Natten mellan fredag till lördag fick hjärnan ett ryck och ville inte spela med mig längre. Känslorna for genom hela kroppen. Det enda jag kunde tänka på var förlossning. Och ju mer jag tänkte på det desto mer nervös och ångestladdad blev jag. Paniken kom stegrande. Jag var tvungen att väcka Johan, kröp intill och la mig på hans bröst och försökte bara fokusera på att andas.
Jag lyckades komma någorlunda till ro efter ett tag och kunde somna om. Lördagen flöt på i något slags vakuum. Mår mycket bättre idag. Jag vet fortfarande inte vad som hände egentligen, antagligen är det alla förväntningar, tankar, funderingar och allt annat gällande den kommande tiden som blev lite för mycket. Bryta ihop för att kunna ta sig upp igen, eller hur var det?
Nu tycker jag bebis kan ta och komma.
Imorgon blir det besök hos barnmorskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar