Pingvinmarsch och tantpoäng

Jag har börjat få foglossning och är även ansträngd i ryggen. Igår var jag hos en sjukgymnast på ett informationsmöte med en massa andra vaggande mammor. Vi fick råd och tips på olika övningar man kunde göra och information om olika hjälpmedel. Bäckenbälte är något jag tänker införskaffa! Och så samlar jag miljontals tantpoäng genom att sitta och leta efter kildynor på internet. Nu kan jag snart vara en av tanterna och farbröderna på jobbet! Men FY FAN vad skönt det var att sitta på en kildyna. Hållningen blev hundra gånger bättre och svanken inte alls lika påfrestad. 

Jag kunde knappt hålla mig för skratt sedan när alla gravida kvinnor och jag själv skulle gå ifrån mötet och gick genom en korridor. Alla vaggandes framåt i otakt. Jag tänkte på hur underbart det hade sett ut om man spelade in detta bakifrån med en riktigt gammal film (en såndär som går lite för snabbt) och la på riktigt hetsig och lattjo pianomusik. 

Hej bebis! -listan

Johan och jag har kollat igenom på olika ställen vad som rekommenderas att ha när en liten bebis kommer ut. Har därför skrivit en lista på saker vi har tänkt införskaffa, vissa grejer har vi lite av redan. Jag är tacksam om ni kan lämna en liten kommentar på t ex saker vi missat eller som känns onödiga!

Hej bebis! -listan

• Barnvagn
• Barnskydd/bilstol
• Nappflaskor
• Nappar
• Skötbord
  • Bepanthen/Babysalva
  • Blöjor
  • Tvättlappar
  • Badbalja
  • Oljor
  • Nagelsax/Nagelfil
  • Handdukar/Badlakan
  • Bomullspinnar (baby)
  • Papperskorg
• Spjälsäng
  • Madrass
  • Sängkläder
  • Spjälskydd
  • Kudde
  • Filtar
• Kläder
  • Bodys (ca 5-10st)
  • Mössor
  • Pyjamas (ca 3-8st)
  • Byxor (ca 3-5st)
  • Strumpor (ca 3-5 par)
  • Tjocktröjor
  • Ytterkläder
• Babygym
• Bärsele/Bärsjal
• Babymonitor
  
  
  Hej mamma! -listan
  
  
  • Amnings BH + inlägg
  • Amningskläder
  • Purelan salva
  • Amningskudde
  • Bindor
  • Smärtlindring (paracetamol)
  • Bröstpump

29.10.2013

Viktigt, duktigt och vuxet listan:

Lämnat in moderskapsintyg.

Skrivit upp en lista på sådant vi måste införskaffa.

Ordnat "möte" med sjukgymnast för ryggen.

Bokat tid för 3D-ultraljud.

Börjat jakten/spaningen efter barnvagn.

På torsdag ska jag till tandläkaren. En vecka innan sätter jag alltid igång med att ta tandtråd och borsta tänderna i exakt 2 minuter med eltandborsten. Eftersom slemhinnor blir så mycket känsligare under graviditeten blöder jag som en vulkan ur munnen. När jag använder mig av tandtråden ser det ut som jag försökt skriva någon slags blindskrift med blodstänk på spegeln. Eftersom jag inte haft något hål i mina vuxentänder hoppas jag att jag inte fått det nu heller. Och eftersom två visdomständer har kommit upp nu efter många års tveksamhet hoppas jag att de inte behöver rycka ut dem. Tandläkarbesök är inte riktigt min grej. Jag är inte så jäkla macho i tandläkarstolen om man säger så (som om jag någon gång i mitt liv varit macho...).

Rörelser

I flera dagar har lillgrodan tagit det lugnt där inne i magen. Igår känsla jag vid nåt enstaka tillfälle hur det rörde sig. Dagen innan lika så. Innan det var det väldigt stillastående. Men idag har lillgrodan levt runt ordentligt. Johan har fått känna ytterligare lite rörelser utifrån.

Jag vet att man inte kan räkna med att känna bebisen varje dag förrän ca v 26, men blir ändå lite små nojjig när det tar lång tid emellan varje gång. Nu är det banne mig dags att njuta av graviditeten och inte bara oroa mig.

Järnbajs

Hos barnmorskan tar man ju hur många blodprover som helst, eller i alla fall ett fler tal rör. Alla värden såg bra ut förutom järnvärdet (har tidigare haft problem med det). Järnvärdet ska ligga på 60 för att man ska slippa äta järntillskott. Mitt låg på 37. Så 100mg järntillskott blev det. Blutsaft och annat järnpreparat ligger ofta omkring 15mg och är bara fisar i vinden mot mina räser tabletter. Mitt låga järnvärde kan ha att göra med att jag är vegetarian, men många köttisar där ute har lågt blodvärde ändå under graviditeten och behöver tillskott. I vecka 20 börjar barnet ta upp järn, så jag började med järntillskott i vecka 19 och har alltså hållit på i en vecka.

Bajsvarning. När jag pratade med min far och sa att jag skulle börja med järntillskott sa han bara "jaha, då kommer du bli förstoppad". Än så länge (ta i trä) har jag inte blivit jätteförstoppad. Lite hårdare än vanligt ibland. Det fräna är bara att det en gång så bruna bajset är nu i princip svart. Hur hardcore är inte det?! Och då började jag fundera på bajs.. är människor med högt järnvärdes bajs mycket mörkare i allmänhet? Jag har ju varit veg sedan jag var nio och i princip alltid haft skitbra bajs. Sällan hård eller lös i en brun nyans.. så vad vet jag om all världens bajs? Väldigt lite.

19+0

Hej vecka 20, nu är vi här! Halvvägs. Magen smyger sig framåt. Nu ska livmodern vara i höjd med naveln ungefär. Självklart börjar bristningar på insidan av låren, lite på brösten, på kärlekshandtagen och ryggen framträda. Har börjat ha i lite olivolja i badvattnet när jag badar och smörjer in mig med weleda - stretch mark oil när jag kommer ihåg. De absolut jobbigaste bristningarna tycker jag är på insidan av låren eftersom jag redan ogillar mina lår såpass mycket. Hur som helst kommer alla bristningar i världen vara värda när det kommit ut en liten groda som ligger i min famn.

Ultraljud

Tänk.. Lilla grodans fötter är strax över 2cm långa. Det var så stor hela grodan var första gången vi var på ultraljud (v. 10).

Den lilla fisen tyckte inte att den skulle ligga still detta ultraljud, så vi fick ingen jättebra bild på grodan. Men vi fick se fina små fötter, händer, njurar, magsäck, hjärtat och dess fyra kammare, ansiktet, hjärnan och ryggraden. Mäktigt. Ca 16cm är lillfisen nu. Det är ju så man blir tårögd!

Redan innan dagens RUL har jag och Johan bestämt oss för att gå till en privatklinik för ultraljud som finns här i Linköping. Där får vi se den lille i 3d, veta kön (det får man inte på sjukhuset i LKPG) och där går läkaren igenom allt med bebisen mycket mer noggrant. Det har alltid känts lite "hafsigt" på ultraljuden på sjukhuset och som att man inte blir tagen på riktigt allvar. Min vän Amanda var där under hennes graviditet och tyckte att det var hur bra som helst, att läkaren var riktigt noggrann och att det kändes bra att gå igenom hela bebisen ordentligt för att se hur tillväxten ser ut. ...och hur fränt är det inte att se den lille i 3d? Så den 22/11 har vi bokat tid. Så om en månad!

Sovställningar

Har vaknat ett x-antal gånger för att gå och kissa i natt. Vid 6-7 tiden känner jag hur sjukt ont jag har i höften. Gav upp försöken att somna om vid halv 8. Ska väl inte alls klaga på tiden att gå upp, men skälet till att gå upp.

Självklart är jag en av de nojjiga gravida som har läst att ligga på vänster sida är bäst för blodcirkulationen och för barnet och tänker nu promt ligga på vänster sida. Ibland måste jag ge upp ett tag och lägga mig på höger sida. Med kudde bakom ryggen, högt under huvudet, ett rullat täcke att krama och en kudde mellan benen tycker man kanske att man kunde få sova skönt, men icke. Har någon nåt förslag hur man kan få sova skönt?

Idag ska vi iväg på RUL. Jag är sjukt nervös och dricker te, kollar på rapport, klappar hunden, byter rastlöst sittställning i soffan, äter knäckebröd och funderar på att gå på toa igen. Måste komma ihåg att andas däremellan.

När en väldigt speciell nyhet nådde mig. Johan berättar

En helt vanlig onsdag på jobbet ringer Klara. Vi ligger efter med arbetsuppgifterna när klara ringer runt ett-tiden och ändrar mitt liv. Jag hade bett henne att ringa endast i nödfall när jag jobbar, då jag verkligen behövde koncentrera mig, men trodde att hon ändå bara skulle ringa och kolla när jag kom hem  

-Hej, har du tid att prata?
-Nae, egentligen inte. vi ligger efter och är ganska stressade idag.
-jag tror att jag är gravid.
-... va? eller jag menar, är du säker?eller vad..

jag hade verkligen ingen aning om vad hon menade. jag hörde precis vad hon sa men jag förstod ändå inte innebörden av vad hon sa. tiden stod still.

När jag hade lagt på så passerade dagen i något slags rus. jag ville berätta för alla jag såg vad jag nu visste. eller iallafall fått berättat för mig. jag ska bli Farsa. JAG ska ha ett barn. det är svårt att förstå vad som händer även idag.

På tåget hem den dagen märkte jag hur blödig jag egentligen är när ett litet barn som satt i samma vagn som mig började gråta. det kändes helt plötsligt relevant. tidigare kunde jag störa mig på gråtande barn på tåget. men den här gången var det annorlunda. det störde mig inte det minsta, det lät underbart, det lät på riktigt. det var på riktigt för första gången.

innan har jag nog sett mig själv lite som en konstnärssjäl. jag kan inte fokusera på något särskilt länge utan att byta ämne i mitt huvud, eller åtminstånde vidareutveckla mina tankar tills det blir nåt helt annat.

ni kan nog gissa vad som händer med en sådan hjärna när världen vänds uppochned?

allt fungerar som innan, fast i många fall så har jag numer en kopplingspunkt. ett barn som kommer att komma till världen om några månader. mitt barn.

20.10.2013

Dessa små söta fårskinns-tossor fick vi, eller ja -bebis, av blivande faster idag. Helt ljuvliga och lurviga på insidan. De blir perfekta att värma små små fötter i.

Jag vet inte om jag bara är förkylningstäppt i näsan nu eller om det har med graviditeten att göra. Känner mig en aning tung i huvudet. Blir till att spola bihålorna ikväll (söndagsnöje!). Många gravida blir ju täppta i näsan pga att slemhinnorna blir allt känsligare osv. Jag hoppas dock att det ger sig snart, avskyr att vara täppt i näsan. Är väl iofs sämst på att inte må bra, smärttröskeln är ingen tröskel -snarare en grop. Oavsett om det handlar om att jag har ett skrubbsår eller 40-graders feber. 

Jisses.. på onsdag går vi in i vecka 20! Halvvägs. Hur snabbt har tiden gått? Antar att de sista veckorna kommer vara skitsega. Men ändå. Tiden har bara sprungit iväg hittills. Får väl se till att lägga upp en liten mag-bild snart. Känner dock inte för att ta en bild på kvällen. Det blir morgonbilder som gäller.

19.10.2013

På tisdag ska vi på ultraljud. Det ska bli hur spännande som helst att se lillgrodan igen. Nu kommer den vara mer än en dubbelt så stor groda som sist. Magiskt. Jag är skitnervös och otålig som vanligt, mitt älskade lilla knytt.

Efter vi varit på rul på tisdag har jag och Johan bestämt att vi ska börja leta barnvagn på riktigt (tittat runt har vi självklart gjort redan). Jag tror att barnvagnsindustrin/barnvagnhysterin är gjord för att ge föräldrar dåligt samvete. "Du är en dålig förälder om du inte köper den här sprillans nya barnvagnen för 16 000kr". Jag har även sett de barnvagnar som har iphone hållare och även laddare (?!). Själv tycker jag att man ska ha kontakt med barnet i vagnen och INTE gå och kolla på sin telefon. Jag har bestämt mig för att sätta telefonen på ljudlös och utan vibration när jag är ute och går promenader, endast ha med mobilen ifall något skulle hända på vägen osv. Nej.. jag blir sjukt upprörd när jag ser föräldrar gåendes med telefonen, som om den är viktigare och roligare än barnet. Jag ser hellre att en förälder går med en låda på hjul med en madrass i och pratar och håller uppsikt, tittar och gullar med ungen än en förälder med ett "rymdskepp" till barnvagn som går och pratar i telefon eller håller på med mobilen. Man kan inte köpa kärlek, så det spelar ingen roll om ett barn har en vagn för många tusenlappar eller en begagnad barnvagn köpt för en 500-ing. Det gör en varken till en bättre eller sämre förälder. Så länge man har en barnvagn (oavsett en 16 000kr vagn eller en 500-lapps vagn) som passar barnet och en själv som man trivs med.

Hoppla, det blev visst ett långt och oplanerat inlägg om barnvagnar. Nu har jag i alla fall sagt mitt angående vagnar.

Nöjd fader

Johan började sin dag med att muttra över arbetarna med lövblås utanför oss och drog täcket över huvudet. Jag tror dock att dagen kompenserades rätt bra när han äntligen fick känna en ordentlig buff från magen. Lillgrodan var aktiv som tusan och tydligare buffar har jag inte känt som idag. Jag blir fylld med sån värme varje liten rörelse jag känner.

Härmas

Coola kiddet jag varit alltså..

Eller hur var det med det?

Dagen med ett plus

Den 8:e juli ringde jag vid 13:00 tiden till Johan. 

"Johan... ehm... jag tror jag är gravid."

Tystnaden i andra änden var påtaglig. Tills tystnaden bryts och Johan säger:

"Ehm.. va?.. ...Det är så jävla fint!"

Jag: "Alltså.. Jag trooor det är ett plus. Jag ser inte riktigt."

Graviditeten var inte oplanerad men inte direkt väntad heller. Jag tror dock inte att man någonsin kan vara beredd på att bli gravid, jag tror det kommer som en chock för alla första gången. Själv satt jag på badrumsgolvet och stirrade mig blind på pluset, jag kunde knappt se att det var ett plus. Saken hör till den att jag hoppat över en mens, men det kom inget plustecken. Varken när jag gjorde det första gången (runt mensens planerade ankomst) eller två veckor senare. Någon månad senare efter det drömde jag att jag var gravid, hade ett test hemma och tog det. Hoppla! Där kom ett plus. Jag ringde också till mamma direkt och även till Lina som skulle komma någon timme senare under dagen och bad henne köpa med sig ytterligare ett test. Det andra testet jag gjorde visade inte alls ett starkt streck och jag blev fundersam. Jag ringde kvinnohälsan och hon sa "vi går efter det första testet, det händer knappt aldrig att ett graviditetstest som visar positivt inte stämmer". Dagen därpå tog jag ytterligare ett test -vilket visade ett tydligt plus. 

Nu ska jag rädda mina vaniljbullar i ugnen från att bli brända.

148 slag i minuten

148 slag i minuten, det åstadkommer vår lilla groda. Vi var hos BM idag och fick äntligen höra hjärtslagen. Som vanligt när jag och Johan får bekräftelse på att bebis mår bra fick Johan "något i ögat". Min älskade Johan. Efter besöket gick vi en sväng på stan och hittade en Kizz body som Johan tyckte att grodan kunde behöva när den kommer ut. Eller ja, efter ha varit ute 2-3 månader. Vi råkade även hamna på en buffé och åt lunch. Man måste ju få andas ut och fira att lillgrodan verkar må bra.

Vår barnmorska är underbar, hon är lugn, positiv och engagerad. Hon lyssnar även till vad Johan har att  säga/fråga och efter varje besök frågar hon något om Johans töjda öron i ren fascination. 

Oh the joy

När jag kommer in från morgonpromenaden med Elsa möts jag i hallen av en riktigt bajsodör. Det luktar så intensivt att jag blir tvungen att kolla under skorna så jag inte gått i skit. Inser efter några minuters funderande, nosande, letande att det inte finns nåt bajs på varken Elsa, mina skor, golvet, mattan eller några andra skor i hallen. Kommer fram till att det är från kattens låda och eftersom jag är gravid ska jag ju inte börja gräva i kattlådan. Jag får snällt vänta tills Johan kommer hem. ...Men doften är outhärdlig så jag tar en airfreshner och sprayar i hallen, inne på stora toaletten och inne på den lilla toan. Nu luktar det istället airfreshner (så man kan få huvudvärk) OCH kattbajs i hela lägenheten. Oh the joy...

Fosterrörelser och dop

 Jag tror det var i torsdags som nåt liksom "pluppade" till i magen. En känsla som jag aldrig haft förut i magen. Den kom långt ner ifrån och i mitten av magen. Jag tror det var den första fosterrörelsen jag kände. Känslan kom passande då jag satt och ojade mig framför Johan om oron över att något inte skulle stå rätt till. "Wääh.. tänk om.. och.. wääähh.. buhu.. ... Johan..! Jag tror jag kände något!" I förrgår kände jag de omtalade "nervryckningarna" i magen och ikväll framför tv:n höll det på av och an i flera minuter. Börjar le för mig själv och känner bara en sådan värme. 

Idag tog vi pendeln intill Norpan för att gå på dop. Lille Z skulle döpas! En mycket härlig präst och en fin kyrka. Vilken go' unge Z är. Inget gnölande alls under dopceremonin. Att hålla i den där lilla killen och snufsa på hans huvud gör så att jag blir alldeles kollrig. 

Orken, var är du?

Jag kom upp 20 över 7 idag. Bra tid att egentligen gå upp, men dock ovärt när man har ont i magen. Jag hade skitont i magen och skräcken slog in över att något skulle vara fel. Jag ålade mig närmre Johan medan de två hundarna vi är hundvakt åt satt och gnällde för de ville gå ut. Jag fick efter några minuter stiga upp och gå ut med alla hundar medan Johan gjorde sig redo för sista dagen på hans VFU. En snabb puss hej då. 

Efter promenaden hade värken avtagit en aning, men kände mig helt slut. Gick och la mig. Somnade om. Sov till klockan 12. Gick ut med hundarna igen för att sedan ta mig något att äta. 

Har känt mig helt slut, ledsen och orolig idag. Jag har ingen ork. Satte mig och tittade på "vem vet mest?", läste några bloggar för att sedan skriva här. Sitter nu i en av Johans t-shirtar, mjukisbyxor och med skitigt hår. Idag har inte varit min dag. Nu längtar jag bara efter att få en ordentlig Johan-kram.

Motivation tack

Nu har jag skrivit klart alla inlämningsuppgifter i specialpedagogik. Bara ett litet prov på det (BARA ETT LITET PROV!!). Jag avskyr prov. Prov gör mig nervös. Inlämningsarbeten, redovisningar -visst, hit me. Men prov. Nej. Där går gränsen.

Till slutet av detta år kommer jag förhoppningsvis vara klar med mina studier till undersköterska. Ett och ett halvt år studier gick rätt fort. Det är skönt att faktiskt hinna klart med utbildningen tills vi får tillskott -något som borde ge mig motivation att avsluta studierna och sätta eld i röven på mig (som just nu bara är ett ganska långsamt tuggande framåt). Sen behöver jag inte lägga mer energi eller tankar på någon utbildning för stunden. Och den ständiga frågan "varför pluggar du inte till sjuksköterska istället?" Framförallt för att arbetsuppgifterna som undersköterska är hundra gånger roligare, man får faktiskt jobba med människor och inte med pappersarbeten. Man ska väl jobba med det man brinner för? I mitt fall det levande. Sen kommer jag säkerligen hoppa på någon mer utbildning. Men jag kommer i alla fall ha en utbildning som ger mig jobb och jobb som jag faktiskt trivs med.

Nästa vecka blir det barnmorskan. Jag hoppas innerligt att hon kommer lyssna efter hjärtljud under besöket. Det har varit ett par dagar nu som jag varit hispig över att nåt inte skulle stå rätt till. Oron kommer och går hela tiden. Vissa perioder är jag kolugn, andra dagar är jag hur hispig som helst. Jag försöker ta saker med ro och prata med Johan och mamma om jag känner mig orolig. Men oron sipprar ut genom porerna i huden och väller upp över öronen titt som tätt. Lilla grodan, du kommer få en riktig hönsmamma.

17+0

Då har man gått in i vecka 18 och det firar vi med en magbild. Sakta men säkert blir bulan större och svanken allt svankigare. Kommer väl att knäckas mitt itu de sista veckorna. 

Nu ska jag återgå till mitt pluggande och drömma om punschrullar.

Måste man så måste man

Med denna blåsa kissar jag nu mer som en travhäst. Efter bara några minuter i skogen igår kände jag att "nä, nu är det dags att kissa igen". Fick leta mig in en bra bit från motionsspåret gåendes med benen i kors. Hittade sedan ett utmärkt ställe bland snår och grenar, där satte jag mig med barr i håret och en hund i koppel med utsikt över några kantareller.

16+4

Mellan naveln och blygdbenet känner man nu tydligt en bestämd liten bulle. Magen har börjat bli mycket hårdare och det hela börjar kännas mer verkligt. Samtidigt som det är så overkligt. Och helt underbart. Och nervöst. Och det bästa som finns. "Johan känn! Johan, känner du?" "Ja, jag känner." "Jamen känner du inte?!" "Joo, det gör jag Klara." "Men känn då!" "Jag gör ju det."

Efter bilresan till Värmland hade jag så förbannat ont i ryggen. Jag får ont i ryggslutet titt som tätt. Funderar på om det kan vara nån form av foglossning. Det blir att ta upp med barnmorskan den 16e. Jag har ju en sån sjuk svankrygg redan från början och kan ju också lätt bli trött i den, men det brukar kännas högre upp i svanken. Hemresan gick dock bättre för ryggen som tur var.

Är nyss hemkommen från Värmland och återförenad med Elsa. Värmlandsresan gjorde gott för själen. Det vackra landskapet, fina släkten, Fryken, Soludden, stranden.. Johan har nu fått se en hel del platser som ligger mig nära hjärtat från min barndom. 

Cravings

Min nya craving: Iskallt vatten med isbitar i. Både idag och igår har jag gått och suckat, stånkat och längtat efter mitt isvatten.
Hittills har det annars varit: Fiskbullar, ostbågar och saltgurka som stått för mina största begär. Herregud, jag blir helt vattnig i munnen av att bara nämna det.

Familjen Gravid

Det är inte bara jag som går upp i vikt under graviditeten. Johan har lagt på sig några gravidkilon, lika så hunden (men där pratar vi inte kilon dock, utan gram). I slutänden kommer det nog ändå vara jag som står på prispallen i flest kilon. Jag har bestämt mig för att inte väga mig här hemma under graviditeten utan bara hos barnmorskan. Jag vet om hur jag kan bli när jag står på en våg, stirra mig blind på siffrorna och logiken (som nu handlar om att jag faktiskt ska och kommer gå upp i vikt pga graviditeten) försvinner och jag kommer vilja gå ner i vikt. Så endast vägning hos BM.

15+6

Imorgon träder vi in i vecka 17 (?!!). Jag som tycker att dagarna går så hemskt långsamt och så är vi snart halvvägs. Barnmorskan den 16e och rul den 22e. En evighet dit känns det som, men jag har väl aldrig varit känd för mitt tålamod..

På fredag åker vi till Värmland. Härligt med lite miljöombyte, jävligt att inte Elsa kan följa med. För er som inte har förstått hur mycket den här underbara hunden betyder för mig kommer ni  inom sinom tid förstå. Elsa får vara hos Jennifer, Jonas och Ziggy under tiden (det bästa stället för en Elsa att tillbringa helgen). Hur som helst kommer det bli första gången för Johan och lilla grodan att få möta "mitt" Värmland. Fryken, lillöa, Soludden, osv. Det är på tiden. Den galna släkten har han redan mött och inte blivit ivägskrämd av.