Imorse var en dålig morgon. Igår hämtade jag ut min mobil från service, skulle ringa från den idag, vad händer? Jo, självklart uppstår ett nytt problem med telefonen och jag kan varken smsa eller ringa. Jag går upp ur sängen och ser vad Fräsen (katten vi tar hand om några dagar) har gjort på väggen i barnrummet. Tapeten är sönderriven. Jag blir uppgiven och känner bara hur orken försvinner. Jag funderar på att ta ett bad men känner mig bara klumpig och ledsen. sen blir jag rädd när jag inser att jag inte kan ringa någon, tänk om förlossningen skulle sätta igång? Och inte kan jag få tag i Johan eftersom mobilen inte funkar. Så jag skriver till honom på facebook, efter en stund är han hemma. Han hittar mig gråtandes i sängen. Han är verkligen en ängel som kom hem idag. Det var så skönt att ha honom hemma. Fick låna hans mobil och han letade upp sin gamla som han kunde använda. Han stannade hemma och åt lunch, tog ut Elsa och knatade sedan till universitetet igen. Älskade fina Johan.
Egentligen var ingen av händelserna imorse helt olösbara. Lämna in telefonen igen, hänga över en tavla på den sönderrivna tapeten, ta en dusch istället för att knöla ihop sig i badkaret, osv. Men imorse kändes det bara för mycket. Alla hormoner står givakt i kroppen just nu och jag orkar inte med motgångar alls. Orkeslös helt enkelt.
jag känner igen mig helt! Vissa dagar orkar man verkligen inte med några motgångar. Gravidhormonerna tar över helt ibland och man gråter helt utan anledning :P Är också gravid och ligger en vecka efter dig :P
SvaraRadera