Heshet och earth hour

Natten tärde på sömnen. Lilla damen var inte alls glad. Jag tror hon har skrikit så hon blivit hes, tror inte hesheten har med någon förkylning att göra (hoppas jag innerligt!). Magen verkar dock ha lugnat sig tack och lov. Men ja, nu har jag nu en hes bebis. Mammahjärtat går sönder när jag hör lilltjejens hesa ledsna stämma.

Vi hade besök av Johans bror och hans flickvän under dagen, åt lite lunch ihop och tog en promenad. Inez verkade lyckas charma in sig hos dem båda trots grinighet. 

Under kvällen nu har hon lugnat sig och vi hade en riktig mysig earth hour. Vi satt i soffan lilla familjen, Inez i mitt knä, Elsa bredvid mig och Johan satt och läste högt ur "pappan och havet", med levande ljus runt omkring oss. Hoppas på att vi får en lugn natt inatt med en nöjd och lugn bebis.

Party?

Student-grannarna ovanför oss har brakfest. Det står över typ 50 cyklar utanför och massor människor springer i trappen. Det är verkligen knökfullt med människor. Och så ska man lägga sig och försöka sova... ja just det, självklart jättehög musik med en dunkande bas som vibrerar i väggarna. Ja, jag behöver skriva av mig och klaga och gnälla lite. Johan har varit uppe och bett dem dra ner musiken vilket de förstod och bad om ursäkt för. Men när det är hur mycket människor som helst är det alltid någon som går och drar upp volymen igen efter en stund.

Då får man väl se hur denna natt blir.. Ett plus är dock att Inez lilla mage verkar ha kommit igång igen. Var på bvc igår för att kolla upp den, förmodligen har hon bara varit trög i magen och inte förstoppad. Mitt liv kretsar nu mest kring matning, kiss och bajs.

Första samtalet till 1177

Paniken infann sig när min lilla tjej, efter att ha kaskad spytt ett par gånger, började få massor av segare slem i munnen. Hon började bli allt mer röd i ansiktet, lät hes när hon skrek och verkade skärrad. Förtvivlad och med paniken runt hörnet blev jag rädd att hon skulle få svårt att andas. Hon hade heller inte bajsat på två dagar, eftersom hon får både bröstmjölk och ersättning måste vi hålla lite koll på bajset. Magen var alldeles spänd och svullen på henne. Hon hade heller inte ätit ordentligt sen omkring 23-tiden igår. Allt bara hopade ihop sig i mitt huvud. Jag stod och drog ut segt slem ur munnen på henne och ännu mer kräks kom upp allt efter som tiden gick.

Till sist ringde jag 1177 och fick prata med en underbar sköterska. Slemmet skulle jag inte oroa mig över eftersom hon inte är förkyld eller något, men hon tyckte jag skulle försöka få henne att bajsa. Så hon gav rådet att bada henne och massera magen samtidigt för att få henne att slappna av samt att ta tempen på henne. Inte för att kolla hennes temp utan reta rumpan lite.

Jag började bada henne, oj vad hon slappnade av! Jag masserade magen. Hon verkade gilla läget, men ingenting hände. Trots att inget bajs dök upp kändes det skönt att se henne lite lugnare. Jag tog upp henne och la henne på en handduk, tog tempen -bara för att vara säker på att hon inte hade feber samt för att reta rumpan lite och när jag drog ut den bröt en vulkan av bajs ut. Jag kunde inget annat än att känna lättnad och stå och le. Inez fick en helt annan blick, hon blev sig själv igen och bajset bara fortsatte att välla fram.

Pratade med mamma som jobbat som sjuksköterska om det hela och jag förstod logiken i att massor av slem kommit upp ur munnen på Inez tidigare. Eftersom magmunnen inte har lärt sig sluta sig helt på små barn och då Inez tog i för kung och fosterland när hon försökte bajsa blev trycket för hårt och kräks kom upp. Och eftersom hon kräktes mycket började sedan slem också komma upp.

Nu har jag en lugn och nöjd bebis som har fått i sig mat och som nu ligger och sover gott utan en massor av gnyende ljud.

Puh.. Det var dagens dramatik och jag var tvungen att skriva av mig.

Sömn, nojja och funderingar

Vid 03:30 bestämde sig Inez för att äntligen sova. Idag är jag inte den piggaste i stan vill jag lova, men ska försöka ta en liten tupplur nu innan jag går ut med hund och barn. Idag får jag nog inga större saker gjorda om man säger så.

Fick förfrågan av min mor om vi skulle följa med till Värmland till valborg och träffa släkten. Tre av mina kusiner har ju fått barn i samma veva som oss, en i december, en i början av februari och nu senast en idag! Det vore ju hur kul som helst att få träffa alla, men vågar jag? Fyra timmars bilresa med liten tjej. Vågar jag låta henne vistas bland massor av folk? Tänk om hon blir sjuk. Självklart vet jag att om nån vore förkyld skulle de inte sätta sig och pussa på henne.. Men är man nybliven mamma så är man och då ska man väl vara orolig 24/7? Och ett stort plus för att åka är ju att få träffa min kusin som varit i Australien i ett år efter hemresan på två månader från att ha varit i nya Zeeland i ett år.

Nej. Sova nu en stund innan lillfisen vaknar.

Promenader

Har kommit igång att gå promenader dagligen nu. Har igång runkeeper för att se hur långt jag gått och för att kunna se förbättringar tidsmässigt. Det blir promenader på 2,5km-4km med barnvagn och hund. Så jag börjar lite lätt, blir otroligt trött i ryggslutet om jag går för långt eller för snabbt, jag är ju sjukt otränad nu. Flera dagar har det blivit två längre promenader på samma dag.

Jag tänker inte hetsa för att gå ner i vikt, jag har ju ändå förlorat 17kg nu pga havandeskapsförgiftningen. Så jag har 8kg graviditetskilon kvar, tänker att med amning, rätt mat och motion kommer de kilona att försvinna ändå efter ett tag. Kommer förmodligen vilja börja träna senare och gå ner ytterligare lite i vikt, men allt har sin tid och just nu är det bebis som har min tid.

Hjärtsnörp

Det här med att få barn.. oj. Wow. 

Minsta lilla grej får mig att bli alldeles gråtig. 

Hjärtat blir alldeles ömt och jag tappar andan.

Kärleken till denna lilla tjej finns i varje cell i hela kroppen.

När vi ska sova letar jag med handen in mellan spjälorna till spjälsängen för att få känna henne. Sen sover vi så. Hennes hand runt mitt pekfinger. Jag trodde helt bestämt att jag skulle känna mig lugnast med att ha Inez i sängen i en ligginsats mellan mig och Johan, men icke. Det är mycket man tror sig veta innan de väl är ute. Vi drog istället spjälsängen intill sängen, på så sätt kan vi sova bredvid varandra ändå.

Snor och mjölk

Nisse har haft snor i näsan som legat i näsborrarna och stört mig. Igår kväll bestämde sig även ena snorbobban att vissla lite fint varje gång Inez tog ett andetag. Jag själv är en såndär människa som bara vill pilla bort små flisor, flikar, pluppar, you name it från allt och alla! Men icke! Här måste man behärska sig. Bebisars slemhinnor ska man vara försiktig med och låta sköta sig själva. Men imorse när jag och Inez satt och myste i soffan så nös hon till och tjoff! -så var ena snorbobban ute! Lite hallelujah-moment. Jag var tvungen att ta kort på den och skicka till Johan. Nu är det bara en bobba kvar i andra näsborren, vi hoppas på att samma procedur ska ske igen.

Hur får en sån stor snorbobba plats i en så liten näsa?! Att den är så gul har nog att gör med att bröstmjölk passerat den lilla näsan när Nisse har kräkts och nyst tidigare.

Och när vi ändå är inne på att ta kort på sånt kroppen producerar bjuder jag här på en nyhandmjölkat glas bröstmjölk från igår då pumpen lagt av. Ni förstår att Johan får lite udda bilder av sin fästmö just nu. Ett spädbarn gör så att det finns rätt lite mystik kvar i förhållandet, men det är rätt underbart på sitt udda sätt.

Eftersom jag pumpar en hel del infann sig mer eller mindre lite panik när pumpen la av och brösten ömmade som fan. Det blev att skramla ihop de pengar jag hade kvar och köpa en pump, en Medela swing. En pump som visade sig vara en gudagåva till bröstpumpande kvinnor. Skitdyr trots rea, men värt det om man nu ska pumpa dagligen. 

Läcker

Någon borde ha berättat om hur brösten läcker och hur det känns när tröjan blir alldeles dyngsur och klibbar fast på ömma bröstvårtor. Hur man känner sig som en mjölkko när mjölk droppar ner på benen. Tacka vet jag amningsinlägg och att jag köpt det innan lilltjejen tittat ut.

BF 18e mars

Idag var hon beräknad att komma till världen. Imorgon blir hon tre veckor. 

Älskade barn.

På schemat idag står besök till bvc och att jag ska ringa kvinnohälsan för att boka en efterkontroll, promenad med Elsa och att ta en liten tupplur. Jag älskar våra dagar, det känns hur konstigt som helst när hon är mer än en armslängd ifrån mig. Kanske inte så konstigt att det känns konstigt eftersom hon har legat i min mage i nästan 8,5 månader. 

Mormorhelg

Eftersom det varit oroligheter där vi bor har vi packat ihop vårat och spenderar helgen hos min mamma. Inte mamma emot, lite extra tid med barnbarnet. 

Inez,möt Inez

Innan vi kunde komma hem från BB var vi tvungna att plocka upp älskade lilla Elsa hos min mormor, varpå min fina mormor kunde få möta min älskade lilla nytillkomna tjej också. 

Min mormor är 91 år och har under hela mitt liv varit min största idol. Jag har länge vetat om att ifall jag skulle få en dotter en dag skulle hon få heta Inez efter min mormor. Nu har dagen kommit. Inez, möt Inez. Jag är så hemskt tacksam över att min mormor fortfarande är klar i huvudet och fortfarande kan ta hand om sig själv, att hon mår bra och finns med oss. Och jag är så oerhört lättad över att mormor har fått träffat mitt barn. Det har varit en skräck sen dess jag började tänka lite mer på barn att mormor inte skulle hinna träffa mitt barn. I helgen ska de få träffas igen. Ögonen bara tåras så fort jag tänker på dem tillsammans. Min ögonsten och min absoluta förebild.

Jag vill förövrigt tacka er alla för fina kommentarer på bloggen! Nu hoppas jag på att jag kan börja skriva lite mer här igen när rutinerna så smått börjar hamna på plats.

-15 kg

På två veckor har jag nu gått ner 15 kg. Man kan ju konstatera att havandeskapsförgiftningen är på väg ifrån kroppen, att all vätska jag samlat på mig försvinner i rasande takt och att jag fortfarande kissar som en häst. Helt sjukt att det går så fort för kroppen att börja återställa sig från och med att lilla-i kommit ut.

Blöjbyte/tröjbyte

Blöjbytet resulterade i tröjbyte också.

Drakbebis

Den 24 februari var vi hos barnmorskan jag och Johan på ett vanligt rutin besök. Mitt blodtryck visade sig vara väldigt högt och jag hade en 3a i protein i urinet. Vi blev tillsagda att gå direkt till förlossningen. Så vi gick dit, där höll de koll på mitt blodtryck under natten och mätte mitt urin. Dagen efter vi kommit dit beslutade de sig för att sätta igång mig. Kl. 01.58 den 26e februari tittade lilla-i ut. 

Vi blev kvar på BB i en vecka, först för att hålla koll på mitt blodtryck och att det sjönk. När blodtrycket var stabilt var det lilltjejens tur att bli omhändertagen eftersom hon blev allt gulare. Nu har vi varit hemma sedan i tisdags och imorgon har Johans tio dagar tagit slut och han ska tillbaka till universitetet. 

Än så länge (peppar, peppar...) är lilla-i en lugn bebis. Hon skriker till när hon vill ha mat, morrar (ja hon morrar verkligen) när hon har ont i magen och gnäller lite när man byter blöja. Hon har låtit oss sova bra under nätterna, 4-5 timmar i sträck. 

Det är svårt att få ihop någon sammanhängande text, det blir ganska hoppigt, men allt har gått bra och lilltjejen har redan snuvat mitt hjärta. Älskade barn.

Flickebarnet

Hon har kommit nu. Eller ja, hon kom för snarare för en vecka sedan.

När jag var hos BM förra måndagen hade proteinet i urinet ökat till +3 och blodtrycket var högt, så vi fick direkt bege oss till sjukhuset. Under tisdagen blev jag igångsatt. Vi kom äntligen hem från sjukhuset i förrgår. Mer om förlossningen, BB-vistelsen och bebis senare, just nu sitter tutten fast i en pump och jag ska försöka få mig en liten blund.