22+1

Inne i vecka 23 nu. Sakta men säkert tar magen form och tuttarna ska vi inte ens prata om! Badonkadong! 

Nästa fredag är det dags för 3D-ultraljud! Jag är så exalterad att jag nästan kissar på mig (eller så har det där med kisset att göra med alla gravidhormoner -går aldrig att vara riktigt säker). Det ska bli så himla roligt att återigen få se den lilla älskade. Jag försöker fokusera på allt roligt med och runt graviditeten men självklart finns oron om att något ska vara fel hela tiden i bakhuvudet. Det har alltid varit lite skräckblandad förtjusning tiden innan ultraljuden. Likadant denna gång. Man går och längtar efter att få se det lilla hjärtat picka på och hur den lilla rör på sig, och så kommer självklart de fasansfulla bilderna upp också. Tänk om något skulle vara fel. Det känns sjukt jobbigt att bara skriva det. För ingenting får vara fel. Jag klarar inte av att tänka på det. Måste fokusera på det positiva, njuta av varje liten rörelse inifrån magen som jag känner. Älskade lilla bebis. Jag längtar så oerhört mycket efter att få möta den lilla grodan, hålla den lilla i min famn.