Inez kom på hur man klättrade upp för soffan i förrgår. Nu gör hon det HELA tiden. Upp, ner, upp, ner, upp, ner, osv. Hon tröttnar aldrig. Själv sitter jag med en klump i halsen varje gång hon kravlar upp och ytterligare en klump när hon ska ta sig ner.
Hon har fortfarande bara tagit 2-3 steg själv i följd men har nu börjat gå när hon håller mig eller nån annan i bara en hand. Förut var hon tvungen att hålla i båda händerna. Det går sakta men framåt. Hoppas så att hon kan gå lite själv när hon börjar dagis. Jag får lite ångest och bilder i huvudet av att hon inte blir sedd lika mycket om hon bara kryper när hon börjar dagis, även om jag vet att detta inte stämmer. Hon är duktig på att bli hörd och sedd ändå. Det är bara min nervositet och mitt lejonmammabeteende som sätter igång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar