I can relate to that

 När jag kom hem från stan efter att ha träffa Zahra var brösten stenhårda, knöliga och ömmade. Mjölken bah: "let me ooouut". Inez ville inte tutta och jag satte mig vid pumpen. Nästan 300ml fick jag ut utan problem, hade nog kunnat få ut mer om jag suttit en lite längre stund. Relaterade känslan till family guy-klippet.

Sovrutin

Inez började dagen på strålande humör i pappas knä och vid gott mod har hon varit i större delen av dagen. 

Vi har börjat med att försöka ha en "lägga Inez"-ritual varje kväll nu mellan 22-23 någon gång, det är ofta då hon vaknar och vill ha mat. Om hon inte vaknat väcker vi henne lite försiktigt och byter blöja, släcker ner lite i rummet vi befinner oss i, tar fram en speldosa som får plinga lite medan hon äter och så sjunger vi någon liten sång innan vi lägger henne i spjälsängen. Brukar ha igång speldosan medan hon somnar också. Hittills har det gått bra att göra på detta sätt. Ibland sitter både jag och Johan med henne när hon äter, ibland bara Johan, ibland bara jag, medan den andra fixar runt lite i lägenheten -t ex diskar, plockar, slänger sopor, tar ut Elsa på kvällskissen. Sen brukar hon vakna runt 03-tiden för lite mat och byte av blöja, för att sedan sova till någon gång runt 06-07. Just nu är det jag som tar Inez på nätterna och Johan på morgonkvisten.

Mamma åkte iväg till Gotland idag, så på förmiddagen var hon ju tvungen att komma och dricka kaffe och pussa lite på Inez. 

Sova!

Natten till igår vaknade Inez varannan timme. Både jag och Johan var som två zombies. Mellan 23:00 och 06:30 idag vaknade Inez bara två gånger. Känner mig betydligt mer utvilad vilket är uppskattat då jag ska träffa en vän, Zahra, och hennes lilla bebis på stan idag. Ska bli så himla roligt. Vi fick kontakt under våra graviditeter och hade BF med en veckas mellanrum. Sen kom visserligen Inez 3 veckor tidigt och lille Teo några dagar sent. Det betydde mycket för mig att ha kontakt Zahra under graviditeten, särskilt när vi båda den sista tiden hade sån jävlig foglossning. Så idag bli första gången vi ses med bebisarna på utsidan! 

Som nybliven förälder tror jag det är bra att ha bekanta och vänner med barn. Några man kan prata bebisbajs, amning, blöjor, förlossning och bebiskräks osv med. De barnlösa vännerna kan nog lätt tröttna. Men ibland är det så skönt att prata om nåt annat än bebislivet också, även om man lätt glider in på ämnet till sist ändå.

Vikt

Första delmålet: gå ner 3 kilo tills midsommar.

Jag gick ju ner 17 kilo på två veckor efter förlossningen, sen har jag stått still. Under graviditeten fick jag ju upp 25 kilo, alltså är det 8 kilo kvar till den vikt jag hade innan graviditeten. Innan graviditeten hade jag ett par sambokilon också (8 kg där med), som jag också vill gå ner. Så nu börjar jag kampen. Under amning ska man ju inte gå ner mer än 0,5 kilo per vecka och jag ser hellre att jag går sakta neråt än inget alls eller "plåga" mig själv för att snabbt gå ner i vikt. Vill kunna leva lite också och inte bara fokusera på vikten. Slutmålet är att gå ner 16 kilo till, det får ta den tid det tar, men som sagt -3 kilo till midsommar till att börja med.

Parkhäng

Inez upplevde sitt första parkhäng igår. Det var skönt att träffa vänner och bekanta, även om vi bara stannade någon timme. Lilltjejen skötte sig ypperligt och var till gott mod hela tiden.

At the moment är det jag och pumpen som sällskapar medan Inez sover på min ena sida och Elsa på min andra. Det blir nog till att kika en stund på serien "misfits" på netflix en stund innan det för min del är dags för frukost. Inez sov, hör och häpna, nästan 5 timmar i sträck inatt. Det tackar jag för!

Sovdags

Har precis stoppat lillfjonkan i säng, nu ligger hon och stånkar efter att ha ätit massor av mjölk. Ikväll har hon mest... sovit. Sen 21-22tiden. Hoppas på att få sova inatt, vi får se. Inez är bossen, bara att lyda order.

Imorgon ska jag försöka få lilla familjen till hundhagen och låta Elsa busa av sig ordentligt. Den lilla jycken har hur mycket energi som helst. Genom våra promenader får hon utlopp för en liten bråkdel av det hon har, en mil är ingen match för henne. Vad är då våra dagliga promenader på fem kilometer?

Minspelet

Älskade unge! Det är inte lätt att hålla koll på minerna hela tiden. Nu ligger hon däckad i knät och jag passar på att kolla mail, skriva här, gå igenom posten och såna saker. 

Gråt

Upp och mata, byta blöja och mysa en liten stund. Lägger ner Inez i sin säng och hon stånkar lite eftersom hon är mätt. Direkt hör jag en sovande Johan börja vyssja taktfast i sömnen. Det här med att trösta har liksom satt sig i ryggraden tror jag, man gör det nästan automatiskt. Och reaktioner på gråtande ljud av barn ska vi inte tala om! Igår när vi var ute med barnvagnen hör jag och Johan barngråt. Som två virriga hönor börjar vi vända oss om åt alla håll för att lokalisera ljudet.

Förlossningsberättelse

Måndagen den 24e februari hade jag ett rutinbesök hos min barnmorska. Under besöket fick jag göra ett kissprov igen eftersom tidigare gång hade jag legat på +1 i protein. +1 är inget värde man behöver oroa sig för (men som man som gravid gör ändå), men dagens urinprov visade +3. +3 är det värde då man ska ta kontakt med förlossningen/bb. Mitt blodtryck var även väldigt mycket högre än vanligt. I vanliga fall har jag lågt blodtryck med lätt för att svimma osv, men nu låg blodtrycket runt 150/100. Som tur var så var Johan med mig på besöket och vi begav oss till sjukhuset. Vi fick en plats på special BB där de tog prover på mig och vi fick stanna under natten.

Johan när vi kommit till förlossningen.

Morgonen därpå, den 25e februari, gick läkaren ronden och meddelade att vi förmodligen skulle få komma ner till förlossningen för att sättas igång. GLURP, skulle vi får våran efterlängtade bebis snart? Efter att de på special BB tagit ytterligare prov på mig lite senare under dagen bestämdes det att vi skulle få åka ner till förlossningen.

Vid 13-tiden kom vi ner till förlossningen. På förlossningen bestämdes det att de skulle försöka sätta igång mig med en BARD-kateter för att sedan ta hål på hinnorna och sätta värkstimulerande. BARD-kateter går att använda om livmodertappen är något redo för förlossningen, dvs att den är öppen någon centimeter och som tur var så var jag öppen knappt 1 cm. När man ballongen på katetern åker ut så är man öppen 3-4cm. Vid 15-tiden fick jag BARD-katetern som hamnade på plats efter 4-5e försöket (överläkaren fick hjälpa till och satte den på plats på första försöket, ja, jag blev en aningen sur eftersom det inte var det skönaste jag varit med om..) och blev tillsagd att det kunde ta upp mot ett dygn innan den skulle släppa. Med BARD-katetern på plats började jag känna lite kraftigare sammandragningar. Det kändes som molande mensvärk ungefär. Jaja, nu var det bara att installera sig på att vi skulle sitta där på rummet i ett dygn, men både jag och Johan var vid gott mod och fyllda av spänning.

Landstingets snygga skjortor..

Sex timmar efter jag fått BARD-katetern behövde jag gå på toa. När jag skulle torka mig sa det "ploff" och BARD-katetern hade släppt. Det första jag tänkte var "nää.. va fan.. lyckades de inte sätta in den ordentligt ändå.." Jag sa till Johan att trycka på larmet. Sköterskan kom in och sedan hämtade hon barnmorskan.

Epidural på plats.

Jag hade sedan tidigare bestämt med förlossningen att sätta en tidig epidural pga min emetofobi (rädsla för att kräkas) då vissa kräks när barnet tränger ner och kommer åt spinalutskotten. Barnmorskan var helt med på noterna -tack och lov- och var himla bra under hela förloppet. Hon ringde efter läkaren som skulle lägga epiduralen innan de skulle ta hål på hinnorna och meddelade att han kunde komma direkt. Jag bad dom dock att vänta tills min mor hade kommit till oss, eftersom hon ändå redan var på väg. De var förstående och då mamma hade kommit ringde de på läkaren igen som kom efter en halvtimme. Vid niotiden fick jag epiduralen och jag måste säga att det inte alls var så farligt som jag trodde. Det enda som kändes var när de la bedövningen, sen blev det bara en kall känsla neråt ryggen när epiduralen sattes på plats. Helt klart värt det och ingenting man behöver oroa sig för!

Prata med Johan och mamma medan väntan på värkar.

Vid 22:32 tog barnmorskan hål på hinnorna. En del vatten rann ut, men inte jättemycket eftersom lilltjejen låg såpass långt ner med huvudet som en blockad. Efter att vattnet gått sattes det värkstimulerande droppet igång en liten stund senare och sen var det upp och gå som gällde för mig. När jag hade CTG:et på mig kunde jag se att värkarna kom och gick, men jag kände inte av dem det minsta.

Efter att ha varvat att vara uppe och gå med att ligga lite i sängen bestämde jag mig vid 01:30-tiden för att pröva pilatesbollen. Jag hann knappt sätta mig på bollen innan en kraft som heter duga tryckte på neråt. Jag sa åt Johan och mamma att ringa på larmet. Barnmorska plus sköterska kom in och jag kunde verkligen inte ta mig upp från bollen. Förstod att det började bli dags och barnmorskan ville att jag skulle lägga mig i sängen. Vi fick vänta några värkar innan jag väl var på plats i sängen. Barnmorskan kände efter och ja, jag var öppen 10 cm och ja, Johan och jag skulle få vårat barn nu.

Jag kan verkligen inte säga att krystarbetet var en dans på rosor. Det gjorde förjävligt ont, MEN man fick pauser. Efter att försöka lägga fokus på andningen beslöt jag mig för att pröva lustgasen, men på lägsta dos eftersom man kan kräkas av den (jag tror att om jag hade kräkts skulle jag egentligen inte bry mig vid detta tillfälle). Jag hade 1/5 av den styrka man brukar ha och själva lustgasen hjälpte nog inte alls, men i masken man andas i kan man verkligen inte andas för snabbt så andningen blev mer sansad. I och med att andningen blev sansad kände jag att jag ändå fick stor hjälp av lustgasen, det var först efteråt barnmorskan berättade att dosen var såpass låg fast vi höjt dosen något under krystarbetet.

Inez etta med kokvrå under 8,5 månader.

Efter ett tag ville jag resa mig och gå där ifrån, eller att de skulle söva ner mig. Plocka ut barnet med snitt, vad som helst för "jag orkar inte det här". När jag yttrat mig om att orken började tryta sa barnmorskan "ja, när du säger så, så är det inte långt kvar till barnet kommer. Så säger alla i slutet av arbetet." Jag tänkte väl att hon kunde väl inte alls veta om det var så! För fan, gör som jag säger. Men det visade sig att hon hade rätt. Efter en krystvärk sa barnmorskan att "nu är det två krystningar kvar, sen har ni ett barn. Jag vill att du håller igen och inte krystar under nästa värk, då går det lite för fort, hon har bråttom ut nu och vi vill inte att du ska spricka." Jag tänkte för mig själv att hon kunde skita ner sig, det gick väl för fan inte att hålla igen en krystvärk. På något sätt gick det i alla fall. Inez tittade ut på andra värken klockan 01:58 den 26/2 efter 30min av krystvärkar med sina 48cm och 2780g.

Nykläckt!

Jag fick ett stygn och sedan vart det dags för "grattis-fika" som var typ det godaste jag ätit trots att det bara var mackor med ost och gurka. Jag är hemskt tacksam över Johans fina insats under hela arbetet, lugn och sansad (verkade han i alla fall), vid min sida konstant med sitt trygga jag. Johan var verkligen den viktigaste att ha med mig, utan honom vetefan hur jag skulle klarat mig. Jag är hemskt tacksam över att mamma var med också och skänkte lugn och jag är tacksam för en underbar barnmorska och sköterska som var lättsamma att prata och skratta med. Men det viktigaste och det jag är mest tacksam över av det hela var att få en frisk liten tjej som jag direkt älskade så mycket som det bara går. Min och Johans fina Inez.

Pappa och Inez någon timme efter förlossningen. <3

BVC

Fröken långfrans väger nu över fyra kilo, närmare bestämt 4130g. Hon följer sin viktkurva, vilket är en fröjd för mamman att höra. Skönt att prata av sig om amningen med vår barnsköterska också.

Ska försöka slänga mig i säng så snart som möjligt. Innan det, se om Inez sover räv eller påriktigt och smörja in tuttarna. Känns som om jag haft en piraya hängande i vardera bröstvårta, purelansalvan here I come!

Nisse isbjörn

BVC imorgon. Ska bli spännande att se hur Inez växt sen två veckor tillbaka, om hon kommit upp i fyra kilo än. Sist vi var där vägde hon 3740g och med raketfarten hon växt i tidigare borde det inte vara omöjligt. Är dock lite spänd eftersom hon bara fått bröstmjölk de tre senaste veckorna, tycker det verkar som bebisar som får ersättning går upp mer i vikt. 

Powerwalk och leenden

Ikväll hann jag med en powerwalk med Elsa. Det var så himla skönt att bara gå spåret i skogen med musik i öronen i kvällssol. Halvvägs fick jag knip i hjärtat efter lilla Inez. Att det kan vara så skönt att komma hemifrån en stund för att sedan vända totalt och det enda man vill är hem. Tror dock att det kan vara mysigt för Johan och vara själv med lilltjejen ibland.

Idag satt Johan och jag och lekte och pratade med Inez. Först ger hon mig det största, finaste, tandlösa leendet. För att sedan några minuter senare ge Johan ett likadant. Snacka om att värmen bara sprider sig i kroppen. Inez har ju lett förut, men det här var något alldeles särskilt!

Gosunge

Kändes nästan hopplöst inatt när Inez inte ville somna. Men plötsligt blev mödan värd. Jag börjar sjunga för henne och hon börjar smila och lugnar tillsist ner sig. Det finns inget bättre än ett tandlöst litet leende när man är nära på att ge upp och be Johan ta över innan man själv totalkraschar.

Påsk och naglar

Jag, Inez, Johan, Elsa och min mamma åkte iväg till Johans föräldrar på påsklunch idag. För första gången sedan tiden innan graviditeten åt jag brie-ost och rökt lax -såjävlagott!

Nu ikväll vågade jag mig på att klippa Inez naglar för första gången med en nagelklippare. Tidigare har vi använt nagelfil. Min mor filade mina naglar länge till min moster frågade om hon höll på att vässa mina klor. Men det blir väl lätt så, om något har funkat och funkar fortsätter man utan att tänka på andra alternativ som kanske kunde vara enklare.

ABC-i

Min underbara vän Esmeralda går sista terminen på sin utbildning i grafisk design i Borlänge. Under påsk är hon hemma i Linköping och hälsar på. Idag kom hon på besök hos oss! Härligt att äntligen få träffa henne igen. Hon hade med sig bl a en affisch hon själv designat till Inez, med ABC-i:n på, jag tycker den är så himla fin. Nu ska den bara ramas in innan jag kan sätta upp den över skötbordet.

Tatuering och småbarn

Vi hade besök idag av lille Zackarias och hans mor och far, Amanda och Linus.  Strax innan de skulle åka hem insåg Zackarias att Inez var lite spännande och skulle hålla i hennes hand. 

Det är kul att träffa Zackarias, han är nio månader äldre än Inez, han känns så stor nu den lille plutten! Det känns konstigt att Inez också kanske börjar ställa sig upp och krypa runt om sju månader. Fantastiskt hur snabbt de utvecklas egentligen. Tänk om man skulle fortsätta utvecklas så mycket under hela livet liksom... Var skulle vi sluta då?

Trots att Linus slutat sitt jobb som tatuerare tog han och handknackade in tiden då Inez föddes i en tatuering Johan har idag, eftersom det är Linus är den som gjort tatueringen sen innan. Ja, de flesta av Johans tatueringar för den delen. 

Ungen

Kan inte titta mig mätt på denna lilla tjej.

När jag var liten

Jag tror Inez är i någon utvecklingsfas. Hon har varit gnällig i ett par dagar, tills igår. Igår sov hon mest. Sov och åt. Idag verkar det och vara sova som gäller. Självklart blir jag orolig så fort hon inte gör som hon brukar, men jag passar på att fylla i hennes lilla bok när hon sover. 

Det är så lätt att glömma bort saker som hänt, man är så uppe i det som sker i nuet. Därför känns det kul att skriva upp de större händelserna. Boken är så himla mysig också! I boken finns små fickor att stoppa in olika små saker i, extra blad, "pop-up" figurer och plats för att klistra in bilder, osv. 

Degmage

När bebis letar efter tutten och får tag i degmagen resulterar det i:

1. Besviken bebis.

2. Skrattande mamma som sedan övergår till beslutsam mamma.

Det är dags att börja tänka lite ner på vad jag stoppar i mig och börja röra mig lite mer. Vi är ute minst en timme varje dag på promenad, ofta mer än så. Funderar på att börja på yoga och lite Friskis och Svettis snart.  Magen kommer ju vara degig ett tag till, det har ju banne mig varit en bebis där inne. Men jag vill ju inte spara den som ett minne av graviditeten resten av livet direkt. Jag har andra bättre souvenirer från graviditeten jag vill ha kvar hela livet, som Inez liksom.  

Hetsen

Det kommer som ett brev på posten när man blivit förälder med all hets kring saker. Alla ska vara värst och bäst. Du ska föda vaginalförlossning utan smärtlindring, helst ska man väl föda på en stubbe i skogen helt själv i mörkret och bita av navelsträngen. Du ska helamma och helst öppet inför folk, inte gå undan minsann! -du ska väl inte förtryckas? Du ska gå ner alla gravidkilon så fort du bara kan, så fort du kommit hem från bb helst, eller varför inte gå förbi gymmet på vägen hem från bb? Du ska tillbringa all din tid jämte barnet, som ihopsydda, du ska helst inte släppa ögonen från bebisen under en sekund. Och alla föräldrar på forum ska veta bäst och gärna trycka ner andra som inte gör på deras sätt. 

Självklart blir jag som många andra påverkad av detta. Man känner sig usel. Men hur länge ska man pusha sig själv och anklaga sig själv?

Jag födde inte mindre barn för att jag hade epidural. Jag vill inte amma mitt bland folk utan nån tunnare sjal över bebis och tutte, det är vår privata stund som ingen annan behöver lägga sig i. nu vill jag inte amma bland folk alls eftersom amningen inte riktigt är helt stabil ännu. Och de som ger sina barn ersättning älskar inte sina barn mindre heller för den sakens skull. Jag vill gärna komma igång och röra mig lite mer och gå ner i vikt, ja, jag är förstörd av samhällets ideal. Ibland ber jag Johan ta Inez ett tag så jag får vara för mig själv. 

Så jag är väl ingen hardcore mamma, men trots det -jävlar vad jag älskar mitt barn.

Fin start

När jag kom in från morgonpromenaden med Elsa imorse möttes jag av en intensivt tandborstande Johan med en beslutsam blick.
Jag: "Hur mår du?"
Johan svarar sammanbitet: "vår bebis kräktes... i min mun."

Det är också ett sätt man kan börja dagen på.

Sjal och en liten björn

 

Hittade en liten sovande björn i skogen.

Idag har vi promenerat, myst och prövat bärsjalen. Bärsjalen var fantastisk! Dock blir det lite varmt efter ett tag, fick ta av Inez kläder så hon endast hade blöja på sig. Har läst lite om sjal vs. sele. Sjal ska vara bättre för barnets höfter, muskler och rygg. Vet inte om det stämmer, men det som känns övervägande med sjal är att barnet kommer närmre ens egen kropp och inte hänger som ett bihang utanför kroppen. För bärarens axlar ska sjalen också vara bättre, den påfrestar inte kroppen lika mycket. Sele kan säkert vara bra i många fall också, men ja, sjal blir nog det som gäller för mig. Sen kan man ju tycka olika såklart. Johan var också positiv till sjalen. Nu jävlar blir det till att bära, det kändes inte ens tungt eller påfrestande för kroppen. Känns underbart att ha Inez i pussavstånd! 

Go' unge

Ytterligare en ordentlig mysdag med mysfröken själv. 

Inez är nu mer med med blicken, hon tittar och fokuserar på saker och blir lite små sur när mobilen ovanför slutar röra sig. Älskade unge! Nacken börjar bli allt starkare och hon kan vända sig till sidan själv -ja jävlar vad stolt man blir! 

En lugn dag

Inez verkar bli allt mer lugn i sin mage nu när hon endast fått bröstmjölk sen i lördags. Lugn mage = lugn bebis. Vår dag har också varit lugn, vilket passat i dagens väder. Pga vädret det blev en kort promenad med Elsa. Varken Elsa eller jag tyckte vädret var nån hit, men Inez sov gott till smattret av regnet mot regnskyddet på vagnen.

I julas fick jag och Johan en bärsjal av Johans bror i julklapp. Har tänkt pröva den snart, Inez har ju nu rätt vikt inne för att börja använda den. Det vore så skönt att kunna ha båda händerna fria men ha Inez intill hela tiden och att hon inte passivt behöver ligga bredvid i ligginsatsen när jag behöver använda båda mina händer. Har läst på om bärsjalar och jag blir mer och mer positivt inställd till det, jag var dock absolut inte anti till det innan heller.

Nu fortsätter vår lugna dag i soffan ikväll. Just nu har jag en bebis mot bröstet och Elsa i knät med efterlyst på tv:n och Johan i badkaret.

Tre timmar

Det är konstigt... helt plötsligt är det okej att få sova endast tre timmar för att sedan vara uppe i 30-60min för att amma, byta blöja, ibland pumpa ur mjölk och vyssja lilltjejen till sömns igen. För att sedan sova tre timmar igen och sedan göra om samma procedur med mat och blöja. Förut var jag tvungen att få sova i alla fall åtta timmar i sträck. Vart hur stressad som helst om alarmklockan visade "7 timmar och 59 minuter tills alarm".

Konstigt hur fort man kan ställa om sig och vänja sig. Men bra det i detta fall. Jävligt bra.

Elsa och Inez

Egen tid med Elsa under någon timme idag.

En av mina stora farhågor var att det inte skulle fungera mellan Inez och Elsa när Inez väl kom ut. De första två dagarna var Elsa lite på sin kant, undrandes över vad det var vi släpat hem. Nu går det jättebra. Elsa pussar Inez på kinden när hon går förbi henne, hon lägger sig ofta intill oss när vi ammar, hon delar mitt knä med Inez och har väl accepterat den nakna valpen som en i flocken. 

I detta nu ligger Inez i mitt knä och Elsa ligger intill oss med sitt huvud i Inez hand. Mitt hjärta brister av all kärlek.

Sjukhusbesök

1177 rådfrågade barnakuten som tyckte att vi skulle komma dit, vilket vi gjorde. Vi fick ligga kvar över natt för observation, men fick åka hem vid lunch idag. Först funderade de om det kunde handla om förträngningar iden nedre magmunnen, men förmodligen handlar det bara om att hon äter alldeles för fort och för mycket. Så nu ska vi ta bort flaskmatningen och bara jobba på amningen. Än så länge idag har det verkat som om lilltjejen blir nöjd med bara bröstet och få nappen efteråt. Det skulle vara så himla skönt att slippa nappflaskor framöver. 

Vi ska till BVC på tisdag, så då får vi se om hon ökat i vikt och så ska jag prata ihop mig med vår sköterska angående amningen, om det räcker med att bara amma henne. Så nu håller jag mina tummar på att jag och Inez grejar det här!

Nerver

En sak har jag lärt mig om att vara nybliven förälder, man är på spänn hela tiden. Så fort det händer något går hjärnan på högvarv. 

Som nu. Inez kaskadkräks. Hon gör det någon gång om dagen, idag kom det ett ordentligt lass. Både Johan och Inez var helt nerkladdade när Johan ropade på mig och bad om papper. Det måste varit i princip allt hon åt som kom upp nu. Så nu hänger jag på luren, står i kö på 1177. 

När hon äter i de flesta fall kommer det upp lite mjölk igen, men bara någon droppe. Men ja, sen är det ungefär en gång om dagen då det kommer en kaskadkräkning. Så länge allt annat verkar bra med barnet brukar det ju inte vara någon fara och Inez verkar må bra, men nu kände jag att jag behövde prata med någon och rådfråga. Jag är snart 1177s nya stammis, de kommer snart säga till varandra "är det hon, Klara, igen? Åh fan.. Du får ta'na" och passa telefonen vidare. Eller så blir jag tjenis med alla där. Vi får vänta och se.

Fan och hans moster

Det ser ut som vi haft fan och hans moster på besök. Det är så sjukt stökigt här hemma. Jag har tänkt i flera dagar att jag ska städa, men så fort jag börjat plocka har Inez velat äta, behövt byta blöja, eller så har Elsa behövt att gå ut. Igår hann jag fixa i köket någorlunda, nu återstår bara resten av våra 98kvm.

Och hur mår jag då?

Mamma frågar hur det går, hur Inez mår, hur jag mår, hur Johan mår, varje dag. Hon ringer och hör hur det är. Det är skönt att mamma hör av sig varje dag, att vi hörs av varje dag och att vi ses ofta. Så om det är något jag undrar över angående bebisgrejer kan jag fråga henne direkt. Jag vet att vissa saker bara handlar om nojja, att det inte är farligt eller konstigt, men det är skönt att få det bekräftat från någon annan också, någon som också är mamma. Och vem är det inte utmärkt att fråga då? Jo just det, min mamma.

Hur som helst. Som jag nämnde frågar hon hur vi mår allihopa och försöker ofta betona också hur jag mår. Just nu mår jag bra, jag kör lite på autopilot och jag hinner inte fundera så mycket över mig själv. Ibland blir det lite tvärstopp i huvudet och jag bryter ihop lite, då tar Johan över Inez helt och hållet. Oftast "reser" jag mig inom en timme igen och kan fortsätta. Älskade Johan, vad skulle jag göra utan honom?

Förtvivlat till bra

Jag sitter nu, klockan tio i fem, och äter min lunch. 

Dagen började bra, men runt lunchtid började allt strejka.

Inez ville tutta i över två timmar, det räckte tydligen inte, hon började illvråla, fick värma lite redan pumpad mjölk, Elsa ville gå ut, jag var hungrig, ont i brösten, hittar en katt i barnvagnen (som tur var ingen bebis i vagnen, har aldrig vagnen framme i vanliga fall, men massa katthår i vagnen), blir förbannad, ringer Johan som har mobilen på ljudlöst och inte svarar, and so on.

Johan ringde upp ganska snart, han kom hem och hade med sig en present till mig och Inez som han beställt för en månad sen. Fick en muminkopp till min samling och Inez fick en pyjamas och en Stinky-bitring. 

Nu ligger Inez, Johan och Elsa och tar en tupplur medan jag rastlöst plockar runt i köket. Så fort man får lite tid för sig själv börjar jag plocka omkring nu för tiden. Det finns alltid en nappflaska att diska eller en body att tvätta.

BVC och amning

Igår var vi på BVC. Min älskade unge har gått upp 33% av sin födselvikt och väger nu 3,5kg och är 51cm lång. Hon är ett riktigt matvrak och bara häver i sig massor av mat.

Och på tal om mat...

Amningen var ju krånglig i början eftersom Nisse svalt massor fostervatten under förlossningen och förmodligen mådde illa och inte ville ha bröstet direkt. Sen fick hon gulsot och behövde få i sig mycket mat för att bli av med bilirubinet (ämnet som gör så de blir gula -enkelt förklarat). Allt blev bara kaos och vi började varva flaskmatning med amning. Nu jobbar vi för fullt för att Nisse ska kunna helammas och hoppa flaskan. Det går bättre och bättre, men man kan ju säga att tålamodet satts på prov ibland. Nu äter hon ca 1-2dl ersättning per dygn, alltså får hon övervägande mängd bröstmjölk. Sen får hon ibland bröstmjölk på flaska som jag pumpat när hon tuttat ett tag och sedan tröttnat. Nu orkar hon tutta lite längre och har faktiskt tuttat så länge och effektivt att jag inte behövt komplettera med flaska direkt efter hon ammat.