Sliten. Jag har inte mycket mer att säga om mig själv.
Skitungen är det mer fart på. Hon har börjat gå längs möbler nu. Det är väldigt kul att se henne utvecklas, det går så fort! Ingen lugn stund när hon är vaken. Vilket känns extra mycket både fysiskt och i huvudet på mig nu när Johan haft sista spurten på en kurs på universitetet och knappt varit hemma. Det är rätt slitsamt att vara någons (en envis och bestämd donna på snart 11 månader) passupp 24/7. En stor eloge till alla ensamstående föräldrar alltså. Jag är sjukt tacksam över att Inez är en såpass glad unge större delen av dygnet, visst, hon är envis och bestämd och kan få sina utbrott, men så länge hon är mätt, pigg, torr och tillfreds med läget är hon hur go som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar