Ungen

Bromsa, stanna tiden, det går för fort. 

Igår satt Inez utan stöd i omkring 10 sekunder i Johans knä.

Hon har även börjat med att hon ska ligga för sig själv i gymmet och fundera och prata med nyckelpigorna en stund om dagen utan att mamma eller pappa ska lägga sig i. 

Att hålla upp huvudet är inga problem längre och hon har under en tid kunnat vända sig från rygg till sidan (inte till mage än så länge).

Hon är en lugn men bestämd bebis på 5600g och 60cm nu. Hon är ofta glad och kvittrar på. Nyss var hon så ynklig, liten och späd.. jisses. Jag hinner inte med. Älskade, finaste, goaste, gladaste unge, vad jag älskar dig!

Hard working mom

Började min dag med te i bersån.

Johan ska iväg och repa lite med några polare ikväll, så vi passar på att sova hos min mor jag och Inez. Har jobbat även idag, lite lugnare tempo än igår. Det blir jobb i helgen också, men kortare dagar. Jag har för första gången nu gjort flytande tvål med ylang ylang/citron doft (varning för skryt -den blev skitbra!). Har även gjort en kaffe/choklad-tvål med olivolja. 

Flärd

Andra dagen på jobbet. Experimenterar med att göra en flytande tvål just nu, samt en kaffe/choklad-skrubbtvål. Vi får se hur det går imorgon. 

Jobb

Första jobbdagen avklarad. Hur mycket som helst att göra. Det här med att ta emot kunder, göra tvål, städa, se presentabel ut, hinna kissa, hinna äta och vara trevlig gick i ett. Fick också finbesök av Johan, Inez och Elsa. Och ja, jag saknade ihjäl mig efter Inez hela dagen. Och ja, det var samtidigt rätt skönt att inte behöva ta hand om eller ansvara över någon annan (får man ens säga det högt som ganska nybliven förälder?).

Nu ligger fjärtungen på min mage och sover efter att ha hävt i sig massor mat. Har nu slutat amma för några dagar sen. Det är både en befrielse och det känns jobbigt, men efter fyra månader av massvis av pumpande, traglande, gråtande (från båda sidor), ömma bröstvårtor och ständig ångest över ammandet, känner jag att jag verkligen försökt med det mesta för att få det funka och kan med gott samvete (fast det har jag ändå inte) sluta amma.

Fjärtungens tunga andetag gör mig dåsig. Jag vilar nu min näsa och mun mot hennes huvud för att kunna känna hennes ljuvliga doft och kunna pussa på henne och känna hennes lena hud. Ja, jävlar vad jag älskar henne.

Imorgon väntar tid på BVC och på onsdag har jag bokat en klipptid för mitt burriga hår. Sen är det jobb som gäller tordag-söndag.

Midsommar, människor, mindfulness

Idag hade vi lite knytis med en alldeles lagom stor skock av människor. Sammanlagt var vi 8 vuxna, 2 bebisar och 2 hundar. Fick kika på lilla Edvard på 2 veckor, har redan glömt bort hur liten en människa kan vara -Inez kändes som en bjässe!

När vi satt på uteplatsen slog det mig hur fint allt kändes, alla var med och pratade, vi skrattade mycket, pratade om allvarliga saker och om alldeles vanliga, vardagliga saker. För några år sedan hade jag inte alls känt likadant. Det är så jäkla skönt att vara äldre, att inte behöva göra sig till längre. Inte behöva känna att man måste vara någon annan för att människor ska tycka om en och acceptera den man faktiskt är. Halleluja för att inte vara tonåring längre.

Kläder

Ajuste, det blev lite kläder under resan också. Fyra plagg fick vi (eller ja, Inez)  i present, fem plagg köpte vi. Inez har växt så snabbt sista tiden! En riktig spurt och jag insåg att ja, vi har ju massor byxor i strl 62 och 68, men vi har knappt några bodys och en enda pyjamas. Så det passade fint att få bodys och pyjamas och sedan ha en släkting som har en barnklädesbutik som vi gick lite bonkers i.

Värmland

I tisdags åkte vi till Värmland och kom hem idag. Mitt älskade Värmland. Inez sov nästan hela resan dit och nästan hela vägen hem, endast någon ätpaus, sen var hon nöjd och somnade igen. 

Min Australienboende-kusin var äntligen hemma och 

vi planterade blommor på morfar/farfars grav.

Kvällsmat i pappas knä.

Väckt vid 05:00, helt okej med denna utsikt.

Nom!

Nöjd hund får sitta i knät på matte i 4 timmar.

Jag får lite ångest, jag vill bara hålla kvar i sommaren. Lapa i mig solljuset och ha min kusin Stina hemma i Sverige i många, många månader till. Jag vill känna av solens värme mot huden, se lupinerna vid vägkanten, vakna till ljuset i rummet, få jord under naglarna, irriteras över myggbett, dricka saft på uteplatsen, sitta i en stickad kofta under sommarkvällarna, känna daggen på gräset under mina fötter, känna barrskogens torra lukt, doften då regnet dragit förbi i stadens dammiga trottoarer, se Elsa jaga pinnar i sjön, känna doften av bajs och honung då jag passerar ett blommande rapsfält, bränna mig lite lätt på axlarna och somna i något sandiga lakan. Ja, ni vet.. sommaren liksom.

Träffa småkusinen Isabelle som är 3 veckor äldre och 3 kilo tyngre!

  

Hejdå Värmland. <3

Resa och vikt

Imorgon bär det iväg till Värmland. Det blir Inez första längre resa. Sist jag var där var hon med, men i magen. Lilla pyret, vad jag älskar att hon finns hos oss. Vad jag älskar henne. Just nu ligger hon i babygymmet och spanar på en nyckelpiga som hänger och dinglar över henne samt sprattlar med benen och fäktas med armarna. Tror även hon berättar någonting för nyckelpigan, det låter som om det är något väldigt viktigt.

Och med vikten då? Jovars, -2kg på 2 veckor. En lång väg kvar, men en bit på väg. Försöker ta längre promenader och skippa sockret. Kör ingen diet, men försöker undvika överdriven konsumtion av kolhydrater.

Nu verkar det som på Inez att nyckelpigan inte längre lyssnar och hon låter mer förbannad, så nu blir det bebismys!

Helgen

Elsa och Anton slappade i skuggan efter att ha busat runt i trädgården.

Den svenska sommaridyllen sög vi i oss hemma hos Johans mor och far i helgen. Inez på strålande humör och vädret lika så. Det blev promenader, ta det lugnt och få mat.

Sitta på bryggan med husse.

Promenad.

Inez farmor Lhenas hästar.

Morgonmys.

Stillastående

Okej, min hjärna är rätt stillastående och jag kommer inte på något att skriva -därav tystnaden på denna blogg.

Läget just nu:
x Inez har återigen lite krångel med magen, vilket resulterar i gnäll.
x Jag har försökt promenera mer och inte äta så förbannat mycket socker, vilket resulterat i 2kg viktminskning på lite över en vecka.
x Johan har slutat för terminen, vilket resulterar i att han är hemma och det tycker jag är jävligt skönt.
x Inez har börjat göra nya ljud och börjat pröva nya tonarter, vilket resulterar i mycket skratt och att det skär i öronen.

Utsövd

Det var med häpnad jag väcktes av Inez vid kl 06.50 imorse. Tänkte för mig själv "men vänta nu.. klockan är ju inte 05.00, inte ens i närheten!" Så damen hade sovit sen 22-tiden tills nästan 07.00. Gav henne nappflaska runt 24-tiden i sömnen, vilken hon sörplade i sig.

Var lite orolig igår att hon skulle vakna supertidigt eftersom hon somnade ganska tidigt, men det gick ju väldigt bra ändå! Och eftersom hon nästan alltid sover någon timme till efter sin frukost passade jag på att sova lite till jag med. Så skönt! Känner mig utvilad i kroppen, även om vädret gör så man är alldeles degig i huvudet.

Stånk och stön

 Bukett från dagens promenad.

Lilla tjejen har haft en kämpig dag idag. Efter lite prutt blev det bättre en stund, men sen blev det mer gnäll. Jag tycker så synd om henne när jag inte kan göra nåt för att få henne att må bättre, nu har hon dock däckat på mitt bröst. I vanliga fall handlar det antingen om mat, blöja, magknip, närhet eller att prata lite tillsammans, men idag har inget funkat. Man blir ju så jävla trött, frustrerad och känner sig så hemskt otillräcklig och Johan är tvungen att fixa med de absolut sista uppgifterna för terminen så det blir ju svårt för honom att hjälpa till. 

För de kommande tre dagarna har jag bokat upp mig, det blir så lätt hänt att bara gå runt här hemma och göra samma saker varje dag. Känns som man blir lite hjärntvättad. Så imorgon ska jag träffa Lina och lägga upp ett schema för sommarens jobb, blir nog fika och lite struntprat ett tag också. På onsdag ska jag träffa en ny bekantskap som också har barn i Inez ålder som bor i vårt område för en barnvagnspromenad och på torsdag ska jag och Inez träffa Zahra och lilla Teo för att ta en lunch. På torsdagskvällen är det även dags för Inez att för första gången ha barnvakt (i form av min mamma) under tiden som jag och Johan beger oss ner på stan för att äta på restaurang och gå på bio. Det är inte jobbigt att min mamma ska ha Inez, de träffas så ofta och jag vet att mamma tar väl hand om Inez och känner henne. Det som är jobbigt är att vara ifrån Inez, att inte veta om hon ligger och jollrar, om hon sover eller är ledsen. Men jag tror att det är ganska viktigt att man som förälder tar sig lite egen tid någon gång ibland.

En fis på tvären

Efter en gnölig förmiddag och även första delen av eftermiddagen la Inez av en fis och livet blev så mycket lättare för damen. Nu har jag en glad unge som ligger och jollrar istället för att gråta och skrika om vartannat. Det var visst bara en fis på tvären som satte stopp för dagen.

Babblarna

Babblarna får 3,5 boobs av 5 möjliga av Inez.

När man är sådär typiskt mänsklig och bara har två händer, har gått hungrig i några timmar och har ett väldigt vaket och socialt barn känns det ändå lite försvarbart att sätta henne framför babblarna när jag åt frukost. Var tvungen att se om det nu var så populärt för småfisar på tre månader. Det var det i 10 minuter. På de 10 minuterna hann jag äta frukost för att sedan fortsätta prata om spännande saker som "aaaa -kan du säga aaa?" Förövrigt är damen en hejare på att apa efter med ljud och minspel. Och som alla andra föräldrar måste jag skryta om det och ni andra tänker "wow!" ..eller inte!

We'll do whatever just to stay alive

Livet är så skört och det hugger till i mig när jag tänker på hur min systers liv drastiskt kommer ändras i juli. Då väntas en liten krabat komma till världen, en krabat med ett allvarligt hjärtfel. Ett hjärtfel som kallas HLHS, hypoplastiskt vänsterkammarsyndrom. Detta innebär att vänsterkammare i hjärtat är outvecklat. Någon dag efter födsel kommer denna lilla krabat rullas in på operation. Det skär i mig, rycker och sliter. Ett barn ska inte ligga på operationsbord, de ska ligga på en förälders bröst, inte under knivar, nålar och skalpeller...

I Sverige föds ungefär 4 barn varje år med denna missbildning, den är alltså väldigt ovanlig. En del föräldrar väljer att avbryta graviditeten när de får reda på missbildningen under ultraljud. Vissa föräldrar väljer att inte operera barnet utan bara införa palliativ vård -vård i livets slutskede- direkt när barnet föds eftersom barn som inte får någon operation inte överlever. Andra väljer att ta fighten, de riskfyllda operationerna och allt det innebär.

För ca 15 år sedan fanns inte ens operation som ett alternativ, det är alltså en relativt ny insats man gör. Omkring 50-75% överlever operationerna som sker i tre steg. Första operationen sker då barnet bara är någon dag gammalt. Den andra omkring ca 6 månaders ålder. Den 3:e och sista operationen sker då barnet är omkring 1-1,5år.

För att få en inblick i hur man som förälder går igenom i en sådan situation har jag börjat läsa en blogg som handlar om ett barn med HLHS. Gå till bloggen här.

Jag kryper ofta tätt intill Inez, kramar henne, håller i hennes lilla hand som sluter sig runt ett av mina fingrar, jag luktar i hennes hår, pussar på hennes panna och hennes härliga små runda kinder, håller en hand på hennes goa lilla mage, pussar på de små fötterna och de små tårna, sluter mina ögon och drar in ett djupt andetag av hennes doft och tänker att hon aldrig, aldrig, aldrig får lämna min sida och mina ögon tåras. Hon är det dyrbaraste i mitt liv.

Jag önskar att min syster bodde kvar här i stan, att hon fanns mig närmare, att våra konversationer kunde ske ansikte mot ansikte och inte över telefonen. Jag tänker på henne varje dag. Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är och är så oerhört tacksam och glad över det. Jag tänker på hur skört livet är, hur viktigt det är att ta vara på det man har. Min systers lilla krabat, Inez lilla kusin, min systerson, måste överleva, det bara är så, det finns inget annat.

Inez börjar nu vakna i mitt knä och nu ska här gosas och mina ögon torkas.