Bryt ihop, ta sig upp

Natten mellan fredag till lördag fick hjärnan ett ryck och ville inte spela med mig längre. Känslorna for genom hela kroppen. Det enda jag kunde tänka på var förlossning. Och ju mer jag tänkte på det desto mer nervös och ångestladdad blev jag. Paniken kom stegrande. Jag var tvungen att väcka Johan, kröp intill och la mig på hans bröst och försökte bara fokusera på att andas.

Jag lyckades komma någorlunda till ro efter ett tag och kunde somna om. Lördagen flöt på i något slags vakuum. Mår mycket bättre idag. Jag vet fortfarande inte vad som hände egentligen, antagligen är det alla förväntningar, tankar, funderingar och allt annat gällande den kommande tiden som blev lite för mycket. Bryta ihop för att kunna ta sig upp igen, eller hur var det?

Nu tycker jag bebis kan ta och komma.
Imorgon blir det besök hos barnmorskan.

Snart

Det är 25 dagar kvar till beräknad ankomst för den lilla. 25 dagar! Det känns som en hel jäkla livstid och som ingen tid alls.

Här om dagen började jag och Johan packa förlossningsväskan. Alla bebiskläder som ska med är packade, kalsonger åt Johan och nån t-shirt åt honom är det som är packat än så länge. Men vad tusan ska jag ha med? Mjukisar, tröja, tandborste... Jaja, jag vet. Men storlekarna då? Kommer jag få plats i vissa kläder? Kommer de sitta åt på fel sätt? Göra ont? De kläderna jag har nu, kommer de vara förstora? Jag kan ju ändå inte packa ner dem eftersom jag använder dem..

Tålmodigt?

Mamma sa här om dagen: "Det är märkligt, du verkar så tålmodig med graviditeten."

Jag tittade på henne och sa: "Det är jag inte, men det är en situation jag inte kan påverka, lillfisen kommer när den kommer." Och avslutade meningen med en suck.

Mitt tålamod utsätts för ett krig just nu. 

Lavendelpåsar

Det är rätt trevligt att ha ett jobb dit man gärna går även om man egentligen inte ska jobba. Istället sitter man och pratar strunt med en av de bästa vännerna, dricker te, broderar och syr. Nu har vi gjort lavendelpåsar, Lina sålde två stycken på direkten. Så vi bestämde oss för att göra ett par till. 

Vi kommer ha så jäkla kul i sommar när vi får i princip fria händer med butiken. Det kommer vara sjukt jobbigt att vara ifrån min lillfis, jag kommer bara hinna vara mammaledig i 3 månader innan jag ska börja jobba. Det känns dock väldigt bra att befinna sig på ett arbete med 5-10minuters cykelavstånd från hemmet. Johan kommer vara pappaledig under sommaren, på så sätt slipper han ta ett uppehåll i sina studier. Sen kommer jag vara mammaledig under hösten igen. 

35+6

Imorgon går vi in i vecka 37. Nu är det riktigt tungt att gå och släpa på magen och all vätska som samlats här och var i kroppen. Jag hoppas den sista tiden kan få rulla på snabbt nu, jag är så hemskt otålig efter att få träffa den lilla människan som befinner sig inuti och jag vill kunna börja röra mig mer normalt och obehindrat. 

Svullo

Jag är så trött på att vara svullen nu. Handlederna och fingrarna ömmar nåt förbannat, anklarna är typ dubbelt så stora som normalt och jag har inte längre några fotknölar. Ja, och så har skorna blivit för små. Och idag hade jag sönder mina mamma-jeans. Nu får tiden gärna gå fort tills lillfisen tittar ut innan jag blir galen.

Den bästa

Igår filade Johan mina fötter när jag badat. För mig är det så mycket mer romantiskt än att få choklad, en nallebjörn eller blommor. Sen fick jag visserligen choklad idag av Johan och det tackar jag ju inte nej till! Men att han sätter sig på knä och gnor loss död hud från mina fötter utan att klaga är en sån fin handling, en osjälvisk och fin gest. En kärleksförklaring. Med min mage är det nu i princip omöjligt för mig att fila mina egna fötter. Magen börjar liksom ta en ganska stor plats nu och är ofta i vägen. 

Mina fötter är någonstans där på mattan under min mage.

Gårdagen

Fastnade en stund på min fars ateljé efter jag varit iväg till sjukhuset och pratat med en barnmorska igår. Det är lätt hänt att fastna i ateljén, eftersom pappa och jag delar ett stort musikintresse, mycket lika värderingar, politiska åsikter och en drös andra gemensamma intressen blir det lätt att två timmar övergår till fyra timmar. Man kan lätt säga att jag blivit påverkad av mina föräldrars åsikter, inställningar och intressen. Vi avslutade det hela med att luncha tillsammans. 

Efter besöket hos pappa åkte jag direkt till tvålbutiken och träffade Lina, vi städade butiken (vilket den var i stort behov av) och gjorde lite tvål. Det tog väl ungefär 4-5 timmar att få butiken någorlunda ren. Men nöjda blev vi. Sen kan jag väl tillägga att det var Lina som gjorde grovjobbet, jag gick omkring och dammtorkade, organiserade i hyllor, kokade ihop tvål, åt lite godis och kollade över lagret. Kroppen klarar liksom inte längre av att storstäda. 

När jag kom hem vid halv 8 tiden var det badet som gällde direkt. Hela kroppen gjorde ont och jag var så hemskt trött. Brukar alltid vila en stund runt lunchtid i vanliga fall, men igår var fanns det inte tid för det. Men jag tog igen det hela med att sova till halv 12 idag. Mer om mitt besök hos barnmorskan och förlossningen i ett annat inlägg, kan bara säga att det var ett sjukt bra och givande möte igår.

Virka ballerinakex

Gårdagens virkande resulterade i små bakverk. Jag har ingen aning om vad jag ska göra med dem, men kommer säkerligen på en briljant idé om ett tag. Kul var det i alla fall och tog fokus från all oro. "Ballerinakexen" var hur enkla som helst, tog ca 15-20min att göra styck och jag kommer till och med ihåg hur jag gjorde dem, så här följer en beskrivning:

Ballerinakakor:

Virka 5 lm och slut till en ring. (5m)

Varv 1: 2 fm i varje maska (10m)

Varv 2: Byt färg på garnet. Fortsätt öka med 2 fm i varje maska. (20m)

Varv 3: 1 fm och öka en fm i varannan maska. (30m)

Varv 4: Virka 1 fm i varje maska. (30m)

Varv 5: Byt färg på garnet och fortsätt virka 1 fm i varje maska. (30m)

Varv 6: 1 fm ta in på varannan maska. (20m)

Varv 7: Ta in på varje maska. (10m)

Varv 8: Ta in på varje maska. (5m)

Garnsnutten som är kvar efter du avslutat varvet tar du och drar upp genom den mörkare färgen (nougaten) på ovansidan och ned igen till undersidan. Det blir som ett stygn och så sitter ovan- och nedsidan ihop lite mer stabilt. Ta sedan och fäst garnbiten, voila! 

Elsa och jag traskade iväg och hämtade ett paket som visade sig vara mobilarmen jag beställde för ett tag sedan. Så nu blir det till att hänga upp ugglemobilen vid spjälsängen. Fast först en kopp te och fortsatt virkande. Har verkligen fastnat i att virka nu. Jag är verkligen en periodare. Snart kommer jag på nåt annat som jag pysslar runt med istället.

Protein, svullnad och oro

Mina händer är så hemskt svullna. Hos barnmorskan idag räckte det med att vi skakade hand för att hon skulle märka det. Som jag befarade var mitt blodtryck något högt och lite protein fanns i urinen. Hon sa att det var såpass lite protein och eftersom jag inte har andra symtom än svullnad behövs det inte kollas upp något mera just nu. Men självklart blev jag livrädd. Och om jag skulle få andra symtom ska jag höra av mig antingen till kvinnohälsan eller förlossningen. När jag kom hem däckade jag i sängen och kom inte upp förrän nu. Att somna när det blir för jobbigt i mig är lite av min specialitet. Som en överlevnadsinstinkt. Havandeskapsförgiftning låter ju bara så hemskt. För de allra, allra, allra flesta går det ju bra för. Men bara namnet skrämmer mig. 

Lillfisen ligger i alla fall med huvudet neråt, hon har inte fixerat sig utan är lite ruckbar fortfarande. Men kommer med all största sannolikhet inte ändra position. Så det är ju positivt, nu ska jag försöka tänka positivt och inte skrämma upp mig själv, det gör inte någon något gott. Det är ju dock lättare sagt än gjort.  

Magen

Magen idag, 34+4. Hemskt dålig bildkvalite dock.

Det börjar bli rätt tungt nu. Märker att jag blir mycket lättare andfådd och tungandad så fort jag rör mig. Vaderna och anklarna svullnar upp som jäsande bulldeg i sommarvärme om jag stått upp lite längre än vanligt. Märkte det verkligen idag efter jag hade jobbat. Vaderna som vanligtvis i avslappnat läge dallrar lite var typ dubbelt så stora och dallrade inte överhuvudtaget, de var stenfasta. 

Det känns skönt att gå till barnmorskan imorgon och visa mina svullna ömma händer o fötter, få det uppkollat. Sen ska vi ju också få veta åt vilket håll lillfisen ligger åt. Eftersom barnmorskan hade svårt att känna om det var huvud eller rumpa som låg nedåt sist blir det förmodligen ultraljud imorgon. Och det är ju alltid kul att få kika lite på lillfisen! 

Halleluja

Jag gick med på att jobba i tvålbutiken i helgen. Jag säger bara halleluja att snön smält undan så jag kunde ta cykeln till jobbet idag. Även om foglossningen känns av lindras den otroligt mycket av att cykla istället för att gå, då man inte belastar bäckenet på samma sätt. Det blir att jobba nästa söndag också och på alla hjärtans dag, men det blir nog det sista jag jobbar innan lillfisen har kommit ut. Ska nog passa på att införskaffa lite tvättnötter från jobbet imorgon, det ska vara bland det bästa att tvätta bebiskläder i.

Trotsar det jag kan

Ibland funderar jag på att försöka få tillbaka min egna hårfärg igen. Ibland tänker jag att jag ändå passar bättre i mörkt hår. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Det vore dock skönt att inte behöva färga håret hela tiden. Under graviditeten har jag märkt att mitt hår blivit mörkare, utväxten är inte lika ljus som tidigare. Jag undrar vad för färg som skulle växa fram om jag bara lät håret vara nu. Det är verkligen lustigt vad hormonerna gör med kroppen.

Ikväll bosätter jag mig i min kära moders soffa. Tog med mig en virkning och tänker nu inte röra mig mer än nödvändigt. Elsa har fått busa av sig i hundhagen och är trött och nöjd, jag har fått känna frisk luft i ansiktet under tiden hon busade omkring och fastnade sedan en stund i min älskade bästa Jennifers soffa med en kopp te innan jag tog mig hem till mamma. Om vädret och foglossningen fått bestämma hade jag suttit framför tv:n hela dagen, men jag gick både vädret och foglossningen till trots och tog dagen i egna händer.

Grissvett

Att inom loppet av 40 min:
Lägga i tvätten i tvättmaskinen.
Kasta sopor.
Ta en kisspromenad med Elsa på 10 min.
Torka av på diskbänken.
Ger resultatet:
Lägga sig andfådd på sängen och svettas som en gris.

Orkeslös

Imorse var en dålig morgon. Igår hämtade jag ut min mobil från service, skulle ringa från den idag, vad händer? Jo, självklart uppstår ett nytt problem med telefonen och jag kan varken smsa eller ringa. Jag går upp ur sängen och ser vad Fräsen (katten vi tar hand om några dagar) har gjort på väggen i barnrummet. Tapeten är sönderriven. Jag blir uppgiven och känner bara hur orken försvinner. Jag funderar på att ta ett bad men känner mig bara klumpig och ledsen. sen blir jag rädd när jag inser att jag inte kan ringa någon, tänk om förlossningen skulle sätta igång? Och inte kan jag få tag i Johan eftersom mobilen inte funkar. Så jag skriver till honom på facebook, efter en stund är han hemma. Han hittar mig gråtandes i sängen. Han är verkligen en ängel som kom hem idag. Det var så skönt att ha honom hemma. Fick låna hans mobil och han letade upp sin gamla som han kunde använda. Han stannade hemma och åt lunch, tog ut Elsa och knatade sedan till universitetet igen. Älskade fina Johan.

Egentligen var ingen av händelserna imorse helt olösbara. Lämna in telefonen igen, hänga över en tavla på den sönderrivna tapeten, ta en dusch istället för att knöla ihop sig i badkaret, osv. Men imorse kändes det bara för mycket. Alla hormoner står givakt i kroppen just nu och jag orkar inte med motgångar alls. Orkeslös helt enkelt.

Vecka 35

Ytterligare en uggla har virkats, denna gång modellen större, ca 15 cm hög. Denna gång även på beställning. Så på söndag flyger denna lilla uggla sin väg mot nya äventyr.

Idag går vi in i vecka 35 (?!). Det är helt ofattbart. Helt otroligt. Fantastiskt! Snart kommer hon liksom. Wow! ..Det kommer bli skönt att efter graviditeten kunna röra sig ordentligt igen och inte ha foglossning (jag vet att det kan ta ett tag innan den försvinner helt efter förlossningen), slippa korvfingrarna och de svullna fötterna, slippa ligga med hundra extra kuddar i sängen och ha svårt att vända sig samt alla sura uppstötningar som infunnit sig på senare tiden. Men det kommer säkert kännas konstigt att inte känna av rörelserna från magen som man vant sig vid, det kommer säkert också kännas tomt att inte ha en rund och go mage att klappa på. 

Katt, hundraåringar och sysslingar

Shane med sitt ståtliga öronhår ligger på soffan, hakan lite lojt placerad på en soffkudde. Vår katt må vara oslug, men han är så jäkla go.

Igår bestämde jag mig för att Johan minsann fick hjälpa mig att färga håret. Sen klippte jag luggen lite också när jag ändå var i farten. Sen gick vi på bio och såg Hundraåringen, klart sevärd, men jag är glad att jag inte läste boken precis innan utan att det gått ett tag. Det fanns fortfarande saker som man saknade från boken.

Igår fick lilltjejen i magen en syssling. Tror ni att jag tjöt lite när jag fick se bilden på en nyfödd liten bebis med lite blont fjun på huvudet som stod åt alla håll? Det är underbart att vår lilltjej kommer ha flera släktingar i samma ålder, kusiner och sysslingar. Tålamodet till vår egna lilla tjej kommer ut börjar tryta nu kan jag ju säga. Det märks även att Johans tålamod börjar sina -inte bara mitt! Jag är så nyfiken på henne, vem är hon den älskade lilla människan?