Efter att ha fått se vår fina lilla tjej har jag blivit så extremt känslig. Igår satt jag på sängen och virkade och så tittade jag upp, där satt lilla Elsa och tittade med stora ögon på mig. Jag visste att Johan satt i vardagsrummet och jag började tänka på hur fin även han var. Bilderna på vår lilla tjej ligger bredvid sängen och jag tog upp en bild och tittade på den. Allt blev för fint och tårarna började välla fram.
När jag ser en bild på en bebis med tårar i ögonen blir jag helt förtvivlad och vill bara krama och pussa på den lille. När jag hör en bebis gråta inne på en affär går hjärtat sönder. När Elsa tittar på mig med sina fina bruna ögon med långa ögonfransar brister jag ut i gråt. När Johan gör något snällt och omtänksamt (som han gör dagligen) kniper det till i hjärtat. När jag känner lilla tjejen i magen och hur hon rör sig blir jag jätterörd och tårarna hänger på kanten. Jag klarar inte av att ens se vissa reklamer för att det är nåt sött djur eller en söt bebis med i dem. Nerverna är verkligen utanpå kroppen. Jag tror att jag tillhör en väldigt liten skala som har gråtit till Family Guy. Ja jisses. Det behövs inte mycket nu inte.
Har blivit tillsagd att detta inte försvinner eller minskar när barnet kommit ut heller. Utan att det nästan blir värre. Jag kommer behöva ha näsdukar med mig överallt med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar