Bortskämd much?

Lite slött framför Melodifestivalen ligger jag och Johan i soffan med en liten kanin som tittar på oss som Inez fått i födelsedagspresent av morfar. Hon har blivit rejält bortskämd redan nu och hon har fortfarande två kalas kvar, ett imorn och ett nästa helg. 

Idag kom morfar, Britten och moster Linn och firade lillsnörpan. Imorn kommer mormor, gammelmormor, farmor, farfar, faster Jannike och Mange. Nästa helg blir det "kompiskalas". 

Det var så himla härligt att få träffa min syster Linn idag. Vi avslutade kalaset med att lämna Inez hemma med Johan, sa adjö till pappa o Britten och tog en långpromenad med Elsahunden och pratade om allt. Allt verkligen. Skönt att ses ensamma efter allt som varit. Jag slutar inte förvånas över hur stark min syster är. 

Lite grejer Inez fått hittills. Bortskämd much?

Kråkan och rastlösheten

Imorgon har Inez funnits hos oss i ett år. Det känns så overkligt. Hon har ju alltid funnits med oss, samtidigt känns det som om hon bara funnits här en månad. Hon ligger nu och sover i mitt knä, min lilla unge. Hon somnade här och fick ligga kvar. Jag kan göra mig i ordning senare, just nu vill jag bara mysa med henne. 

Efter lunch ska vi iväg på babysång så denna lilla kråka kan busa av sig. Hon blir ganska rastlös om hon varit hemma flera dagar i sträck. Så idag är det hög tid att "rasta" henne. 

Vuxenliv

Vuxen nu. Planterar om blommor och tar skott. Vem har jag blivit?!

 

Gosar

Inez och mormor, hos mormor sov Inez som en stock genom hela natten. 

Imorn ska jag själv till tandläkaren. Blä. Kul start på veckan, men det måste göras. Vanlig kontroll så jag hoppas på att käften är i skapligt skick.

Present

Detta piano köpte vi åt Inez i födelsedagspresent. Det är dock rödare i verkligheten. På torsdag nästa vecka blir damen ett år. Helt overkligt!

Likheter

Dom där två alltså. Ja jisses. Dom kan sitta i Johans djurrum och titta på fiskarna, salamandrarna och sköldpaddorna länge tillsammans. Ibland (läs ofta) är Inez så skrattretande lik Johan till både utseende och till hans sätt. 

Likheter med Johan:

Hakan, munnen, kinderna, öronen, en rynka i pannan, händerna, fastnar lätt i sina egna tankar, vill veta hur allting fungerar, utforskande och har en "räv bakom örat".

Likheter med mig:

Till en viss del ögonen, näsan, hårfärgen, stortårna, envisheten och hennes humör. 

BVC

9110g och 75cm, det är min Inez det! Idag var vi på BVC på 1års kontrollen. Hade helt glömt bort att det var dags för vaccin igen. Tur det kanske, så hann jag inte stressa upp mig eller oroa mig. 

Nu sover hon, men låg vaken på Johans bröst ganska länge och bara gosade. Hon var lite febervarm framåt kvällen, men hon har varit lugn och stillsam och inte det minsta gnällig. 

Natt 4

Natt fyra i eget rum gick rätt bra. Johan gick upp nån gång för att leta upp nappen. Vid 5:55 vaknade jag med ett ryck (hade ej vaknat då Johan varit snabbt på plats för nappräddning) och var tvungen att titta in i Inez rum och se så hon hade det bra. Hon låg ihopkurad tvärsöver sängen och snarkade gott. Hon vaknade sen vid 06:30, fick ligga en stund och morna sig i vår säng och sen gick vi upp vid 7. 

Nattningarna har gott riktigt bra de sista gångerna. Hon får sin välling runt 19 i mitt eller Johans knä antingen i sitt rum eller i soffan framför tvn. Sen brukar jag sitta med henne en stund i famnen i fåtöljen hennes eget rum. Så sjunger jag lite tills jag märker att hon är lugn och har kommit till ro. Sen lägger jag henne i spjälsängen, gungar lite på den, sitter bredvid och håller hennes hand. De sista dagarna har det inte tagit längre än en timme, oftast bara en halvtimme. 

Min älskade fisunge. Fy tusan vad jag är stolt och fylld av beundran över denna lilla varelse. 

Förskola

Prisa gudarna! Inez kom in på den förskolan vi valt i första hand. Ligger två minuters gång ifrån vår dörr, tvärgatan från vår gata. Den 30 mars smäller det. Det är både så kul och spännande samtidigt som det är sjukt läskigt och lite vemodigt att hon ska börja. Jag hoppas att hon fortfarande kommer vara lika social och trygg bland andra barn och vuxna som hon varit hittills. 

Nu när Inez somnat ska jag minsann ta mig tiden att ära en semla. 

Sömn

Natt 3 gick hyfsat i det egna rummet. Inez vaknade en gång runt 03, men då var det bara nappen som hon tappat så hon somnade snabbt om igen. Sen vaknade hon runt 07 och då gick vi upp och åt frukost. 

Nu sover hon sin förmiddagslur (som hon hoppade över igår vilket inte gav bra resultat för resten av dagen) i mitt knä. 

Efter att jag fick sova rätt bra i natt och Johan tog på sig att gå upp mitt o natten för nappjakten, så känner jag att jag har fått mer energi igen. Det är väl som de säger, man måste trilla ner för att ta sig upp. 

Natt 3

Första natten i eget rum gick jättebra. Inez vaknade till nån gång på kvällen för att hon tappat nappen och inte kunde hitta den själv. Sen sov hon till 06:30. 

Andra natten gick sådär. Hon vaknade vid 03.45. Då fick hon välling men somnade inte om förrän 05. Hon fick sova i vår säng då. 

Nu är det dags för tredje natten i eget rum, vi får se hur det går. Hon har vaknat en gång och sagt till om nappen (det gör hon ofta nån gång under kvällen oavsett var hon sover) men somnade direkt igen när hon fått den. Håller tummarna för att hon sover bra i natt. 

Oglamouröst

Nej. Mammalivet är inte alltid glamouröst. I en snor- och kräkfläckig klänning satt jag och fulgrät i förmiddags av utmattning. Inez har varit så påfrestande en tid nu. Hon är nöjd i 20 sekunder för att sedan få ett raseriutbrott som efter 10 sekunder utvecklas till storgråt för att sedan utvecklas till att vara världens goaste unge. Sen går det på repeat och orken sinar. Och idag kände hon visst för att hoppa över sin förmiddagslur. Ringde och hulkade fram att "jag orkar inte det här" till Johan som kunde smita hem en stund från universitetet (prisa gudarna för det). 

Nu ligger jag rödplufsig i ansiktet av all gråt i badet och hör hur Johan spelar ukulele för Inez som fortsätter med sina humörsvängningar. Känner att orken ändå börjar infinna sig igen. Och nu när jag skriver kikar dom in i badrummet och ger mig en kanelbulle. 

Hats off för alla ensamstående. Hur orkar ni?

Eget rum

Ikväll sover Inez i sitt eget rum, alldeles själv, för första gången. Hittills har hon bara hojtat till en gång då hon tappat nappen och inte lyckats hitta den själv. Det känns oerhört tomt att hennes säng inte står intill min sida av sängen. Så jag ligger här, lyssnar efter ljud, men babyvakten är tyst och Inez sover. Frågan är, kommer jag och Johan kunna sova?

Förskoleångest

Hur knäppt är det inte att Inez förmodligen kommer gå på förskola om två månader? Jag förstår det inte. Ska min lilla skrutta vara ifrån både mig och Johan flera timmar varje vardag? Det knyter sig lite i magen. 

I Linköping är man garanterad dagisplats efter fyra månaders väntetid, men du är inte garanterad att få en plats på de förskolor du valt som alternativ åt ditt barn. Så i princip kan ungen hamna var som helst i stan. Det känns oerhört ovärt att skola in ungen på ett dagis som den bara går på i kanske 2 månader. Jag är kluven. Visst det är bra att man får en plats, men ja... Vill så gärna att Inez så snart som möjligt kan få plats på en av de förskolor vi valt. På båda förskolorna har vi varit o hälsat på och varit nöjda med den personal vi mött, gården utanför, upplägg, osv. Så jag håller mina tummar och tår för att hon ska få en plats på nåt av dessa ställen. 

Gudmor

Idag såg vi till att få lite gudmorsmys. Bara man tittar på bilden ser man hur mycket de gillar varandra. De är så himla fina ihop. Längst ner i hörnet ser ni även en schäfernos som sticker upp. Även han är en stor kärlek till Inez -det är oerhört roligt att mata honom med smörgåsrån och få pussar i hela ansiktet av honom. 

Imorn blir det babysång som gäller. 

Fosterland

Inez sover förmiddag. Jag passar på att kolla på del 3 av "fosterland" på svtplay. Riktigt bra serie som väcker många tankar. Den kan jag rekommendera varmt. 

Promenad och en hyllning

Jag tog ut mina tjejer på promenad längs Stångån idag. Kan inte annat än att bara lapa i mig solen. Själen väcks till liv igen! Hurra!

Efter en promenad på 5km tog vi svängen till min mormor. Vi gick iväg på "tantfika" med mormors vänninor så mormor fick visa upp sitt barnbarns barn och självklart var lill-Inez på strålande humör och flörtade in sig hos tanterna. Sen gick vi hem till mormor igen och myste några timmar. Sen följde hon oss en bit på väg hem. 

Jag är så oerhört tacksam över att ha min mormor, hon fyller 93år i år och pratar om bitcoins och andra morderniteter som inte ens jag har nån koll på. Hon brinner för ämnen som människans lika värde och intresserar sig för ungdomar och barn, har ett enormt tålamod och det varmaste hjärtat man kan ha. 

Det är inte direkt slumpen som avgjorde vad Inez skulle heta, hon är döpt efter min största idol. Min mormor. 

Detta inlägg kom visst att ära min mormor. Inte det första inlägget om henne, och definitivt inte det sista. 

Bed rocker och skrånkan

Skrånkan är fortfarande förkyld. Det märks. Hon är trött och lättstött. Det börjar bli tröttsamt nu. Jag tycker så synd om henne. Den där jäkla hostan alltså. Som tur är sover hon ganska bra på nätterna nu i alla fall. 

Vi köpte "brio bed rocker"-tassar för någon vecka sedan. Nu har vi satt på tassarna på spjälsängen också. Igårkväll för att vara mer exakt. Typ samtidigt som Inez skulle sova. Varför blir det alltid så? Varför står man med skruvmejseln eller dylikt i högsta hugg i allra sista minuten? Hur som helst, tassarna verkar fungera bra och Inez gillar att gungas till sömns, pengarna verkar vara väl spenderade. 

Biet

Där står hon, vid balkongdörren, tittandes på snön som faller ner. Arg som ett bi. Jag har just sagt åt henne att "inte riva i tidningsstället". Såna saker får henne arg ut i varenda liten cell i hennes kropp. Jag undrar vad som kommer uppröra henne som vuxen, vad som kommer få henne att skrika rakt ut, skrynkla ihop sitt lilla ansikte, bli stel i kroppen och till sist sucka, ge upp och gå iväg för att ställa sig och kolla ut genom fönstret. För att sedan 2 minuter senare ge sig in i samma situation en gång till, precis som hon gör nu. 

Barnfientliga landet lagom

Snorkråkan och jag var på stan med Melvin och Melissa idag, det har blivit mycket Melvin och Melissa sen senaste tiden för oss, men det är bara kul! Vi åt buffé och jag är tamigfan fortfarande mätt. 

En grej jag tänkte på under buffén, vi blev satta lite i skymundan, nästan exakt på samma plats där vi blev ledda sist vi åt där också. I skymundan. Det slår mig gång på gång att Sverige är ett sånt "barnfientligt" land. Alla, utom typ gulliga tanter på 60+, stör sig på ungar. Inte bara om barnen skriker, utan bara deras närvaro. Och förresten tror jag att det är ytterst få föräldrar som låter sina barn sitta och gorma och skrika utan att göra nåt åt det. Som förälder räcker det redan att ha ett bångstyrigt barn, man behöver inte 10 pers som sitter och suckar åt det heller. "Tjena stressen! Jag är väl medveten om att mitt barn är ledset just nu, men tack för påminnelsen." Det är så ledsamt att man får en smärre chock varje gång det är någon som hjälper en att hålla upp dörren för vagnen, hjälper en av bussen (aldrig hänt mig hittills trots hundratals bussresor), osv. 

Och en sista grej till alla barn-ovänner, om ett barn skriker i kön på Konsum och ni är sjukt irriterade över detta, låt då den svettige föräldern med ett blöjpaket och en chokladkaka gå före er i kön. På så vis slipper du lägga upp din veckohandel på bandet, betala och packa varorna i ljudet av en varm, ilsken, hungrig, ledsen och trött bebis. 

Cream cheese

Cream cheese på smörgåsrån var grejen enligt en bestämd lite tjeja. Det var svårt att acceptera att de tog slut dock. 

Idag har vi haft en hemma dag jag o Inez. Vi har haft det så jäklarns mysigt. Jag älskar när hon trycker sin panna mot min, tittar mig i ögonen och "kluck-skrattar" när jag fnissar åt henne eller gör ett monsterljud. Vi har mestadels tagit det lugnt, busat lite, vi tog en längre promenad med Elsa, ätit mat, dammsugit lite och småplockat. Förkylningen har fortfarande inte gett sig för Inez och nu börjar jag känna mig lite krasslig. Hoppas att det vänder snart för Inez och att jag och Johan slipper skiten. 

Imorgon blir det bus med Melvin, Melissa och Georges som gäller. 

Att vara

Jag har jobbat i helgen. Fick ett nytt timvik på ett LSS-boende i december. Försöker klämma in några helger här och var i mammaledigheten. Det är skönt att göra något annat ibland och få lite annat perspektiv på livet. Och det slår mig gång på gång att jag faktiskt kan säga det nu, att jag älskar livet. Det är inte alltid jag är tillfreds med mig själv, men det spelar ingen roll, jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv mot något. 

Och det kanske kan sticka i folks ögon att man tycker livet är vackert, att man är nöjd (hej alla jantar) med det, men det skiter jag i. Efter 10 års kamp med allt möjligt (ångest, självförakt, depression) har jag äntligen fattat att livet är nice. Det krävdes bara en hel del självdistans och att sluta se sig själv så jävla mycket och hela tiden. Mycket tack vare föräldrarollen. Och visst, föräldrarollen kan vara slitsam stundtals, men på det stora hela så otroligt givande. 

Detta inlägg är inte menat att låta hurtigt, men jag ser nu att det kan vara svårt att undvika det.