Volter

Ikväll har lillan rullat runt i magen ordentligt. Blir så fylld av värme och glädje och kärlek när jag känner av henne. Det blir allt tydligare rörelser hela tiden!

Tack vare underbara vänner som lånar ut och ger oss deras sons grejer som han längre inte behöver är det inte mycket kvar att införskaffa. Lite små grejer till skötbordet, typ salvor, oljor, tvättlappar, osv. Sen är det några få klädplagg bebis behöver, babygym och bärsele. Sen har vi så gott som allt vi behöver. Underbart!

Lugn och harmonisk?

Jag trodde att jag skulle bli lugnare ju längre in i graviditeten jag kom. Men icke! Igår fick jag ont i högra sidan av magen, ganska högt upp, det kändes ungefär som när man får håll. Direkt blev jag skitnervös över att moderkakan skulle lossna, eller att nåt var helt galet. Smärtan avtog efter några timmar. Idag har jag jobbat och hade foglossning, allt var ganska lugnt. Men sen kom den där "knivsmärtan" tillbaka fast nu på vänster sida. Nu har det lugnat ner sig igen efter några timmar. Letade runt lite på vad det kunde handla om, hittade mycket om att det kan bero på hur bebisen ligger, ligamentet och livmoderns växande. Blir lite lugnare. Men så fort det är något som jag inte känt förut blir jag supernojjig.. Blöh. Önskar att jag inte blev så hispig över allt kroppen känner av. Rent logiskt sett är det ju inte särskilt konstigt att man får lite krämpor här och var under graviditeten, tänk på allt kroppen gör liksom! Det gäller bara för mig att komma ihåg det. Men det är lättare sagt än gjort.

Imorgon blir det en tur till Norrköping för att träffa gemensamma vänner till mig och Johan och deras lilla son på strax över sex månader. Det ska bli så himla kul och se hur mycket han vuxit sen sist, han växer så snabbt! Och självklart jättekul att träffa någon man kan babbla massa graviditet med.

Säng

Nu är sängen ihopmonterad och på plats! Självklart var jag bara tvungen att bädda och lägga allt på plats även om lilltjejen inte kommer sova under täcke på ett bra tag eller ens i sängen. Till en början kommer vi nog ha henne i en ligginsats som vi får låna av ett par underbara vänner mellan oss i vår säng. I alla fall de första veckorna. 

Vår kisse tyckte att sängen kom i en mycket fin kartong med en massa härligt papper att mysa runt i. Han får mysa runt med sin kartong tills imorgon i alla fall. 

Jakt

Idag ska vi, så som tusentals andra människor, gå på mellandagsrean. Men först av allt ska vi köpa spjälsäng. Jag avskyr att gå bland smockfyllda affärer, men jag vill så gärna också sätta igång att "bygga bo". Det kliar verkligen i fingrarna att sätta igång. Så det är bara på med bäckenbältet och köra igång!

2013-12-25

Igår hade jag en trevlig julafton, fick fina presenter som jag är mycket nöjd över. Jag tar några manlighetspoäng genom att ha önskat mig och fått en handslipmaskin. Fick andra fina presenter också, men jag tycker personligen inte om att skriva om allt jag fått eftersom det känns så... skrytigt. "Titta på mig, titta vad jag har fått." Nej, jag gillar inte sånt. Jag är nöjd med julen och nu ser jag fram emot att få fira nyår med fina vänner och med min älskade Johan.

Idag har varit en foglossningsdag.. Jag känner inte av min foglossning jättemycket varje dag (tack och lov, jag lider så med er som får stå ut med smärtan varje dag). Vissa dagar känner jag av foglossningen jättemycket, andra dagar är helt okej. Men idag var en dålig dag. Blev sängliggande några timmar och tjurade lite över det, men nu har det äntligen lättat lite och jag kan med lite klagomål, suckanden och stönanden förflytta mig sakta mellan rummen.

Hoppas ni alla haft en fin jul!

Profylaxkurs

Stressade upp mig tidigare för att jag inte fick tag i någon profylaxkurs, alla var fullbokade. Direkt satte hjärnan igång "men jag måste ju gå en profylaxkurs, jag kommer ju flippa annars. Det går ju inte att föda barn utan att ha gått kursen.. Visst jag läser en bok om att föda barn, men det är väl inte samma sak. Jag måste få tag i en profylaxkurs nuuuu! Jag kommer ju dö annars, jag ger upp, det kommer inte att gå." För nej det skulle ju absolut inte gå att föda barn utan att ha gått en kurs i andning, de körde säkert stenhårt på profylaxkurser för bara 100 år sedan, 200 år sedan, under medeltiden och på stenåldern också. Kvinnor klarar ju inte att föda barn utan att ha gått kurs i andning. Eller?

Hur som helst. Jag kan nu andas ut och säga att profylaxkursen är bokad och jag kan stryka det från "att göra - listan".

Buffar och knuffar

Lilltjejen har blivit mer aktiv känns det som de senaste dagarna. Det buffar och knuffar från magen en hel del. Börjar känna rörelserna allt högre upp i magen, men för det mesta nedåt till i magen fortfarande. Det syns mer tydligare utifrån nu också. Har lyckats få med det på film, men sitter vid fel dator för att kunna ladda upp videon. Lilla unge vad jag älskar dig redan!

Hjärtat

Julkort från ena brodern, adresserat till mig och Johan +1. Hormonpåslag och en liten tår tittade fram. Det blir så på riktigt ibland. Så man nästan knockas till backen. Så underbart och helt fantastiskt. Hjärtat fladdrar till. Snart är hon här, lilla pluttan.

Ultraljud v. 24.

Andas ut

På 1,5 månad har jag fixat tre kurser. Igår gjorde jag slutproven i dessa, 3 prov på en dag -man är rätt slut i huvudet efteråt. Nu ska jag bara skriva ihop en slags loggbok för tiden jag jobbat för att kunna räkna det som APL och invänta arbetsintyg. Sen är jag klar. Sen är jag KLAR! Jag är färdig! Klara, färdiga, gå liksom. Min envishet har återigen lett till något bra. Jag kommer vara klar med utbildningen i år. Jag kommer vara klar undersköterska. I januari, februari och mars kommer jag bara kunna fokusera på att vara gravid. Kanske jobba några enstaka pass i tvålbutiken. Jag ser fram emot att kunna pyssla runt i barnrummet och göra i ordning hemma. Som jag har längtat efter detta.

Det känns så härligt att kunna säga "fan vad jag är bra" ibland och inte bara hacka och klanka ner på sig själv. Just nu befinner jag mig i ett "fan vad jag är bra" läge och tänker leva på det en stund nu. Och om jag bara får vila mitt huvud i några minuter ska jag ta tag i att börja skriva loggboken.

Älskade unge

I början av graviditeten händer det så mycket, besök hos BM, nervositet och spänning inför ultraljud, blodprover hit och dit. Sen avtar det liksom. Som tur hade vi bokat en extra ultraljudstid i vecka 24 på en privatklinik, men jag skulle helst se bebis varje dag. Det skulle väl dock inte vara jättenyttigt för bebis. Men jag vill ju ha kontroller varje dag! Så att jag kan veta att allt är bra och kunna se och höra min fina skatt.

Nu är höjdpunkterna lagda på andra sätt. Det är inte längre bestämda datum för ultraljudskoll man kan sitta och längta efter, oron över att lämna fem rör blod eller tid inplanerad hos sjukgymnast. Nu ser det ut på ett annat sätt. Det är underbart att känna av rörelser varje dag och häftigt att höra hjärtljudet hos BM då man är där.

Jag längtar så tills att jag får se min underbara lillgroda om några månader! 12 veckor kvar! Idag går vi in i vecka 28. Herregud vad tiden går. Det är nog ändå bra att graviditeten varar i 9 månader så man hinner med att ställa in sig på vad som komma skall. Ibland kan det verkligen slå omkull mig att det faktiskt finns någon där inne i magen, en helt egen individ! Fantastiskt.

Idolen

Mormor. Den bästa av alla kvinnor. Den bästa av alla förebilder man kan ha.

Förkylning

Graviditeten gör att slemhinnorna blir sköra. Under min förkylning nu blöder jag massa ur näsan. Idag snöt jag ut ett riktigt konstverk i form av snorigt blod (inte blodigt snor), det såg ut som en liten fågel. Johan blev inte alls lika imponerad när jag väckte honom och visade mitt verk... Men jag lovar, det var stilfullt.

Pepparkakshus och morgonprat

Igår gjorde jag och Johan ett pepparkakshus, mitt livs första pepparkakshus. Johan lärde mig en viktig grej "massor av non stop på, det blir godare sen när man slår sönder huset och äter upp det". Så vårat lilla hus är fullproppat av non stop. 

Johan stod och försökte få i sig lite frukost imorse när jag kom nyharklad från toaletten. 

Jag: "Mitt slem är liksom lite segare och gult nu! Då är jag på bättringsvägen! Mitt slem blir alltid såhär då." 

Johan: "Klara... jag försöker äta frukost." 

Efter att ha jobbat inom vården, kollat nära på bilder av infekterade sår, operationer osv när jag pluggat har gett resultat. Jag kan nu mera sitta och äta samtidigt som jag ser jätteäckliga bilder eller filmer eller samtidigt som man diskuterar äckliga saker. Man blir liksom härdad. På jobbet skämtade vi någon gång om att man blir så härdad att man skulle kunna stå och äta en macka med ena handen och torka bajs med andra. Okej, riktigt så långt skulle jag inte gå.. men ni förstår vad jag menar. Saker och ting blir inte särskilt laddade när man gjort proceduren gång på gång.

Har varit förkyld i en vecka nu, men det har liksom inte brutit ut ordentligt någon gång. Jag har bara haft ont i halsen och i öronen samt känt av lite i bihålorna. Nu har jag knappt någon röst men är på bättringsvägen och nu sitter förkylningen mest i näsan bara. 

Barn och sällskapsdjur

En av mina bröder har en tysk jaktterrier och en jack russell. Hans dotter Alva är nu fyra år och har växt upp med jack russelln och var tre år när han skaffade den tyska jaktterriern. Ingen av raserna är väl någon direkt ras som ställs fram som en typisk familjehund, inte så som en golden retriver eller labrador i alla fall, men dessa är hur fina som helst med Alva och tvärtom. Jag har inga direkta rädslor över att det inte skulle funka mellan bebisen och Elsa. När jag fokuserade på att se hur Alva rörde sig och betedde sig bland hundarna kände jag bara att jag också vill att min dotter ska kunna få växa upp med (framförallt) hund. Hon klappade dem mjukt och fint, var inte det minsta rädd för dem fast hade respekt för dem ändå. Precis så det ska vara. Då både jag och Johan har stort intresse för djur hoppas jag innerligt att vår lilla tjej också ska få det. Djur är något som alltid fått mig att må bra, känt ett lugn med och fascineras oerhört av. Att jag bestämde mig som nioåring att bli vegetarian förklarar kanske mina alltid så starka band till djur. 

Sen tycker jag det är hemskt att se barn i 7-12år få sina helt egna djur, framförallt djur som kräver mycket jobb så som t ex en katt, hund, häst, osv. En hamster är ändå lättare att sköta om. Många barn tröttnar på alla promenader som ska tas, lådor som dagligen ska rengöras, boxar som ska mockas. Så om man som förälder bestämmer att ge sitt barn ett djur får man nog ha i bakhuvudet att det tillslut kommer vara en själv som har det största ansvaret för djuret oavsett vad man från början kommit överens om. Det gäller att ha intresset själv. Jag ser en flicka i 10års åldern som bor mittemot oss och hennes chihuahua ibland och ryser till. Hon rycker och sliter i hunden, går hemskt korta promenader med hunden, hunden är överviktig, hon har med sig den på lekplatser ibland fastknuten i en stolpe medan andra barn står i en ring runt hunden eller så står den där helt själv när hon leker med någon kompis och inte en enda gång har jag sett en vuxen ta ut hunden. 

Jag tror att djur är bra för barn. Jag tror djur är bra för människor. Men man måste också se till att den/de människor djuret hamnar hos är bra för djuret.

Go'unge

Helt slut efter en dag med 5 underbara brorsbarn och julmys hemma hos en av bröderna. Snacka om energi på hög nivå. Det var hur mysigt som helst när lilla Alva insåg att hon skulle bli "storkusin" och kom och klappade på min mage titt som tätt. Under dagen la hon beslag på mig och jag skulle vara med där hon var, om jag inte var det kom hon och hämta mig. Sådant gör så hjärtat på faster Klara smälter.

Trött och bitter och grinig

Jag är trött för att jag har fått sova för lite.

Jag är bitter på att en lärare vägrar mötas halvvägs och ens hjälpa mig vid de punkter jag kört fast.

Jag är grinig pga denna kombination och för att jag egentligen borde diska.

Imorgon är en ny dag.. right?

2013-12-13

Inatt hade jag sån foglossning så att sova var det inte talan om. Lillfisen levde om i magen ordentligt och för första gången har jag nu sett rörelser utanpå! Hur fränt som helst.

Hej då inåtnavel

Naveln är nu mera platt. Ärren från tidigare piercing ser sådär lagom snygga ut nu. Hade två piercingar i naveln förut, men det är flera år sedan jag tog ut dem. Den nedersta piercingen jag hade i naveln gav knappt något ärr, men den övre piercingen gjorde det däremot. Nu börjar även hormonranden synas. Magen börjar även få en gravidform, den ser inte bara större ut längre. Känns hur mysigt som helst! 

Förutom den rädsla som finns och har funnit hela graviditeten att något skulle gå fel är det underbart att vara gravid. Jag gillar det! Det är inte så att jag bävar inför att vara gravid någon mer gång. Jag ser snarare fram mot det eftersom man har med sig lite erfarenhet i ryggsäcken. Man förstår att det t ex är helt normalt att känna som träningsvärk i magen, att man kan ha små krämpor här och var och att det inte är något att hetsa upp sig för. Rädslan över att något skulle gå fel sveper ju över mig ibland, när man börjar tänka på det sprider sig skräcken. Vissa dagar är det jättelugnt och jag går inte och tänker på det särskilt mycket, andra dagar känner jag mig skräckslagen. För denna älskade lilla bebis i min mage är det finaste jag åstadkommit. Denna lilla bebis älskar jag så oerhört mycket redan nu trots att vi inte träffats ännu.

Tantpoäng och snö

Hej då snön. Nu är det barmark igen, eller kletmark rättare sagt. Snön för ändå med sig en viss julkänsla, lite ljus under annars hemskt mörka eftermiddagar och kvällar. Visst, jag är livrädd för att halka, glida till på en isfläck som ligger gömd under snön. Jag funderar seriöst på att skaffa broddar. Det här med att vara gravid = bli tant på riktigt. Inte trodde jag att jag skulle kunna samla fler tantpoäng under graviditeten, jag trodde bara jag skulle bli mamma. Men så fel man kan ha. Jag stickar och virkar mer än vanligt, jag stånkar så fort jag reser eller sätter/lägger mig, jag har införskaffat en sittdyna, jag går skitsakta, jag måste nu mera sitta när jag snörar på mig skorna och jag måste kissa hela tiden. Sen har jag ju kvar alla mina gamla tantpoäng sedan innan också.

Jaja, hursomhelst. Igår fick jag gjort två och en halv  uppgifter till skolan. Då är det väl bara att sätta igång igen.

v 27

v 27 idag. 26+0.

Idag fick en av mina kusiner barn, egentligen skulle bebisen komma i början av januari, men lillen hade bråttom ut. Både mamma och bebis mår i alla fall bra. I februari ska en annan kusin har barn, i mars ska ytterligare två kusiner ha barn och så ytterligare en i maj. Jag har 12 kusiner och 5 av dem ska ha barn i samma veva som jag. Hur kul som helst! Somliga av dem träffar jag mer regelbundet och det kommer nog vara kul för ungarna att ha några i släkten i samma ålder. 

Nu lite maghistorik! 

v 19+0

20+2

25+0

Tummen ur röven

Fick tummen ur röven och satte igång och pluggade ordentligt idag. Jag har än så länge skrivit om upplyftande ämnen som palliativ vård, hjärtsvikt, Parkinsons sjukdom och diarré. Måste verkligen ligga i om jag ska klara av utbildningen denna termin och det vill jag verkligen. Visserligen kan jag lägga över en kurs till våren och bara läsa in den på en månad, men jag vill verkligen bli klar och få min underskötersketitel. Så om jag isolerar mig framför datorn och skriver som bara den, går till skolan nästa vecka och gör tre prov så är jag klar sen. Då kan jag bara fokusera på att vara gravid och jobba nån timme här och där i tvålbutiken, glida runt och förhoppningsvis inte få värre foglossning än vad jag haft.

De senaste dagarna har jag haft en sån stark längtan efter att få träffa min lilla bebis. Jag går och stryker skötbädden, klappar på vagnen, viker om barnkläderna och planerar inköp av spjälsängen. Det är en varm och kärleksfull känsla, men också fylld av otålighet. Jag vill ha henne i mina armar nu, att hon ska vara klar för att komma ut nu. Men det är bara och ta ett djupt andetag, njuta av tiden när jag känner hur hon bökar runt i magen. Nu är det ändå bara 13 veckor kvar till planerad födsel! Shit. Idag går vi in i vecka 27, tiden går rätt fort ändå!

2013-12-10

Jag vet inte om Johan ens hann få av sig sina skor innan han snabbt plockade bort tvättmedel och torkade av tvättmaskinen när han la dit skötbädden vi köpt. Köptes på babyproffsen samtidigt då vi skulle hämta ut en gratis babybox. Sen blev det en snuttefilt också, med mumin (såklart). Våran stackars lilla donna kommer förmodligen hata mumin till sist. Hur som helst.. Hade först tänkt att ha ett skötbord inne i barnrummet, men insåg sedan att det är rätt smidigt att ha rinnande vatten till hands. Visst, man kan ha en skål med vatten på skötbordet, men det känns ändå hundra gånger smidigare att ha rinnande vatten precis bredvid skötbädden. Och vi har ju också fördelen att kunna ha en skötbädd på vår tvättmaskin, så det blir inget som tar extra plats i badrummet.

Vi hittade även lite kläder när vi gick i secondhand butikerna. En pyjamas med kaniner med mustasch, ett par randiga byxor, en muminbody, en kofta med en elefant och en rolling stones t-shirt. Alla dessa kläder för under 100 lappen sammanlagt. 90 kr för att vara exakt!

Tonårstuttar och för lite sömn

Mina bröst var alldeles randiga och lila när jag var fjorton år. Nu ser de snart likadana ut igen. Inte riktigt samma lila färg dock, men randigheten. Jag kommer ihåg hur ont det gjorde i brösten när de växte, nu är det bröstvårtorna som ömmar istället. Hej hormoner. Den första råmjölken fick jag se för ett par veckor sedan. Fantastiskt hur snabbt kroppen ställer sig in på att en liten unge ska komma. En kvinnas bröst väger ju ca 0,5 kg mer under en graviditet och amning. Som om jag hade behövt det egentligen. Stora tuttar är så sjukt osmidiga. Jag förstår inte varför man vill ha jättebomber. Det är som sagt osmidigt, men också sjukt påfrestande för ryggen och det blir 100 ggr svårare att hitta en bra BH.

Förövrigt väcktes jag av en hund vid 6-tiden. Känner att jag börjar få ont i halsen också, men jag har bestämt mig för att jag minsann inte ska bli sjuk. Hällde i mig en kopp te och åt en vitlöksklyfta efter promenaden med jycken. Lillpluttan i magen tyckte att hon skulle börja röra runt lite när jag gick och la mig för att få någon mer timmes sömn. Visst, inte mig emot att hon rör runt, det är bara mysigt! Men det blir svårare att somna när man ligger och ler och känner efter var nästa rörelse ska ske. Så idag har jag noll motivation och noll ork att plugga, men jag måste verkligen. Det blir att ta sig i kragen och bara göra det.

Evighetsprojektets slut

Igårkväll avslutade jag det jag trodde skulle vara ett evighetsprojekt. Projektet varade i två veckor. Nu är sjalen klar. Nu är bara frågan... ska jag ta och använda den själv eller ska jag ge bort den? Jag får väl fundera på det ett tag helt enkelt. 

Den gladaste hunden i stan

På morgonpromenaden idag var det en tjej som helt glömde bort hur man går i koppel. Glädjen i denna hund när hon fick se snön går inte att beskriva. För att fira snödagen fick hon även ta och springa lite lös, eller yra runt rättare sagt i någon slags eufori medan jag stod och huttrade.

Idag är det städning och pepparkaksdegsbakning som står på listan. Sedan får vi besök av Jesper och Louise på lite middag. Känns som om detta kan bli en rätt fin dag!

Att bråka eller inte bråka

Förra vintern. Elsa var lika hoppig då som hon är nu. 

Jag tänkte på det här med gräl. Jag och Johan grälar ytterst sällan. Hur många storgräl har vi haft under våra snart 2 år? Högst 5. Om ens det... Visst, det gnölas lite ibland, "men kan du inte ta bort ditt glas från bordet", "plocka upp dina kläder från golvet", "du får faktiskt diska ikväll", "ta ut soporna", osv. Det är dock långt ifrån att vi bråkar. Jag hör ganska ofta par när man är ute och går som hela tiden naggar på varandra, den andre får hela tiden höra hur fel denne gör. Hur kul kan det vara egentligen? Varför skulle man vara så onöjd med sin partner? Varför är man ens partners i så fall? Jag älskar min fisgroda, min fästman, min älskade Johan. Det får han höra varje dag. Och det tänker jag se till att han får höra i resten av sitt liv. Han får mig att skratta och ibland irriterar han mig, men han ger mig alltid trygghet och jag hoppas att han känner att han känner trygghet utav mig. 

Bara just i detta nu hör jag honom säga till Elsa "Va? Vill du inte pussas med mig när jag rapar?" Genast drar jag lite på mungiporna. Han gör mig fortfarande knäsvag. Okej, det här blev väl ett litet smörigt inlägg. Men är man gravid så är man och då är det mesta okej eftersom man kan skylla på att man är gravid. Nej, nej, jag är aldrig mesig annars. Aldrig.. Eller hur var det med det?

Könsneutralt

Okej, nu ser de röda kläderna rosa ut på min dator. De är egentligen klarröda. Är så sjukt trött på ljusrosa och ljusblått. Det är ju ändå färger spädisar har svårt att uppfatta. Rött har man ju sett är den lättaste färgen att uppfatta i början. 

Hur som helst. Johan och jag vill väl försöka vara så könsneutrala som möjligt med vår lilla skrutt. Vi menar inte att vi ska klä vår dotter i endast "kläder ansedda för killar" heller. Självklart kommer hon få ha klänningar (det skulle vår unge fått även om det var en han om han ville), det är inte det som det handlar om. Men att endast ge rosa tyll och gulligull ger väl ändå en viss signal, här är någon vi ska dalta med. Medan killar får tuffa kläder med traktorer och dinosaurier på och möts av responsen "vilken tuff kille!" Vår tjej kommer vara minst lika tuff som vilken kille eller tjej som helst. Visst, ge henne rosa, men inte bara rosa. 

Personligen tycker jag H&M är extremt könsinriktat. En blå hylla, en rosa hylla, jag vill nästan kräkas och gå där ifrån. Det var lite som att komma till paradiset när vi gick in på Åhléns igår. Visst, det fanns "killkläder" och "tjejkläder", men de hade också massor könsneutralt, det var inte lika uppdelat som på t ex H&M. Lindex tycker jag också har ganska bra upplägg, Kappahl är lite sämre, men inte i H&Ms stil. Vinnaren i könsneutralitet är i alla fall än så länge Åhléns.

Vecka 26

25+0. Vi är inne i vecka 26 nu. Shittangittan! Bildupplösningen blev inte alls bra, men man ser i alla fall magen. 

Sitter här annars och pillar i mig "frukost". Bregottet var slut, och det är inte särskilt party att äta torr knäckemacka. Så idag består mig hälsosamma frukost utav start-müsli utan nånting annat. Vi behöver verkligen åka och handla idag och det står på dagens att göra lista. Inte en enda liten grönsak har vi hemma, inte en enda liten frukt, inte mjölk och inga mackor. Jag går sönder lite i själen. Det är nog banne mig första gången det har hänt. Jag är en såndär som samlar på mig massor av mat, en sån som skulle kunna överleva två månader om all mat helt plötsligt tog slut. Jaja, införskaffa matförråd är dagens mål.

Bra start

En bra start på dagen är att vakna och ligga och dra sig i sängen och känna hur lillgrodan i magen också har vaknat och tumlar runt lite. Rörelserna har blivit större och tydligare, det är inte bara lite fladder längre. Jag kan se på magen ibland var lillgrodan har sitt huvud då magen blir alldeles sned, så sjukt häftigt!

En sliten tjockis

På morgonpromenaden imorse. Två bushundar och ett preggo som stånkar och vaggar efter.

Under helgen som varit har det varit julmarknad, igår var det hur mycket kunder som helst i butiken. Blev helt snurrig, samtidigt som det var kul, men det tar på krafterna må jag säga. När jag skulle ta mig hemåt var det folk ö-v-e-r-a-l-l-t, det var motvind och det var skittrögt att cykla, jag var hungrig, trött och möts av en jättejättejätteglad Elsa som hoppar och skuttar och har all energi i världen. Detta resulterar i att jag bryter ihop i hallen innan jag ens fått av mig jacka eller skor. Men efter lite mat i magen, kramar från Johan och en liten vilopaus på en halvtimme var jag mänsklig igen. 

Sjukt kul att Linas och mina tvålar säljer så bra. Lavendel/honungstvålen tog slut (som vi gjorde i torsdags!), vi är inne på vår andra omgång av havre/sheasmörstvålen och en tvåltårta är snart helt slut. Snacka om att få en egoboost. 

2013-12-01

Första december. Redan?! Jag blir allt mer tant för varje dag som går. Just nu hör jag mig själv hela tiden säga att tiden går så fort, när skaffar jag min rollator tro?

146 slag i minuten slog vår fina lilla bebis hjärta hos barnmorskan i fredags. Magen hade växt fint och låg precis på kurvan. Vår fina älskade dotter.

Den sista tiden har varit ganska rörig och packad med saker att göra. Nu är det julmarknad och fullt ös på jobbet. Har i veckan gjort tvålar hej vilt till butiken, skyltat om i fönster, pluggat, jobbat, varit hos barnmorskan, skrivit prov, osv. Något som känns sjukt mysigt när jag jobbar är när lillbebisen rör sig en massa när jag står vid disken på jobbet, är nog lite extra larvigt trevlig mot kunder då. Men det känns som jag och lillfisen är en team då -vi jobbar tillsammans.Jag har inte haft tid att skriva ordentligt på länge känns det som och att skriva längre blogginlägg på mobilen känns sådär lagom lockande.

Dosett delning

Om jag trycker ner järntabletterna (de är så jäkla avlånga) i dosetten får de plats. Lite som att stoppa in kläder i en proppfull garderob och stänga igen garderobsdörren så fort som möjligt så inget plagg trillar ut. Det är nämligen omöjligt att komma ihåg att ta järntabletterna varannan kväll. Är aldrig helt säker om jag tog den kvällen innan eller inte. Så nu har jag delat in alla mina tabletter i en dosett. Nu kanske jag kan komma ihåg om jag tagit dem eller inte. Morgontabletterna kommer jag alltid ihåg att ta, 8 års erfarenhet av att ta morgonmedicin har gett resultat.

Gubbljud

 

Hallå där vecka 25! Nu är vi här. Står i min mammas urinvägsinfektionsgula badrum (tacka veta jag för filter). Magen börjar bli ganska stor och jag känner mig sjukt otymplig när jag ska resa mig. Utger alldeles för många gubbläten när jag häver mig upp. Hej då magmuskler, hej armmuskler.

Hormonstorm

Efter att ha fått se vår fina lilla tjej har jag blivit så extremt känslig. Igår satt jag på sängen och virkade och så tittade jag upp, där satt lilla Elsa och tittade med stora ögon på mig. Jag visste att Johan satt i vardagsrummet och jag började tänka på hur fin även han var. Bilderna på vår lilla tjej ligger bredvid sängen och jag tog upp en bild och tittade på den. Allt blev för fint och tårarna började välla fram.

När jag ser en bild på en bebis med tårar i ögonen blir jag helt förtvivlad och vill bara krama och pussa på den lille. När jag hör en bebis gråta inne på en affär går hjärtat sönder. När Elsa tittar på mig med sina fina bruna ögon med långa ögonfransar brister jag ut i gråt. När Johan gör något snällt och omtänksamt (som han gör dagligen) kniper det till i hjärtat. När jag känner lilla tjejen i magen och hur hon rör sig blir jag jätterörd och tårarna hänger på kanten. Jag klarar inte av att ens se vissa reklamer för att det är nåt sött djur eller en söt bebis med i dem. Nerverna är verkligen utanpå kroppen. Jag tror att jag tillhör en väldigt liten skala som har gråtit till Family Guy. Ja jisses. Det behövs inte mycket nu inte.

Har blivit tillsagd att detta inte försvinner eller minskar när barnet kommit ut heller. Utan att det nästan blir värre. Jag kommer behöva ha näsdukar med mig överallt med andra ord.

Projekt

 

Påbörjade en sjal sista halvtimmen på jobbet idag. Nu har jag hällt upp ett glas med julmust och ska fortsätta på arbetet. Långtidsprojekt. Hur lång tid kan det ta innan jag blir klar? 1 månad? 3 månader? Ett halv år? Ett år? Who knows.

 

Notering

Det är nu mer svårt att bada på tre punkter:

• Jag måste liksom häva mig upp med hjälp av armarna när jag ska stiga upp ur badet.
• Magen och tuttarna ligger nu över vattenytan och blir kalla.
• Det går längre inte att tvätta håret liggandes i badkaret. Det blir för tungt att kunna komma upp till vattenytan, slår garanterat en kullerbytta om jag skulle försöka nu. Så det blir att bada först och duscha för att tvätta håret sen.

3D-ultraljud

Idag fick vi se henne. Vår dotter. Vårat älskade barn. Hon ville inte vara med på bild och höll i princip handen över ögonen/pannan hela tiden, som en liten dramaqueen. Crocus, privatkliniken vi gick till, var ett superställe. Läkaren som har kliniken gick igenom hela vår lilla tjej, från topp till tå. Han var trevlig och professionell, man kände sig viktig och som om barnet var viktigt -lika så för honom. Inte alls som på sjukhuset där det kändes som om de ville bli av med en så fort som möjligt. Att även få se vårat barn i 3D var sjukt kul och spännande! 

Eftersom lillan inte ville posera och han inte blev riktigt nöjd med alla bilder fick vi lite rabatterat pris också. Men vi fick se henne och jag kunde inte vara gladare!

Handen för pannan, en riktig liten donna.

Lyfta lite på överläppen.

Jag kommer säkerligen lägga upp fler bilder snart (vi fick över 50 filmsnuttar och bilder med oss hem). Håll till godo så länge! :)

Förväntansfull

Snart är det fredag. Snart. Snart. Snart. Snart får vi se vårt lilla hjärta igen! Är så förväntansfull och spänd. Nervös och hur pepp som helst. Lillgrodan har levt runt idag, har även blivit fotad med magen i vädret och intervjuad av Linköpingsposten angående gravidmode. Personligen anser jag att gravidmodet är rätt trist. Allt ser likadant ut och jag känner mig omotiverad till att köpa plagg som jag bara ska använda i 4 månader till. Men som tidigare nämnt, nya byxor (jeans, mjukisar och tights) var ett måste redan tidigt i graviditeten. 

Idag gjorde jag ett prov i specialpedagogik. Blev godkänd, men inte satt betyg på ännu. I veckan måste jag plugga, plugga, plugga och plugga. Nästa vecka tänkte jag försöka få både proven i hemsjukvård och vård och omsorg vid demenssjukdom avklarade. Jag hatar att göra prov. Ge mig hundra inlämningsuppgifter istället. Hjärnan stänger av så fort jag får ett papper med frågor under min näsa. Det ska bli så skönt i början av nästa år när jag bara kan få fokusera på att vara gravid och möjligtvis jobba lite, men inte behöva sitta begravd under inlämningsuppgifter, kurslitteratur och prov.

2013.11.19

Vid 7-tiden imorse satte bebis igång att göra kullerbyttor och jag kunde andas ut.

Imorgon ska jag intervjuas av Linköpingsposten om kläder och graviditet. Vad fan ska jag ha på mig? Känns som om jag går i samma gamla trasor dagarna ut. Är omotiverad att köpa nya kläder som jag ändå bara kan ha på mig några få månader. Lite nya kläder är man ju självklart tvungen att införskaffa eftersom man inte kommer i de gamla, men ändå.. Hur mycket ska man lägga ut på något man kommer kunna använda i 4 månader till? Än så länge kan jag ha i princip samma kläder som förr, förutom byxor. Jag har införskaffat mammajeans och mammatights och ett par mammamjukisbyxor. Sen har jag fått lite kläder av min kära vän Amanda, men har inte än en riktig kulmage att fylla kläderna med. Men om någon månad så! Har försökt att främst fixa till håret och sminka mig lite mer när jag vill känna mig fin. Men jag känner mig mest otymplig och ful ändå, även om jag älskar bebismagen.

Hjärnan -det är dags att hålla käft

Jag vaknade av en fruktansvärd dröm. Jag ville knappt berätta för Johan för jag tyckte den var så jobbig. Fortfarande sitter en obehagskänsla kvar i kroppen som jag har svårt att bli av med. Efter många om och men så tänker jag skriva lite av drömmen här, om det är någon som drömde liknande under sin graviditet -hör av er. Det är så hemskt otäckt och sjukt jobbigt att fortfarande vara kvar i känslan. 

Here it goes:

-Lång paus- Jag vaknade med en obehagskänsla. Jag låg och skruvade mig länge innan jag ens vågade öppna ögonen. Jag drömde att jag hade haft små blödningar. När jag skulle sätta mig på toaletten ytterligare en gång i drömmen ökade blodflödet och jag satt bara och grät och höll handen mot underlivet. Plötsligt kommer det ut något som jag tar upp och tittar på, en uppsättning tänder. Små, små barntänder. 

Självklart är jag livrädd fortfarande och sitter hela tiden på spänn för att försöka känna om bebis rör sig i magen. Inte den minsta droppe blod har kommit, men jag är sjukt spänd ändå. Bebis brukar inte röra sig särskilt mycket under början av dagen, utan brukar komma igång senare på kvällen. Jag tror även att den lagt sig på ett annat sätt, jag har känt av den både igår och i förrgår, men det har känts som om den sparkar "inåt" och mer neråt än mot min mage. Jag har känt så tidigare också än bara i förrgår och igår, men nu är jag bara sjukt hispig. En promenad med hunden blir det nu för att komma på andra tankar.

Älskade groda. Jag längtar så tills vi får kika in hos dig och se dig på fredag. 3D-ultraljudet ska bli så sjukt spännande! Redan är du så jävla älskad, underbara lilla groda.

Ett och två och tre

Arbetsnarkoman eller har jag bara ett jävligt bra jobb? Har varit i tvålbutiken både igår och i förrgår när jag egentligen inte haft på schemat att jobba. Har bara pysslat runt, gjort tvål, druckit te, virkat och myst med Lina. Hur jävla bra är vi inte när vi lyckas få sålt tvål som vi gjort samma dag? Och inte för att skryta (eller jo kanske just därför) så blev vår återfuktande havre/sheasmörstvål hur bra som helst. Så sjukt skön att använda. 

Nu sitter jag här och försöker formulera ett bra arbete kring det friska åldrandet. Jag måste lägga i en högre växel om jag ska hinna bli klar till jul. Försöker intala mig själv om att inte stressa upp mig utan bara ta tag i saker och göra dem. Jag vinner ingenting på att lägga mig i fosterställning under täcket i sängen. Så jag tänker i mitt stilla sinne "ett, tu, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det, på det sjunde gör jag det." Tar sats och läser igenom folkhälsoinstitutets förklaring på det friska åldrandet. Men sen då, nu måste jag ju formulera mig. Skriva något bra och innehållsrikt. Hjärnan strejkar.

Misstolkningar och att vara missnöjd

-Såhär lång är den! Säger Johan och håller upp en linjal med fingret på 19cm.
-...vilken då? Svarar jag som feltolkar och tror han syftar på nåt annat i höfthöjd.
-Bebisen!

Jag är sjukt bitter över att de sista satsumasarna inte smakar alls lika gott som de tidigare jag köpt. Dessa är hårdare och smakar mer som apelsin och har jättetunt skal så att man hela tiden råkar ta sönder klyftorna. Jag vill ha vanliga och goda satsumas ju! Jag pallar att äta två klyftor av de vi har hemma nu, jag kunde lätt äta fem stycken på en kväll av de vi hade förut. Sjukt missnöjd.

22+1

Inne i vecka 23 nu. Sakta men säkert tar magen form och tuttarna ska vi inte ens prata om! Badonkadong! 

Nästa fredag är det dags för 3D-ultraljud! Jag är så exalterad att jag nästan kissar på mig (eller så har det där med kisset att göra med alla gravidhormoner -går aldrig att vara riktigt säker). Det ska bli så himla roligt att återigen få se den lilla älskade. Jag försöker fokusera på allt roligt med och runt graviditeten men självklart finns oron om att något ska vara fel hela tiden i bakhuvudet. Det har alltid varit lite skräckblandad förtjusning tiden innan ultraljuden. Likadant denna gång. Man går och längtar efter att få se det lilla hjärtat picka på och hur den lilla rör på sig, och så kommer självklart de fasansfulla bilderna upp också. Tänk om något skulle vara fel. Det känns sjukt jobbigt att bara skriva det. För ingenting får vara fel. Jag klarar inte av att tänka på det. Måste fokusera på det positiva, njuta av varje liten rörelse inifrån magen som jag känner. Älskade lilla bebis. Jag längtar så oerhört mycket efter att få möta den lilla grodan, hålla den lilla i min famn.

Kort sagt

Magen börjar bli märkbart större och det blir allt mer jobbigt att böja sig. Nu stånkar jag fram nåt slags gubbljud så fort jag ska ta upp nåt från golvet.

Monstermamma

Dagens jobb resulterade i monsterarbete. Dvs virkande av monster. Kunderna var få och vädret lockade inte folk till byn. Tiden fanns, lusten fanns, fantasin fanns, garnet fanns, virknålen fanns. Det var alltså upplagt för att bli en virkardag. Jag funderar på vad jag ska göra av monstrena.. ska de bara vara lösa eller ska de bli någon bebismobil? Har inte bestämt mig än.

Lillgrodan levde i förrgår och igår rövare i magen. Även idag har grodan varit aktiv. Rörelserna börjar bli allt tydligare och är inte bara små fladder i magen längre. Jag ser fram emot att se bebisen röra sig från utsidan! Förväntar mig att det kommer vara lite som att ha en alien i magen. Världens bästa alien. Imorgon går vi in i vecka 23! Herregud vad snabbt det går. Vecka 12 var väl alldeles nyss? 

Hard work (?)

Jag har två jobb för tillfället. Timvik inom hemtjänsten och jobbar lite strö tider i en tvålbutik. Har mest satsat på att studera nu och inte prioriterat jobben eftersom jag vill vara klar med studierna när bebis har kommit. Men idag och några dagar nästa vecka ska jag jobba i tvålbutiken. Känns skönt med lite omväxling. Under hösten är det ju också ett väldigt lugnt tempo under vardagarna. Då hinner jag virka, läsa bok, dricka te, pilla på tvålar, sniffa på nya tvålsorter, damma och dricka ytterligare lite te samt hälsa på katten Sigge som kommer in i butiken nästan varje dag och ska kela och ha lite mat. 

Det var jävligt svårt att inte bli sötsugen när Lina hade "bakat" en tvåltårta som såg hur god ut som helst och stod framme på disken... Men alla som har använt tvål vet att tvål inte smakar lika gott som det luktar, så jag bet mig i läppen och sansade mig.

Kärleken -bästa motivationen

Jag började röka allt för tidigt och försökte många gånger sluta. Höll upp i någon/några månader ibland, men åkte dit igen. På en och en halv vecka slutade jag röka -när jag fick veta att jag var gravid. Jag började med att max röka tre cigaretter om dagen, varpå jag trappade ner till två cigaretter om dagen. Sedan började jag räkna antal bloss. Allt detta inom loppet av 10 dagar. Sen slutade jag. Jag slutade när jag var i vecka 7. Efter ultraljud i vecka nio blev det ännu mer klart att jag inte skulle röka, även om jag hade hållit upp redan i ca två veckor. Den 9e augusti tog jag mitt sista bloss.

Vissa dagar, vissa stunder, blir jag sjukt sugen på en cigarett. Men jag skulle aldrig kunna röka nu -oavsett hur sugen jag skulle bli. Jag tänker direkt på bilderna från ultraljuden och rörelserna från lillgrodan i magen och så känner jag mig inte längre lika sugen. Kärleken till det lilla knyttet övervinner suget.

Jag kan förstå att många gravida kan ha jättesvårt att sluta röka, det är jättesvårt! Men för mig blev det så mycket lättare att sluta röka för någon annans skull än min egen. Jag blir extremt påverkad och provocerad när jag ser höggravida mammor stå och blossa, eller när föräldrar går och röker när de drar barnvagnen och blåser ut rök mot den. Samtidigt som jag kan förstå att det inte är så jävla lätt att sluta för alla. Men som rökande förälder/blivande förälder är det bara att stålsätta sig och tänka på hur mycket rökningen skadar barnet, oavsett om ungen är i eller utanför magen. Ge inte upp.

 

---

Min kära mor har nu ikväll äntligen fått känna buffar från magen. Spenderar ytterligare en natt här. Men imorgon återvänder jag hem till min fina Johan.

Mobilidé

Hemma hos min kära mor satt jag och virkade ihop en liten myra på måfå igårkväll. Benen och antennerna ska stabiliseras lite och ögon ska den få innan den är klar. Jag kom på den briljanta idén att göra en bebismobil med skogsdjur/insekter. Djur som ska tillverkas (vad jag kommit på än så länge -ge gärna fler förslag!) är en nyckelpiga, en snigel och en humla. 

Kroppshets

Det här med att man ska komma i form direkt efter graviditeten.. suck.. Att kroppen inte är sig lik efter födseln -men man ska direkt jobba sig tillbaka till en spänstig och slim kropp.. suck..Jag blir trött på hetsen. Jag älskar denna bild som någon länkat till på facebook. Jag kan förstå att man vill komma tillbaka till den kropp man hade tidigare, men måste man hetsa? Kan man inte sätta sig ner ett tag och tänka på vilket jäkla jobb kroppen faktiskt har gjort? Det är inte konstigt att den inte ser likadan ut som den gjorde innan graviditeten. Jag kan förstå att många mår dåligt över att se bristningar på huden (det gör jag själv också), att brösten får en annan form, att bröstvårtorna förändras, att huden -framförallt på magen- efter födseln blir slappare, osv. Men då måste man tänka på vilket jävla jobb kroppen har utsatts för! Då kanske det kan vara okej att ta det lite lugnt, låta den återhämta sig ett tag innan man börjar köra som fan med den igen.

Jag menar inte att så fort man fått sitt barn eller under graviditeten att man ska sitta som en säck potatis i soffan hela tiden och äta en massa onyttigt. Men det kanske kan få vara okej att sitta som en säck potatis i soffan ibland när man har lite tid över. För jävlar vilket jobb man utför varje dag som förälder. Kan man inte få en klapp på axeln för det?

2013-11-04

Igår kväll och idag har jag ägnat mycket tid åt att nojja över bebisen. Skräcken över att den inte skulle må bra, över att nåt skulle gå fel, osv... Lillgrodan var alldeles för lugn för min oro. Jaja, logiskt sett vet jag att man inte kanske känner bebis varje dag förrän omkring v 26. Har i alla fall gått och spänt mig vilket har resulterat i spänningshuvudvärk. Har känt efter alldeles för mycket efter en liten rörelse från magen. "Var det bebisen eller var det en fis?" Men under senare eftermiddagen idag har lillgrodan satt igång ordentligt! Har nu kunnat andas ut och huvudvärken har släppt lite. Har kunnat känna lillgrodan ganska rejält utifrån också. Så nu är jag lugnare och tänkte avsluta kvällen med en kopp te, några skorpor och någon (läs: många) pepparkakor.

Vagn

Igår satt jag på blocket. Så såg jag den! Vagnen. En Teutonia cosmo -10. Vi fick hämta den redan idag. Med både ligg- och sittdel, regnskydd och åkpåse fick vi endast ge 1000kr. Sitt- och liggdel är vändbara, framhjulen är rörliga men låsbara vid te x snö o grus, bra broms och vagnen är hög så inte ungen ligger på backen och man behöver inte böja sig hur mycket som helst. Endast en liten unge hade använt vagnen och det var i bra skick. Det enda var väl att handtaget hade en liten spricka i "skumgummit" och att det fanns några stenar i hjulen. Den verkade väldigt smidig att köra och hon som tidigare haft den tyckte att den varit bra, men de bodde på vischan och ville nu ha en lite bredare vagn, ungen fick dock fortfarande plats i sittdelen utan problem. Vi får väl se vad den får för betyg när vi väl använder den, det känns dock sjukt bra att redan ha en vagn fixad. Har läst lite recensioner om vagnen, de allra flesta var bra och positiva.

Jisses vad jag längtar tills det ligger en liten skrutt i vagnen. Johans och min lilla skrutt.

Vecka 21

Bjuder på dessa smickrande bilderna. 

Man ser skillnad på v 21 och 18 att magen växt uppåt. Idag skulle även Elsa vara med på bild och på bild ser ni även mina härliga bristningar som börjar framträda. Snart kommer jag vara full av flames! Kommer slutligen ha fler flames än en raggarbil...

Nu har jag väl tagit min paus från pluggandet och ska väl återgå till att vara produktiv.