Mina händer är så hemskt svullna. Hos barnmorskan idag räckte det med att vi skakade hand för att hon skulle märka det. Som jag befarade var mitt blodtryck något högt och lite protein fanns i urinen. Hon sa att det var såpass lite protein och eftersom jag inte har andra symtom än svullnad behövs det inte kollas upp något mera just nu. Men självklart blev jag livrädd. Och om jag skulle få andra symtom ska jag höra av mig antingen till kvinnohälsan eller förlossningen. När jag kom hem däckade jag i sängen och kom inte upp förrän nu. Att somna när det blir för jobbigt i mig är lite av min specialitet. Som en överlevnadsinstinkt. Havandeskapsförgiftning låter ju bara så hemskt. För de allra, allra, allra flesta går det ju bra för. Men bara namnet skrämmer mig.
Lillfisen ligger i alla fall med huvudet neråt, hon har inte fixerat sig utan är lite ruckbar fortfarande. Men kommer med all största sannolikhet inte ändra position. Så det är ju positivt, nu ska jag försöka tänka positivt och inte skrämma upp mig själv, det gör inte någon något gott. Det är ju dock lättare sagt än gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar