Heltid

Vi lever! Flämtar oss fram i värmen. 

Det börjar kännas nu att jag jobbar heltid. Försöker ta vara på varenda liten stund jag har med Johan och Inez. 

Som tur finns det pärlor till kollegor på mitt jobb. En av dessa pärlor såg till att ta ett av mina jourpass vilket resulterar i att jag kommer vara ledig i en hel vecka under slutet av juli. Så jäkla gött!

I helgen som kommer tar jag med mig Inez, Johan, Elsa, min kära mor och min kära mormor och åker till släkten i Värmland! Ska bli skönt att komma bort från stan under helgen. 

Dubbelt

De runda benen pinnar på nu. Hon går mycket nu. Efter en härlig och fin helg i Göteborg ligger hon i sin vanliga spjälsäng och sover lugnt. Hon är fantastisk. Hon är mitt ljus. Trots det ligger jag här, vägg i vägg, melankolisk och jävlig. 

Norrköping

Familjeutflykt till Norrköping idag. Jag älskar dom där två alltså. 

Imorgon blir det ytterligare en resa till Norrköping. Kalas för Zackarias som fyller två år! 

Stora damen

Iklädd min gamla mössa som är med på nästan varje bild under sommaren då jag var ett år, så står hon på balkongen och grejar med hinkar, krukor, ljusslingor och andra spännande grejer. Och det slår mig, hon har blivit så stor. 

Hon går mycket nu, äter med sked och gaffel till stor del, hon fräser näsan när man ger henne ett papper (lika så i disktrasan eller nån mössa om man glömt dessa framme), hon gräver med spaden i sandlådan och fyller en hink, hon dricker ur vanliga glas... Hon har liksom hunnit med att bli en liten människa nu. Hon klarar av grejer och jag fattar ingenting - när hände det här?

Napp dilemmat

Nedrans unge! Inez har börjat bita på napparna nu. Två stycken har sett ut så här, ett hål i silikonet. Vi har självklart kastat dem så fort vi sett hålen. 

Här hemma råder det nu med andra ord nappkoll-deluxe och så har vi bestämt att vara hårdare med att Inez bara får använda napp när hon sover och om hon är jätteledsen och totalt otröstlig. 

Det har funkat jättebra med napp-nedskärningen, insåg inte förrän vi bestämde det här med napparna hur lätt det är att "överanvända" dem. 

Snart juni

Sommarvädret, var är du?

Virkade rävar

Det känns som om det kommer en ny "våg" av gravida, så jag knåpade ihop två skallror. Har virkat dem på frihand, så de blev lite olika, men skallrar gör de båda! 

Inez har fått hosta efter förkylningen, den kommer ju som ett brev på posten till henne, så sömnen blir rubbad. Jag tycker så otroligt synd om henne samtidigt som jag blir frustrerad av att aldrig kunna sitta ner i fem minuter innan hon börjar hosta och gråta. Så i natt blir det nog att flytta henne till vår säng, varken jag eller Johan orkar springa upp gång på gång en natt till. 

Att bara vara

Vi spenderade dagen med Melvin, Melissa, George och Niklas på fenomenmagasinet. Så vi har kollat på djur, grejat runt på olika "stationer", lärt oss saker om allt möjligt och ätit plättar. Dagen har verkligen varit helmysig!

Har inte riktigt återhämtat mig än från förkylningen. När vi kom hem efter utflykten kände jag mig helt slut. Locket för örat är kvar och jag har ont i halsen till och från, men vi behövde verkligen handla, så vi åkte till maxi och fixade det också.

Jag tror dock att Johan märkte hur jag blev grinigare och grinigare, så han sa åt mig att ta det lugnt en stund när vi kom hem. Jag har dock svårt att komma till ro och att bara ta det lugnt. Tänker hela tiden på vad som bör göras, hur man ska planera, lägga upp saker och ting.. Jag har svårt att bara vara. Tänker hela tiden på vad jag borde göra. Men nu ligger jag här bredvid Elsa på sängen. Och det tänker jag göra en halvtimme till utan att titta mer på mobilen eller göra något annat. Bara pilla i Elsas päls och slappna av och hoppas på att det här jäkla locket släpper för örat snart. 

Tryckutjämna

Tryckutjämna. Tryckutjämna. Tryckutjämna. Det här med att vara ett öronbarn... Lock för örat och humöret vid fötterna. 

Dubbelmoral

Har halverat mitt alvedon intag idag. Istället för två tabletter åt gången tar jag en tablett åt gången! Läste förövrigt en otäck artikel om hur det verksamma ämnet i alvedon (paracetamol) påverkar kroppen och framförallt levern. Det låter kanske grymt, men jag tror vi ska tänka en gång till innan vi ger våra ungar smärtstillande. Självklart tycker jag man ska ge barn smärtstillande om de är så påverkade av smärta/feber att tex aptit och sömn blir rubbat, men verkar de hyfsat opåverkade ska man nog helst låta bli att ge dem smärtstillande i form av alvedon (eller ja, de värktabletter som innehåller paracetamol). Ja, Ipren är ju heller ingen hit. Man borde nog satsa på så lite medicin som möjligt om de verkligen inte behövs.

Kan låta lagom dubbelt när jag själv "knaprat" alvedon i strax över en vecka. Men dels är det sjukt mycket lättare att värna om andra än en själv och dels har jag nästan varit "tvungen" att få ner smärta och feber för min egen del. Annars hade Inez haft ett vrak till mamma (nu blev det bara litet gnälligt monster av mig) under den senaste veckan. Jag hade inte orkat ha koll på henne överhuvudtaget. Det hade varit en annan femma om jag inte behövt se till Inez eller behövt jobba, men nu såg inte läget ut så och därför har jag brukat värktabletter.

Läs gärna svenska Dagbladets artikel om paracetamol HÄR. 

Nattuggla vs. föräldralivet

Jag är ingen morgonmänniska. Jag är en nattuggla. Om jag inte vore "tvungen" att gå och lägga mig "skapligt" skulle jag vara vaken till 03:00-04:00 nånting. Så var det förr, när jag bodde själv och pluggade på distans. 

När man har barn blir det något annat. Helt plötsligt lägger jag mig frivilligt vid 21:00-23:00 någon gång. Annars orkar jag inte att bli väckt runt 07:00 (+/- en timme). 

Idag ringde klockan 05:45. Imorgon ringer klockan 05:45. Lika så på fredag. Jobbar dessa dagar. Börjar vid 07:00, men för att hinna med morgonen om man är tidspessimist behöver man gå upp minst en timme innan bussen går. För jag måste få på mig kläder, dricka ett glas vatten (frukost tar jag på jobbet om jag börjar så här tidigt, annars skulle jag behöva gå upp ännu tidigare), borsta tänder, sminka mig (oerhört basic) och gå över med Elsa till mamma och sen gå till busshållplatsen.

Skulle egentligen lätt hinna på en halvtimme, men är man tidspessimist så är man. Jag sitter hellre och väntar på bussen i 20 minuter än komma till busshållplatsen en minut innan bussen går. Fast på morgonen får jag bara vänta runt 10 minuter oftast. 

Nu: sova!

Sova, jobba, mamma

Har lagt mig. Peppar på att gå upp 05:45 -inte. Jobbar 07:00-14:00 imorn. Ögoninflammationen börjar ge med sig, halsen gör fortfarande ont, lika så öronen men jag överlever nog denna gång med. Alvedon och nässpray är en gudagåva till ett "öronbarn" som jag. 

Sen blir det nog bara slömys med Inez på eftermiddagen, beroende på vädret dock. Är det bra väder kan man ju alltid hitta på nåt utomhus. Vill dock inte riskera att förvärra halsen eller öronen nu, så är det sämre väder är vi inne. 

Föris och slöis

Fjärten har jag lämnat på föris. Hon var sjukt nöjd med att vara tillbaka där verkade som. Satte sig direkt i sandlådan och började greja medan jag vinkade hejdå. 

Jag borde egentligen VERKLIGEN städa. Men jag gick till Apoteket och hämtade ut ett recept och lite värktabletter och råkade svänga av hos mamma (som självklart också är sjuk) och åt frukost ihop med henne. Plötsligt ligger jag här på hennes säng och känner verkligen inte för att gå hem och städa. Puh.. 

Ögoninflammation och friskt barn

Febern la sig snabbt för mig, på två-tre dagar var den borta. Har dock ont i halsen och öronen fortfarande och hostar. Vaknade imorse med en härlig överraskning, jag kunde inte slå upp ögonen, ögoninflammation. Så nu blir det osminkat och glasögonen (som Inez drog loss ena skalmen ifrån för några dagar sedan) som gäller. Party!

Inez är i alla fall frisk nu, lite hosta kvar, men ingen feber eller nåt. Hon är pigg som vanligt. Men eftersom jag ändå är hemma idag fick hon ha en extra dag hemma ifrån förskolan. Imorgon ska hon dock iväg som vanligt även om jag är hemma. Nu är det en vecka sedan hon var iväg! Hoppas det inte blir jobbigt för henne att börja igen, men det tror jag inte heller att det kommer vara. 

Sjuk x2

Inatt var det min tur att bli sjuk. Vaknade mitt i natten med 39,1 i feber. Jag antar att det är dagisbasilusker jag krigar mot. Inez har ju varit lite varm sen i måndags och varit hemma från förskolan. 

Man känner sig inte katig när man är såpass sjuk och svag att man inte ens orkar bära sitt barn. Johan har som tur varit hemma idag, det hade inte gått annars. 

Och så pms på allt såklart så att jag riktigt ska känna mig som en usel morsa. 

Nya tag imorn. Hoppas nu bara Johan klarar sig från skiten. 

PMS och 11-timmars pass och steg

Jobbade ett 11-timmars pass igår. Sådär lagom pigg när jag kom hem. La mig i sängen på stört och kände mig så jäkla tung och lite låg. Insåg att jag snart ska ha mens. Party.

Under natten till idag mådde Inez inte tipp topp. En aningens feber, lite gnällig, sprattlig och orolig. Efter en stund insåg både Johan och jag att vi förmodligen skulle få mer sömn om hon sov inne hos oss. Hon sov bättre, men inte helt bra. Och imorse var det min tur att känna mig hängig. Så Inez fick vara hemma med mig idag. 

Damen har förresten börjat gå allt mer nu! I förrgår satte det smått igång. Sen har hon gått mer och mer för varje dag. Heja Inez!

Fyra generationer på en lördag

Ikväll har jag, mamma, mormor och Inez käkat ihop. Vi hade det hur mysigt som helst -som vanligt. 

Under förmiddagen och eftermiddagen har jag, Johan och Inez varit och hälsat på ett par kompisar i Norrköping. Också hur mysigt som helst! Tyvärr sov mitt och Johans gudbarn tryggt i Amandas mage och ville inte bjussa på några sparkar denna gång. Det är så spännande att följa någon annans graviditet, spännande på ett helt annat sätt än när det kommer till en själv. Själv är man ju så mitt upp i graviditeten och ser inte utvecklingen lika klart som när man "står bredvid". 

Så hur som helst, ni förstår nog att jag är nöjd med dagen. 

Nu ligger Inez och sover i sin resesäng hos sin mormor och jag ligger i min gamla säng i mitt gamla tonårsrum (som mamma som tur var har gjort nåt annat med än behållt det som ett "Klara-museum") med resesängen intill.

Johan är iväg och spelar med sitt band, första konserten inför publik med det bandet. Tyvärr kunde jag inte följa med eftersom jag ska upp och jobba imorn och förbindelsen mellan hemma och konsertstället är kasst och jag inte skulle kunna komma hem förrän imorn i så fall. 

Bra serie och förskoleunge

Om ni vill se en spännande, dramatisk och brittisk serie, titta på "in the club". Handlar om  7 gravida kvinnor och deras liv. Det händer så jäkla mycket i varje avsnitt! Blir galen! En riktigt bra serie helt enkelt. Både jag och Johan sitter som klistrade framför tvn.

Klicka här för att komma till SVT play och serien!



Jag jobbade idag, ett lagom långt pass, 8-15. Jobbar även på söndag, men då blir det ett tio timmars pass! Fast helger tycker jag är rätt mysiga att jobba egentligen, några brukare är hemma och man kan hitta på lite kul saker ihop, gå på stan, ta promenader, fika, pyssla med något, se en film, osv.

Sovandes igår efter föris, pillandes på kaninens öra. 

Hur som helst! Idag blev i alla fall en lång dag på föris för Inez, från 07.40-15.15. Det blir alltså ungefär 7,5h hon var på dagis. Hon var på bra humör och allt när jag kom och hämtade henne, men jisses (!!!) så snabbt hon somnade. Hon somnade medan hon fick välling. Vi brukar egentligen börja lägga Inez vid 19, se till att hon är iordning strax innan 19, och så får hon välling medan den av mig och Johan som nattar henne sitter och sjunger. Idag klarade hon inte av att vara vaken längre än 18:40. Vanligtvis somnar hon annars runt 19:15-19:45. Hon brukar ofta ligga en stund i sin spjälsäng och stryka gosekaninen, ligga och titta runt lite och småprata innan hon somnar. Men som sagt, idag gick det hur fort som helst.

Hundgos och dagisbarn

Igår jobbade jag 14:00-21:30, lämnade Inez på förskolan vid 10:00 och uträttade lite ärenden innan jag åkte till jobbet. Så när jag kom hem sedan efter jobbet sov redan Inez. Jag är ändå tvungen att smyga mig in hos henne, stryka henne på kinden, fixa till täcket och säga "godnatt min skatt" när jag inte fått säga ett ordentligt godnatt. Sen tassar jag ut igen och det värker lite i mammahjärtat när jag inte fått träffa henne på tio timmar. 

Idag hämtas damen vid 12:15, sen sover hon någon timme och sen blir det nog dags att busa lite i sandlådan, gå ut och gunga eller nåt sådant. Känns som om man måste passa på när det är fint väder. 

Tills att jag ska hämta damen på förskolan är det hundmys som står på schemat! Diskmaskinen är redan igång och jag tänker banne mig inte lyfta ett finger tills jag ska hämta Inez. 

Sandlådehäng

     

 

För några dagar sedan hälsade vi på Melvin och Melissa, Inez och Melvin lekte i sandlådan. 

Varför blir det alltid så att när barnen är färdiga i sandlådan och gör nåt annat finner man sig själv sittandes i sandlådan själv byggandes ett sandslott, en sandkaka, grävandes en grop eller dylikt? 

Stressnerven

Ni vet, ibland har man såna där dagar då allt känns ledsamt och jobbigt. Idag har jag en sån dag. Nedstämd. Låg. Mycket är jobbrelaterat. Jag går ju på timmar nu, blir så jävla stressad av det, jag vill verkligen ha antingen ett ordentligt vik eller en anställning. Har i alla fall pratat med enhetschefen om att få vikariera på fler ställen i området där jag jobbar. Jag har ju i alla fall sommarjobb, men blir jag fast på timmar och inte har möjlighet att få ett ordentligt vikariat eller anställning i närliggande tid efter sommaren börjar jag nog söka annat. 

Blir bara så irriterad och less på att man, trots utbildning, har svårt att få ett ordentligt jobb som undersköterska. 

Jag slås dagligen av ledsamhet när jag tänker på vårdtagare som måste stå ut med personal som är trötta på sitt jobb och missköter sina arbetsuppgifter. Jag kan förstå att man kan bli bekväm och allt för hemmastadd när man jobbar år ut och år in på samma boende med samma vårdtagare, men det kanske då det också är hög tid att försöka förflyttas till ett annat boende att jobba på, få ny input. Aldrig att jag själv skulle låta mig själv jobba kvar på ett ställe när jag inte längre känner att jag trivs eller bara känner mig uttråkad. Aldrig att jag själv skulle låta min situation smitta av sig bland vårdtagarna. 

På det stället jag jobbar nu trivs jag så grymt bra med vårdtagarna och personal, jag hoppas så att jag skulle kunna få bli kvar där ett tag. Jag känner själv att jag har mycket att ge och bidra med där. 

Men dessa jäkla timvik mår väl ingen bra av i längden. Fy tusan vad det sliter. Man vet aldrig hur morgondagen ser ut, det går inte att planera någonting. Det blir exta påfrestande nu när jag har Inez att tänka på och därför blir det också extra viktigt att faktiskt få ett vikariat eller anställning. Oavsett om det bara vora på 50%, resten skulle jag kunna fylla ut med timmar, men bara så man hade någon trygghet gällande ekonomin och att man skulle kunna planera in lite mer saker i ens tillvaro. 

Nerven i ögat rycker och har gjort sen igår. Stressnerven. 

Heja

Hon står som ingenting numera. Idag tog hon fyra steg själv mellan mig och Johan. Sakta med säkert händer det grejer! Stora tjejen. 

Envis unge och sommarjobb

Inez skulle bestämt vara uppe sent igårkväll. Hon somnade vid 19 som vanligt, men vaknade vid 21 igen och var uppe några timmar. Nu på förmiddagen somnade hon i mitt knä och ligger här fortfarande. 

Känns så jäkla gött inför sommaren nu! Jag fick reda på att jag skulle jobba på ett LSS-boende jag aldrig varit på tidigare och jag ville ju verkligen jobba på boendet där jag jobbar som timvik nu. För där trivs jag jättebra med personal och brukare. Så jag ringde upp enhetschefen och påpekade att jag tyckte det var lite lustigt att jag skulle jobba på ett ställe där jag aldrig varit förut, istället för där jag redan är och där jag vet att de behöver folk för sommaren. Men hon svarade att de redan fixat mitt schema, så jag tänkte att det är väl bara att bita ihop och jobba på var jag än hamnar. Men så läste jag på nätet att det stället jag skulle jobba på i sommar har vaken natt, jag kan absolut tänka mig ha sovjour, men inte vaken natt -det känns för tufft. Så jag ringde upp chefen igen och frågade om det här med vaken natt. Då svarar hon att boendet där jag redan jobbar på inte har vaken natt. Ja det visste jag ju men nu undrade jag ju om det stället jag skulle jobba på i sommar har vaken natt, varpå hon svarar, ja men det är ju där du ska jobba i sommar. 

Så de hade alltså sagt fel boende till mig när de meddelat om sommaren. Puh! Ångesten var som bortblåst. Jag får jobba med "mina" härliga brukare och personalen jag trivs så bra med hela sommaren!

Johan kommer läsa en sommarkurs på universitetet som är fyra veckor lång, då kommer Inez vara på förskolan. Annars kommer hon vara med Johan. Det känns jättebra att hon inte bara kommer vara på förskolan heeela sommaren. Johan och lilldamen kommer säkerligen åka ut till hans föräldrar på landet en del och ha det mysigt där med hästarna, hundarna och katterna. Och även ha lyxen att kunna gå till sjön som ligger några minuter bort och bada. 

Båten Inez

Fick mms av Inez farmor idag. Inez farfar höll på att fixa iordning den nya båten. Båten Inez. 

Steg och föräldrahets

Två steg tog hon själv idag lillsnörpan. För ungefär en månad sen tog hon tre steg själv, sen la hon det här med att gå på is. Men idag så tog hon som sagt två steg själv två gånger. Jag håller tummarna på att hon vågar fortsätta nu. Men hon får ju såklart ta den tid hon vill, hon kommer ju gå själv när hon själv känner sig redo. 

Jag blir så trött på hetsen alla föräldrar får kring barn, jag kan bli så trött på mig själv, alla vill att barnen ska klara av saker snabbt, lyfta huvudet från liggläge, sitta själv, stå själv, gå själv, osv. Lägg av nu! Men jag är lite likadan. Man blir så glad när ens barn gör framsteg. Man blir så stolt. Sjukt egentligen. Jag älskar ju Inez lika mycket oavsett om hon skulle kunna gå när hon var 2 månader som om hon inte lär sig gå förrän hon är 25 år. 

Friska barn gör framsteg när de känner sig redo för det. 

Skaljacka+byxor

Har köpt en skaljacka och ett par skalbyxor åt ungen. Väntar nu ivrigt på post! 

Ungen har självklart dragit på sig en förkylning från förskolan. Snorig och dan är hon, men på hyfsat bra humör ändå. Hoppas förkylningen är kortvarig. 

Söndag

Hängde med Raffe i soffan igår. 

Johan och jag kollade på Pulp fiction igårkväll. Det tog för en gångs skull inte 100 år för oss att välja film. Ingen av oss hade sett filmen på länge och båda visste om att det var ett säkert kort. 

Idag blir det mys hos min mor och sedan fika hos min mormor. En lugn söndag helt enkelt. 

Bra dag

Jag jobbade idag. Hade en riktigt bra dag. Brukare och vårdare var i samspel och alla var på bra humör och skrattade med varandra. När jag sedan kom hem väntade en glad unge och en stilig fästman här hemma och min fina dag fortsatte i samma härliga glädje och ro. Vi tog en promenad i skogen här utanför, Inez undersökte kottar, gick med vagnen, vi spelade på instrument i musiklunden som de byggt i skogen och avslutade det hela genom att gå till Konsum. 

Inez käkade när vi kom hem och slocknade sedan i loppet av 10 minuters sövning. Tänk om hon kunde somna så stillsamt och snabbt varje kväll! 

Nu är det kvällsmys med någon film som väntar med Johan. 

Egentid och rastlöshet

Jahopp, det här med förskola flyter ju på bra. Igår var första dagen som vi inte var med Inez hela tiden, utan satt utanför förskolan i princip hela tiden. Det var rätt mysigt att sitta på en bänk i solskenet med Johan, virka, lyssna på musik och prata. Egentid ihop är inte särskilt ofta längre. 

Idag var bara jag med till förskolan. Jag var med Inez i någon timme, sen sa förskolläraren som tar hand om Inez inskolning åt mig att vinka hej då till Inez och sätta mig i kapprummet ett tag. Om de gick bra skulle jag sedan gå hem och de skulle ringa om Inez vart ledsen eller inte kunde somna efter lunchen. Om det inte gick så bra att jag lämnade Inez för att sitta i kapprummet skulle jag få växla lite mellan kapprummet och att vara med Inez. Allt flöt på bra, så de skickade hem mig. Och här är jag nu. Och har varit sedan ett par timmar. Städat, tvättar kläder, gått ut med Elsa och ätit har jag hunnit med. 

Och just när jag la mig på sängen så ringde dem, jag flög fram till telefonen och såg framför mig i en millisekund innan jag svarade hur jag skulle mötas av en frökens röst och en gnällig eller eventuellt gallskrikande Inez. Igår var nämligen Inez riktigt svårsövd. Men icke. Förskoleläraren ville bara meddela att Inez hade somnat på 10 minuter och låg nu och sov och att jag kunde komma runt 14-tiden. 

Så nu ska jag bara ligga på sängen och läsa fram tills jag ska lägga in kläder i torktumlaren för att sedan hämta min stora, tuffa tjejja. 

Förskola

Imorgon blir det till att sitta i kapprummet på Inez förskola som gäller. Inskolningen flyter på bra och Inez är lika tuff som vanligt. 

Bad och påsk

Igår, påskafton i all ära, tog jag och Johan med oss Inez och masade oss ner till simhallen. Så skönt när det är näst intill tomt på folk. Vi köpte med oss pannkakor, Ramlösa och jordgubbar som matsäck på vägen ner. 

Vi badade ihop allesammans i bubbelpoolen och barn poolen. Johan och jag passade även på att simma några längder var medan den andre badade med Inez. 

Idag tog vi med min mor och begav oss ut till Johans föräldrar på lite påsklunch. Åt så mycket att jag fortfarande är mätt!

Skinnpaj

Inez fick en skinnpaj i "påskpresent". Nu kan både far, mor och dotter rocka skinnjackor i vår. 

Namnnappar

Jag har suttit och beställt namnnappar till Inez som hon får ha med sig till förskolan. 

Eftersom all ordinarie personal på förskolan skulle iväg på möte idag stannar jag och Inez hemma. Frågan är bara vad tusan vi ska hitta på. Detta väder är inte något vidare inspirerande och jag känner mig lagom grötig i huvudet. Det blir väl en promenad med Elsa i alla fall när Inez har vaknat och vi käkat lunch. 

Som tur är slutar Johan redan klockan 15 idag, då kan vi ju hitta på något hela familjen. 

Leos lekland

Leos lekland blev det för vår och familjen Anshelms del idag! Och vet ni vad? Jag och Johan ska bli gudmor och gudfar till Zackarias lillebror som nu ligger i tryggt förvar i Amandas mage. Hur awesome och helt underbart är inte det?! Idag fick jag även känna en liten spark från den lille. Magiskt! Jättelustigt att känna sparkar från en annan mage än när jag själv kände sparkar från Inez. 

Badbyxa

Imorgon står det simhallen på schemat. Dags för Inez att inviga sina badbyxor. Ska bli kul att se vad hon tycker om simhallen. 

Guldklimpen

Idag tog vi vårt pick och pack och gick på barnsången efter vi fikat med min far. Det var jättelängesen vi var iväg och träffade så många barn på en och samma gång och det märktes på Inez. Hon satt i mitt knä länge innan hon kom igång. Sen kom en mamma och satte sig mellan mig o Inez när Inez var på krypäventyr. När Inez sen inte kunde se mig bröt hon ihop. Hon låg på alla fyra, som en platt groda, med pannan i golvet och storgrät. Mitt hjärta gick sönder. Hon repade sig så fort hon fick syn på mig och kom till mitt knä och började leka strax därpå igen. 

Imorgon blir nog en lugn dag för mig och den lilla damen. 

Promenad med gudmor

Jag och mina två tjejer plockade upp gudmodern och Ziggy och tog en promenad. Vi började med en fika, sen gick vi en sväng, Jennifer och jag släppte hundarna så de fick rusa av sig, vi fortsatte på vår sväng, vi begav oss mot en lekpark så Inez fick gunga, sen sa vi "puss vi ses igen". Det blev en oerhört bra eftermiddag. 

Jennifer har sedan snart 10 år tillbaka varit min bästa vän, min människa, min person. Det Jennifer och Inez har ihop är något som berör mig så jäkla djupt. Idag vaknade Inez några sekunder innan Jennifer kom över, alldeles nyvaken och sovsvullen sträckte Inez ut sina knubbiga små händer mot Jennifer och ville vakna i hennes knä. Inez satt ganska länge i Jennifers knä och bara låg mot hennes bröst, slötittade mot mig när jag kokade kaffe och hon vaknade lugnt till från förmiddagsluren. De har ett sätt med varandra som är svårt att förklara. De "connectar" verkligen. Så om jag är Jennifers människa så är Inez Jennifers mini-människa. 

Sockrock

Här om dagen rockade vi sockorna jag och Inez. 

Framtid

Nästa vecka är sista veckan för min mammaledighet. Sen börjar inskolning av Inez under två veckor. Sen ska jag jobba. Det känns helt sjukt. För ett år sedan var Inez snart en månad gammal, idag är hon 13 månader. 

Blir lite bebissjuk ibland, men innan det blir tal om ett syskon vill jag ha jobbat ett tag (helst fått en anställning om än bara 50%). Jag vill att Johan ska börja närma sig slutet av sin utbildning så att han kan vara mer pappaledig, vilket han själv vill också. Och så vill jag känna mig bekväm i min egen kropp och bygga upp lite muskler och slanka till mig en aning. Än känns kroppen inte helt redo. 

Nästa vecka blir till att njuta allt vad det går. Att ta vara på varje dag. Sen börjar en helt ny vardag. Visst, jag babblar mycket om det just nu, men det är vad som snurrar i mitt huvud just nu. De kommande månaderna. 

Ungen

Inez min finez. Att gunga är populärt, lika så att åka vagn. Hon älskar att bada och att titta på hundar då dom leker. Hon tycker om andra ungar, hon kikar in vad de håller på med och hon skrattar så hon kiknar när man busjagar henne genom lägenheten. Hon vill somna med min hand mot hennes kind, hon rycker alltid åt sig den när det är sovdags. Hon älskar mjukisdjur, att trycka dem intill ansiktet och gosa med dem och hon tycker om att öppna lådor och plocka ut innehållet. Riva sönder pappersbitar är också kul.

Det är så små saker som förgyller hennes vardag. Att hon bara finns förgyller min i varenda sekund. 

Busfrö

Inez kom på hur man klättrade upp för soffan i förrgår. Nu gör hon det HELA tiden. Upp, ner, upp, ner, upp, ner, osv. Hon tröttnar aldrig. Själv sitter jag med en klump i halsen varje gång hon kravlar upp och ytterligare en klump när hon ska ta sig ner. 

Hon har fortfarande bara tagit 2-3 steg själv i följd men har nu börjat gå när hon håller mig eller nån annan i bara en hand. Förut var hon tvungen att hålla i båda händerna. Det går sakta men framåt.  Hoppas så att hon kan gå lite själv när hon börjar dagis. Jag får lite ångest och bilder i huvudet av att hon inte blir sedd lika mycket om hon bara kryper när hon börjar dagis, även om jag vet att detta inte stämmer. Hon är duktig på att bli hörd och sedd ändå. Det är bara min nervositet och mitt lejonmammabeteende som sätter igång. 

Kontroll + Klara = sant

Kroppen, eller snarare huvudet, sa ifrån imorse. Fick en visit av ångesten. Har nog en hel del inre stress just nu, både positiv och negativ stress som trycker på. Dels hanteringen av jobbpasset jag hade sist när det gick magsjuka, dels att Inez ska börja på dagis, att jag ska börja jobba dagligen och lite andra små faktorer som spelar in. Jag har aldrig varit ett stort fan av förändringar. Kontroll och jag går hand i hand om man säger så. 

Hur som helst så mådde jag i alla fall bättre när jag fick i mig lite frukost. Fick tummen ur när Inez somnade att städa toaletten sådär överdrivet ordentligt, i stil med att gno tandborste i små skrymslen.

När damen vaknar sen blir det en promenad i solen, sen ska vi träffa gudmodern. Dagen har mycket bra potential även om den inte började på topp.  

Tiden och vardagen

Snart kommer vardagen se helt annorlunda ut. Snart kommer jobb bli en del av det dagliga livet. Snart kommer hämta och lämna på dagis bli en del av det dagliga livet. Vemodigt och spännande. 

Tiden rinner iväg. Den rinner iväg alldeles för snabbt. Puh...

Oh fuck.

Jaha. Var inbokad på jobb idag. Kom dit. Det hade gått magsjuka under veckan och en boende låg däckad inne på sitt rum idag. Visserligen hade hen inte spytt, det hade kommit åt andra hållet under natten så att säga. Ingenting hände under tiden jag var där (15-21.30) och det hade heller inte inte hänt under dagen, utan på natten. Hur som helst, munskydd på, handskar på, handsprit i högsta hugg och några djupa andetag innan jag gick in dit. 

Jag har väl tvättat händerna sisådär en 50 gånger under arbetspasset och när jag kom hem. Kläderna åkte i tvätten och jag ställde mig i duschen så snabbt jag bara kunde. 

Men jag vill trots allt ge mig själv en stor eloge för att jag 1. Inte vände på klacken när jag kom till jobbet och fick reda på läget 2. Faktiskt tog mig in hos den sjuke och inte undvek allt som hade med denne att göra 3. Jag har hållt mig samman under hela kvällen och inte låtit oron och ångesten ta över mig. 

Nu ska jag sova. Jag håller mina tummar och tår för kung och fosterland att jag klarar mig från smitta. Trots att jag hållt mig lugn finns ändå en oro någonstans där inne som jag vet att jag lätt skulle kunna väcka till att bli ett monster. KBT-deluxe skulle jag väl kunna stämpla denna dag som. Under mina 11 år med denna fobi har jag aldrig gjort en sån här stor grej. Heja mig. 

Upp till kamp

Den 30 mars börjar Inez på förskola. Från och med den 30 mars kommer jag vara på spänn, barn är giftiga små varelser, barn får magsjuka och kräks ibland. Varningsklockorna ringer och jag måste ta tag i min KBT på riktigt nu. 

Jag har kommit långt med min kräkfobi, men det finns en hel del rester kvar. Om det inte funnits tillräckligt med motivation att ta itu med resterna innan så finns det det nu. Jag vill absolut inte lägga över min fobi på Inez. Jag vill inte bli ett farthinder eller en bromskloss i hennes liv. Jag vill inte lära henne att vara rädd för "skit saker". 

Under nästa vecka tar jag och hör av mig till min terapeut, punkt slut. Upp till kamp!

Sömnen, barnet och grisen

Sov unge. Sov och bli frisk. Sömn är den bästa medicinen. Så sov! 

Hosta

Den jäkla hostan Inez har nu är ta mig tusan inte rolig. Hon sover oroligt, hon är grinig, hon blir akut jätteledsen till och från, hon är hela tiden trött för att hon inte får sova ordentligt och ja, hon hostar hela tiden. 

Vi har höjt huvudändan av hennes säng, vi ger koksalt i näsan på henne för att luckra upp slem och snor innan hon ska sova, vi försöker ge henne så mycket vatten som möjligt och hoppas på att tiden bara går så fort som möjligt. Jag ringde till BVC igår för att höra om det finns något mer man kan göra, men det var som jag trodde, det är bara att vänta ut tiden och höra av sig om Inez skulle få feber. 

Jag tycker så synd om lilla Nisse, hon är mörk under ögonen och söker närhet hela tiden. Johan och jag blir väl inte heller så roliga när vi inte får sova ordentligt. Det gäller att bunkra upp med kaffe under dagen och ta flera duschar när man behöver vakna till. 

Jag tänkte ändå att jag och Inez ska ta oss ut idag och träffa Melvin, Melissa och George en sväng och busa lite i skogen. Inez blir så grymt rastlös om vi bara är hemma en hel dag och eftersom hon inte har feber tänker jag att lite luft och solsken inte kan skada. Sen behöver man ju självklart inte ta ut på krafterna fullständigt utan försöka hålla ett lugnt tempo under dagen. 

Gå-skor

Får man sina allra första gå-skor så ska dom minsann vara oerhört snygga!

Barnvagnsmarsch

Igår, internationella kvinnodagen i ära, gick vi barnvagnsmarschen mot mödradödlighet. För att läsa mer om vad demonstrationen innebär läs gärna på HÄR. I 9 fall av 10 skulle mödradödligheten kunna stoppas!

Vi gick sedan iväg och hälsade på gudmor Jennifer som satt för tjejjourens informationsbord på en galleria i stan. 

Idag tog vi med Melissa som var barnfri och tog en fika med Kia och hennes Edvard. 

Till sist avslutades dagen med att både jag och Melissa var barnfria, tog en hundpromenad och mötte upp Jojjan och satt och babblade iväg tiden hemma hos Melissa. 

Vi har haft bra dagar med andra ord!