Melvins traktor tappade sin skopa, bara fram med verktygslådan och laga den.
Idag har jag och Inez varit med Melissa och Melvin. Ätit lunch, gått promenad, busat och ungarna fick bada ihop. Sen kom George och Johan hem till Melissa o Melvin framåt kvällen och vi skulle äta middag ihop.
Precis när jag ska ta första tuggan sätter Inez i halsen. Johan satt bredvid henne och tog upp henne, la henne på mage, nedåt i sitt knä varpå han "dunkande" henne i ryggen. Till sist kom en kaskadkräkning. Min gamla kräkfobi väcktes till liv en aning samtidigt som en lättnad spred sig i min kropp när hon kräktes.
Chocken har lagt sig något, men känner mig fortfarande något skakig. Tack o lov för att man har en mamma som kommer och hämtar oss när det krisar. Vi åkte hem, sen somnade Inez som en stock i sin mormors knä efter en flaska välling och jag fick trycka in i huvudet att "nej det är faktiskt inte magsjuka, hon kräktes för att hon satte i halsen". Inez har faktiskt precis som vanligt efter incidenten också för att styrka det faktum att magsjuka är inte på tapeten. Men jag förvånas faktiskt hur lugn jag ändå hållt mig. Jag har inte gått i taket av oro eller känt nån särskild ångest (en aningens oro men inte alls mycket).
Måste ge både mig själv, Johan, Melissa och George en eloge hur lugna och sansade vi var under hela situationen.
Älskade, älskade unge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar