Hjärnan -det är dags att hålla käft

Jag vaknade av en fruktansvärd dröm. Jag ville knappt berätta för Johan för jag tyckte den var så jobbig. Fortfarande sitter en obehagskänsla kvar i kroppen som jag har svårt att bli av med. Efter många om och men så tänker jag skriva lite av drömmen här, om det är någon som drömde liknande under sin graviditet -hör av er. Det är så hemskt otäckt och sjukt jobbigt att fortfarande vara kvar i känslan. 

Here it goes:

-Lång paus- Jag vaknade med en obehagskänsla. Jag låg och skruvade mig länge innan jag ens vågade öppna ögonen. Jag drömde att jag hade haft små blödningar. När jag skulle sätta mig på toaletten ytterligare en gång i drömmen ökade blodflödet och jag satt bara och grät och höll handen mot underlivet. Plötsligt kommer det ut något som jag tar upp och tittar på, en uppsättning tänder. Små, små barntänder. 

Självklart är jag livrädd fortfarande och sitter hela tiden på spänn för att försöka känna om bebis rör sig i magen. Inte den minsta droppe blod har kommit, men jag är sjukt spänd ändå. Bebis brukar inte röra sig särskilt mycket under början av dagen, utan brukar komma igång senare på kvällen. Jag tror även att den lagt sig på ett annat sätt, jag har känt av den både igår och i förrgår, men det har känts som om den sparkar "inåt" och mer neråt än mot min mage. Jag har känt så tidigare också än bara i förrgår och igår, men nu är jag bara sjukt hispig. En promenad med hunden blir det nu för att komma på andra tankar.

Älskade groda. Jag längtar så tills vi får kika in hos dig och se dig på fredag. 3D-ultraljudet ska bli så sjukt spännande! Redan är du så jävla älskad, underbara lilla groda.