15+2

Idag spänner det i magen. Det gör inte ont, men det är inte skönt..

Än så länge kan man väl säga att jag haft till synes så gott som en räkmackegraviditet. Jag var fördjävligt trött tills ungefär v 12, då det var sjukt jobbigt att bara lyfta ett finger och sängen var min absolut bästa vän. Jag fick blodtrycksfall när jag åt mat och var tvungen att lägga mig med fötterna i luften för att få tillbaka blodet i skallen. Någon gång mådde jag lite illa, typ som åksjukeillamående, ville helst ha nåt o tugga på för att få bort känslan. Annars har jag mått väldigt bra rent fysiskt. Psykiskt mådde jag riktigt dåligt ett par veckor. Jag var sjukt låg, bara grinade, orkade inte med att vara i mitt eget skinn osv. Det var hemskt att känna sig så när jag egentligen var glad över graviditeten, men kunde ändå inte glädja mig åt det. Nu är jag dock återigen på bra humör igen och har varit i ett par veckor.

Ikväll blir det frossa godis framför tvn som gäller.

14+6

Det är med ett visst inre motstånd jag ens lägger upp en sån här bild. Självkänslan kring den egna kroppen är inte så bra som jag skulle vilja att den vore. Det är dock något jag kämpar med. Så jag struntar i vad hjärnan säger och publicerar nu denna bild. Magen börjar ju faktiskt bli större nu.

Beslut. Ångest. Beslutsångest. Tankar.

Vilken gravidförsäkring ska man ha? Vilken barnvagn är bäst? Får jag ens ligga på mage en liten stund om dagen eller mår barnet dåligt då? Jävlar, har jag ätit tillräckligt med frukt och grönsaker? Jag åt ju i alla fall fisk till lunch. Undrar om barnet kommer gilla fiskbullar som sin mor? Jomen morötter åt jag ju i alla fall. Jag borde smörja mina fötter oftare. Hur mår den lilla grodan? Hur kan man ens älska någon man inte träffat? Jag älskar ju grodan. När borde man köpa barnvagn? Ska jag ha folksam som försäkringsbolag?

Jaha. Ja just det. Jag skulle ju sova nu.

Kall vind och gula löv

Spenderade 2-3 timmar till skogs med Elsa. Där trodde jag att vi skulle få njuta av den friska luften, höra ljudet av fåglar, känna fuktig mossa och plocka kantareller i lugn och ro. Så fel jag hade. Idag var tydligen en bra dag att klippa gräs i skogen (?!). Så den första timmen trodde jag att jag skulle ge upp. Gå hem tomhänt och vara på dåligt humör eftersom jag inte fick någon ro. Jag höll ut. Till sist slutade arbetarna klippa gräs och jag kunde andas ut. Det blev en del kantareller ändå. Jag säger bara halleluja för att bo nära skog. 

När jag var hemkommen hoppade jag i badet och barrade värre än en julgran vid nyår gör i badvattnet.

Dags för en kisstur med lilla damen. Sen ska jag dyka ner i soffan bredvid min pluggande Johan.

Human thing

 

Det går så fort. Samtidigt så oerhört sakta. Vi var på ultraljud i vecka 9, då var grodan bara 2,5cm och såg ut som en liten klump. Sen var det ultraljud i vecka 14 (en vecka sedan) och då kan man se ryggrad, hjärta, hjärna, armar, ben, händer och fötter. Grodan hade växt 4cm och sög även på tummen. Sist hade den inte ens armar att nå till munnen med. Jisses. Min lilla knytt.

 

Om jag fick skulle jag väl gå och kolla ultraljud varje dag för att bara få se det där lilla hjärtat picka på. Bara att få se hjärtslagen ger ett lugn. Nu får jag dock vänta till slutet av oktober innan jag får se grodan igen, men snart kanske man kan få känna en liten rörelse om man har tur.

17.2013

I ett par veckor har jag funderat över att införskaffa en ny blogg. En ny blogg där jag kan skriva om allt. Och inget. Och där emellan. För det har hänt mycket den sista tiden. Jag skulle kunna skriva en lång lista. Positivt som negativt. Men just nu tänker jag bara nämna tre grejer. Det viktigaste.

Det vackraste i hela världen är det lilla frö som planterats i min mage. Som i mars kommer förgylla världen -utan tvekan. Och så den lilla grodans pappa. Som lyser upp mina dagar. Varje dag. Han jag sover bredvid varje natt. Han som står ut med mina snarkningar, att jag vänder mig tvärsöver sängen när jag sover och som ger mig de tryggaste kramarna i hela världen. Och Elsa, hunden med världens gladaste svans och som har de längsta ögonfransarna på denna jord.