Jag har jobbat i helgen. Fick ett nytt timvik på ett LSS-boende i december. Försöker klämma in några helger här och var i mammaledigheten. Det är skönt att göra något annat ibland och få lite annat perspektiv på livet. Och det slår mig gång på gång att jag faktiskt kan säga det nu, att jag älskar livet. Det är inte alltid jag är tillfreds med mig själv, men det spelar ingen roll, jag skulle aldrig vilja byta bort mitt liv mot något.
Och det kanske kan sticka i folks ögon att man tycker livet är vackert, att man är nöjd (hej alla jantar) med det, men det skiter jag i. Efter 10 års kamp med allt möjligt (ångest, självförakt, depression) har jag äntligen fattat att livet är nice. Det krävdes bara en hel del självdistans och att sluta se sig själv så jävla mycket och hela tiden. Mycket tack vare föräldrarollen. Och visst, föräldrarollen kan vara slitsam stundtals, men på det stora hela så otroligt givande.
Detta inlägg är inte menat att låta hurtigt, men jag ser nu att det kan vara svårt att undvika det.
Har följt din blogg sen mitten av din graviditet och tycker den är urmysigt och jordnära! Kände nu att jag ville kommentera detta inlägg och bara säga grattis! Så himla skönt att kunna säga att man älskar livet och att allt är bra nu, underbart!
SvaraRaderaJag fick själv en dotter nu den 10 december och har levt med ångest så länge jag kan minnas, och gör fortfarande tyvärr. Men det börjar bli bättre tack vare min underbara dotter! Jag kände bara en stor pepp av att läsa ditt inlägg och att saker kan bli bättre, att det kommer att bli bättre. Tack för ett bra inlägg och toppen blogg! Och grattis till din ursöta dotter:)
Kram