Jag tror det var i torsdags som nåt liksom "pluppade" till i magen. En känsla som jag aldrig haft förut i magen. Den kom långt ner ifrån och i mitten av magen. Jag tror det var den första fosterrörelsen jag kände. Känslan kom passande då jag satt och ojade mig framför Johan om oron över att något inte skulle stå rätt till. "Wääh.. tänk om.. och.. wääähh.. buhu.. ... Johan..! Jag tror jag kände något!" I förrgår kände jag de omtalade "nervryckningarna" i magen och ikväll framför tv:n höll det på av och an i flera minuter. Börjar le för mig själv och känner bara en sådan värme.
Idag tog vi pendeln intill Norpan för att gå på dop. Lille Z skulle döpas! En mycket härlig präst och en fin kyrka. Vilken go' unge Z är. Inget gnölande alls under dopceremonin. Att hålla i den där lilla killen och snufsa på hans huvud gör så att jag blir alldeles kollrig.
Den första sparken är helt magisk och jag var i samma vecka som dig :) är nu i v.26. Kika gärna in.
SvaraRadera