Kärleken -bästa motivationen

Jag började röka allt för tidigt och försökte många gånger sluta. Höll upp i någon/några månader ibland, men åkte dit igen. På en och en halv vecka slutade jag röka -när jag fick veta att jag var gravid. Jag började med att max röka tre cigaretter om dagen, varpå jag trappade ner till två cigaretter om dagen. Sedan började jag räkna antal bloss. Allt detta inom loppet av 10 dagar. Sen slutade jag. Jag slutade när jag var i vecka 7. Efter ultraljud i vecka nio blev det ännu mer klart att jag inte skulle röka, även om jag hade hållit upp redan i ca två veckor. Den 9e augusti tog jag mitt sista bloss.

Vissa dagar, vissa stunder, blir jag sjukt sugen på en cigarett. Men jag skulle aldrig kunna röka nu -oavsett hur sugen jag skulle bli. Jag tänker direkt på bilderna från ultraljuden och rörelserna från lillgrodan i magen och så känner jag mig inte längre lika sugen. Kärleken till det lilla knyttet övervinner suget.

Jag kan förstå att många gravida kan ha jättesvårt att sluta röka, det är jättesvårt! Men för mig blev det så mycket lättare att sluta röka för någon annans skull än min egen. Jag blir extremt påverkad och provocerad när jag ser höggravida mammor stå och blossa, eller när föräldrar går och röker när de drar barnvagnen och blåser ut rök mot den. Samtidigt som jag kan förstå att det inte är så jävla lätt att sluta för alla. Men som rökande förälder/blivande förälder är det bara att stålsätta sig och tänka på hur mycket rökningen skadar barnet, oavsett om ungen är i eller utanför magen. Ge inte upp.

 

---

Min kära mor har nu ikväll äntligen fått känna buffar från magen. Spenderar ytterligare en natt här. Men imorgon återvänder jag hem till min fina Johan.