Jag och mina två tjejer plockade upp gudmodern och Ziggy och tog en promenad. Vi började med en fika, sen gick vi en sväng, Jennifer och jag släppte hundarna så de fick rusa av sig, vi fortsatte på vår sväng, vi begav oss mot en lekpark så Inez fick gunga, sen sa vi "puss vi ses igen". Det blev en oerhört bra eftermiddag.
Jennifer har sedan snart 10 år tillbaka varit min bästa vän, min människa, min person. Det Jennifer och Inez har ihop är något som berör mig så jäkla djupt. Idag vaknade Inez några sekunder innan Jennifer kom över, alldeles nyvaken och sovsvullen sträckte Inez ut sina knubbiga små händer mot Jennifer och ville vakna i hennes knä. Inez satt ganska länge i Jennifers knä och bara låg mot hennes bröst, slötittade mot mig när jag kokade kaffe och hon vaknade lugnt till från förmiddagsluren. De har ett sätt med varandra som är svårt att förklara. De "connectar" verkligen. Så om jag är Jennifers människa så är Inez Jennifers mini-människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar