Den 30 mars börjar Inez på förskola. Från och med den 30 mars kommer jag vara på spänn, barn är giftiga små varelser, barn får magsjuka och kräks ibland. Varningsklockorna ringer och jag måste ta tag i min KBT på riktigt nu.
Jag har kommit långt med min kräkfobi, men det finns en hel del rester kvar. Om det inte funnits tillräckligt med motivation att ta itu med resterna innan så finns det det nu. Jag vill absolut inte lägga över min fobi på Inez. Jag vill inte bli ett farthinder eller en bromskloss i hennes liv. Jag vill inte lära henne att vara rädd för "skit saker".
Under nästa vecka tar jag och hör av mig till min terapeut, punkt slut. Upp till kamp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar