Dosett delning

Om jag trycker ner järntabletterna (de är så jäkla avlånga) i dosetten får de plats. Lite som att stoppa in kläder i en proppfull garderob och stänga igen garderobsdörren så fort som möjligt så inget plagg trillar ut. Det är nämligen omöjligt att komma ihåg att ta järntabletterna varannan kväll. Är aldrig helt säker om jag tog den kvällen innan eller inte. Så nu har jag delat in alla mina tabletter i en dosett. Nu kanske jag kan komma ihåg om jag tagit dem eller inte. Morgontabletterna kommer jag alltid ihåg att ta, 8 års erfarenhet av att ta morgonmedicin har gett resultat.

Gubbljud

 

Hallå där vecka 25! Nu är vi här. Står i min mammas urinvägsinfektionsgula badrum (tacka veta jag för filter). Magen börjar bli ganska stor och jag känner mig sjukt otymplig när jag ska resa mig. Utger alldeles för många gubbläten när jag häver mig upp. Hej då magmuskler, hej armmuskler.

Hormonstorm

Efter att ha fått se vår fina lilla tjej har jag blivit så extremt känslig. Igår satt jag på sängen och virkade och så tittade jag upp, där satt lilla Elsa och tittade med stora ögon på mig. Jag visste att Johan satt i vardagsrummet och jag började tänka på hur fin även han var. Bilderna på vår lilla tjej ligger bredvid sängen och jag tog upp en bild och tittade på den. Allt blev för fint och tårarna började välla fram.

När jag ser en bild på en bebis med tårar i ögonen blir jag helt förtvivlad och vill bara krama och pussa på den lille. När jag hör en bebis gråta inne på en affär går hjärtat sönder. När Elsa tittar på mig med sina fina bruna ögon med långa ögonfransar brister jag ut i gråt. När Johan gör något snällt och omtänksamt (som han gör dagligen) kniper det till i hjärtat. När jag känner lilla tjejen i magen och hur hon rör sig blir jag jätterörd och tårarna hänger på kanten. Jag klarar inte av att ens se vissa reklamer för att det är nåt sött djur eller en söt bebis med i dem. Nerverna är verkligen utanpå kroppen. Jag tror att jag tillhör en väldigt liten skala som har gråtit till Family Guy. Ja jisses. Det behövs inte mycket nu inte.

Har blivit tillsagd att detta inte försvinner eller minskar när barnet kommit ut heller. Utan att det nästan blir värre. Jag kommer behöva ha näsdukar med mig överallt med andra ord.

Projekt

 

Påbörjade en sjal sista halvtimmen på jobbet idag. Nu har jag hällt upp ett glas med julmust och ska fortsätta på arbetet. Långtidsprojekt. Hur lång tid kan det ta innan jag blir klar? 1 månad? 3 månader? Ett halv år? Ett år? Who knows.

 

Notering

Det är nu mer svårt att bada på tre punkter:

• Jag måste liksom häva mig upp med hjälp av armarna när jag ska stiga upp ur badet.
• Magen och tuttarna ligger nu över vattenytan och blir kalla.
• Det går längre inte att tvätta håret liggandes i badkaret. Det blir för tungt att kunna komma upp till vattenytan, slår garanterat en kullerbytta om jag skulle försöka nu. Så det blir att bada först och duscha för att tvätta håret sen.

3D-ultraljud

Idag fick vi se henne. Vår dotter. Vårat älskade barn. Hon ville inte vara med på bild och höll i princip handen över ögonen/pannan hela tiden, som en liten dramaqueen. Crocus, privatkliniken vi gick till, var ett superställe. Läkaren som har kliniken gick igenom hela vår lilla tjej, från topp till tå. Han var trevlig och professionell, man kände sig viktig och som om barnet var viktigt -lika så för honom. Inte alls som på sjukhuset där det kändes som om de ville bli av med en så fort som möjligt. Att även få se vårat barn i 3D var sjukt kul och spännande! 

Eftersom lillan inte ville posera och han inte blev riktigt nöjd med alla bilder fick vi lite rabatterat pris också. Men vi fick se henne och jag kunde inte vara gladare!

Handen för pannan, en riktig liten donna.

Lyfta lite på överläppen.

Jag kommer säkerligen lägga upp fler bilder snart (vi fick över 50 filmsnuttar och bilder med oss hem). Håll till godo så länge! :)

Förväntansfull

Snart är det fredag. Snart. Snart. Snart. Snart får vi se vårt lilla hjärta igen! Är så förväntansfull och spänd. Nervös och hur pepp som helst. Lillgrodan har levt runt idag, har även blivit fotad med magen i vädret och intervjuad av Linköpingsposten angående gravidmode. Personligen anser jag att gravidmodet är rätt trist. Allt ser likadant ut och jag känner mig omotiverad till att köpa plagg som jag bara ska använda i 4 månader till. Men som tidigare nämnt, nya byxor (jeans, mjukisar och tights) var ett måste redan tidigt i graviditeten. 

Idag gjorde jag ett prov i specialpedagogik. Blev godkänd, men inte satt betyg på ännu. I veckan måste jag plugga, plugga, plugga och plugga. Nästa vecka tänkte jag försöka få både proven i hemsjukvård och vård och omsorg vid demenssjukdom avklarade. Jag hatar att göra prov. Ge mig hundra inlämningsuppgifter istället. Hjärnan stänger av så fort jag får ett papper med frågor under min näsa. Det ska bli så skönt i början av nästa år när jag bara kan få fokusera på att vara gravid och möjligtvis jobba lite, men inte behöva sitta begravd under inlämningsuppgifter, kurslitteratur och prov.

2013.11.19

Vid 7-tiden imorse satte bebis igång att göra kullerbyttor och jag kunde andas ut.

Imorgon ska jag intervjuas av Linköpingsposten om kläder och graviditet. Vad fan ska jag ha på mig? Känns som om jag går i samma gamla trasor dagarna ut. Är omotiverad att köpa nya kläder som jag ändå bara kan ha på mig några få månader. Lite nya kläder är man ju självklart tvungen att införskaffa eftersom man inte kommer i de gamla, men ändå.. Hur mycket ska man lägga ut på något man kommer kunna använda i 4 månader till? Än så länge kan jag ha i princip samma kläder som förr, förutom byxor. Jag har införskaffat mammajeans och mammatights och ett par mammamjukisbyxor. Sen har jag fått lite kläder av min kära vän Amanda, men har inte än en riktig kulmage att fylla kläderna med. Men om någon månad så! Har försökt att främst fixa till håret och sminka mig lite mer när jag vill känna mig fin. Men jag känner mig mest otymplig och ful ändå, även om jag älskar bebismagen.

Hjärnan -det är dags att hålla käft

Jag vaknade av en fruktansvärd dröm. Jag ville knappt berätta för Johan för jag tyckte den var så jobbig. Fortfarande sitter en obehagskänsla kvar i kroppen som jag har svårt att bli av med. Efter många om och men så tänker jag skriva lite av drömmen här, om det är någon som drömde liknande under sin graviditet -hör av er. Det är så hemskt otäckt och sjukt jobbigt att fortfarande vara kvar i känslan. 

Here it goes:

-Lång paus- Jag vaknade med en obehagskänsla. Jag låg och skruvade mig länge innan jag ens vågade öppna ögonen. Jag drömde att jag hade haft små blödningar. När jag skulle sätta mig på toaletten ytterligare en gång i drömmen ökade blodflödet och jag satt bara och grät och höll handen mot underlivet. Plötsligt kommer det ut något som jag tar upp och tittar på, en uppsättning tänder. Små, små barntänder. 

Självklart är jag livrädd fortfarande och sitter hela tiden på spänn för att försöka känna om bebis rör sig i magen. Inte den minsta droppe blod har kommit, men jag är sjukt spänd ändå. Bebis brukar inte röra sig särskilt mycket under början av dagen, utan brukar komma igång senare på kvällen. Jag tror även att den lagt sig på ett annat sätt, jag har känt av den både igår och i förrgår, men det har känts som om den sparkar "inåt" och mer neråt än mot min mage. Jag har känt så tidigare också än bara i förrgår och igår, men nu är jag bara sjukt hispig. En promenad med hunden blir det nu för att komma på andra tankar.

Älskade groda. Jag längtar så tills vi får kika in hos dig och se dig på fredag. 3D-ultraljudet ska bli så sjukt spännande! Redan är du så jävla älskad, underbara lilla groda.

Ett och två och tre

Arbetsnarkoman eller har jag bara ett jävligt bra jobb? Har varit i tvålbutiken både igår och i förrgår när jag egentligen inte haft på schemat att jobba. Har bara pysslat runt, gjort tvål, druckit te, virkat och myst med Lina. Hur jävla bra är vi inte när vi lyckas få sålt tvål som vi gjort samma dag? Och inte för att skryta (eller jo kanske just därför) så blev vår återfuktande havre/sheasmörstvål hur bra som helst. Så sjukt skön att använda. 

Nu sitter jag här och försöker formulera ett bra arbete kring det friska åldrandet. Jag måste lägga i en högre växel om jag ska hinna bli klar till jul. Försöker intala mig själv om att inte stressa upp mig utan bara ta tag i saker och göra dem. Jag vinner ingenting på att lägga mig i fosterställning under täcket i sängen. Så jag tänker i mitt stilla sinne "ett, tu, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det, på det sjätte smäller det, på det sjunde gör jag det." Tar sats och läser igenom folkhälsoinstitutets förklaring på det friska åldrandet. Men sen då, nu måste jag ju formulera mig. Skriva något bra och innehållsrikt. Hjärnan strejkar.

Misstolkningar och att vara missnöjd

-Såhär lång är den! Säger Johan och håller upp en linjal med fingret på 19cm.
-...vilken då? Svarar jag som feltolkar och tror han syftar på nåt annat i höfthöjd.
-Bebisen!

Jag är sjukt bitter över att de sista satsumasarna inte smakar alls lika gott som de tidigare jag köpt. Dessa är hårdare och smakar mer som apelsin och har jättetunt skal så att man hela tiden råkar ta sönder klyftorna. Jag vill ha vanliga och goda satsumas ju! Jag pallar att äta två klyftor av de vi har hemma nu, jag kunde lätt äta fem stycken på en kväll av de vi hade förut. Sjukt missnöjd.

22+1

Inne i vecka 23 nu. Sakta men säkert tar magen form och tuttarna ska vi inte ens prata om! Badonkadong! 

Nästa fredag är det dags för 3D-ultraljud! Jag är så exalterad att jag nästan kissar på mig (eller så har det där med kisset att göra med alla gravidhormoner -går aldrig att vara riktigt säker). Det ska bli så himla roligt att återigen få se den lilla älskade. Jag försöker fokusera på allt roligt med och runt graviditeten men självklart finns oron om att något ska vara fel hela tiden i bakhuvudet. Det har alltid varit lite skräckblandad förtjusning tiden innan ultraljuden. Likadant denna gång. Man går och längtar efter att få se det lilla hjärtat picka på och hur den lilla rör på sig, och så kommer självklart de fasansfulla bilderna upp också. Tänk om något skulle vara fel. Det känns sjukt jobbigt att bara skriva det. För ingenting får vara fel. Jag klarar inte av att tänka på det. Måste fokusera på det positiva, njuta av varje liten rörelse inifrån magen som jag känner. Älskade lilla bebis. Jag längtar så oerhört mycket efter att få möta den lilla grodan, hålla den lilla i min famn.

Kort sagt

Magen börjar bli märkbart större och det blir allt mer jobbigt att böja sig. Nu stånkar jag fram nåt slags gubbljud så fort jag ska ta upp nåt från golvet.

Monstermamma

Dagens jobb resulterade i monsterarbete. Dvs virkande av monster. Kunderna var få och vädret lockade inte folk till byn. Tiden fanns, lusten fanns, fantasin fanns, garnet fanns, virknålen fanns. Det var alltså upplagt för att bli en virkardag. Jag funderar på vad jag ska göra av monstrena.. ska de bara vara lösa eller ska de bli någon bebismobil? Har inte bestämt mig än.

Lillgrodan levde i förrgår och igår rövare i magen. Även idag har grodan varit aktiv. Rörelserna börjar bli allt tydligare och är inte bara små fladder i magen längre. Jag ser fram emot att se bebisen röra sig från utsidan! Förväntar mig att det kommer vara lite som att ha en alien i magen. Världens bästa alien. Imorgon går vi in i vecka 23! Herregud vad snabbt det går. Vecka 12 var väl alldeles nyss? 

Hard work (?)

Jag har två jobb för tillfället. Timvik inom hemtjänsten och jobbar lite strö tider i en tvålbutik. Har mest satsat på att studera nu och inte prioriterat jobben eftersom jag vill vara klar med studierna när bebis har kommit. Men idag och några dagar nästa vecka ska jag jobba i tvålbutiken. Känns skönt med lite omväxling. Under hösten är det ju också ett väldigt lugnt tempo under vardagarna. Då hinner jag virka, läsa bok, dricka te, pilla på tvålar, sniffa på nya tvålsorter, damma och dricka ytterligare lite te samt hälsa på katten Sigge som kommer in i butiken nästan varje dag och ska kela och ha lite mat. 

Det var jävligt svårt att inte bli sötsugen när Lina hade "bakat" en tvåltårta som såg hur god ut som helst och stod framme på disken... Men alla som har använt tvål vet att tvål inte smakar lika gott som det luktar, så jag bet mig i läppen och sansade mig.

Kärleken -bästa motivationen

Jag började röka allt för tidigt och försökte många gånger sluta. Höll upp i någon/några månader ibland, men åkte dit igen. På en och en halv vecka slutade jag röka -när jag fick veta att jag var gravid. Jag började med att max röka tre cigaretter om dagen, varpå jag trappade ner till två cigaretter om dagen. Sedan började jag räkna antal bloss. Allt detta inom loppet av 10 dagar. Sen slutade jag. Jag slutade när jag var i vecka 7. Efter ultraljud i vecka nio blev det ännu mer klart att jag inte skulle röka, även om jag hade hållit upp redan i ca två veckor. Den 9e augusti tog jag mitt sista bloss.

Vissa dagar, vissa stunder, blir jag sjukt sugen på en cigarett. Men jag skulle aldrig kunna röka nu -oavsett hur sugen jag skulle bli. Jag tänker direkt på bilderna från ultraljuden och rörelserna från lillgrodan i magen och så känner jag mig inte längre lika sugen. Kärleken till det lilla knyttet övervinner suget.

Jag kan förstå att många gravida kan ha jättesvårt att sluta röka, det är jättesvårt! Men för mig blev det så mycket lättare att sluta röka för någon annans skull än min egen. Jag blir extremt påverkad och provocerad när jag ser höggravida mammor stå och blossa, eller när föräldrar går och röker när de drar barnvagnen och blåser ut rök mot den. Samtidigt som jag kan förstå att det inte är så jävla lätt att sluta för alla. Men som rökande förälder/blivande förälder är det bara att stålsätta sig och tänka på hur mycket rökningen skadar barnet, oavsett om ungen är i eller utanför magen. Ge inte upp.

 

---

Min kära mor har nu ikväll äntligen fått känna buffar från magen. Spenderar ytterligare en natt här. Men imorgon återvänder jag hem till min fina Johan.

Mobilidé

Hemma hos min kära mor satt jag och virkade ihop en liten myra på måfå igårkväll. Benen och antennerna ska stabiliseras lite och ögon ska den få innan den är klar. Jag kom på den briljanta idén att göra en bebismobil med skogsdjur/insekter. Djur som ska tillverkas (vad jag kommit på än så länge -ge gärna fler förslag!) är en nyckelpiga, en snigel och en humla. 

Kroppshets

Det här med att man ska komma i form direkt efter graviditeten.. suck.. Att kroppen inte är sig lik efter födseln -men man ska direkt jobba sig tillbaka till en spänstig och slim kropp.. suck..Jag blir trött på hetsen. Jag älskar denna bild som någon länkat till på facebook. Jag kan förstå att man vill komma tillbaka till den kropp man hade tidigare, men måste man hetsa? Kan man inte sätta sig ner ett tag och tänka på vilket jäkla jobb kroppen faktiskt har gjort? Det är inte konstigt att den inte ser likadan ut som den gjorde innan graviditeten. Jag kan förstå att många mår dåligt över att se bristningar på huden (det gör jag själv också), att brösten får en annan form, att bröstvårtorna förändras, att huden -framförallt på magen- efter födseln blir slappare, osv. Men då måste man tänka på vilket jävla jobb kroppen har utsatts för! Då kanske det kan vara okej att ta det lite lugnt, låta den återhämta sig ett tag innan man börjar köra som fan med den igen.

Jag menar inte att så fort man fått sitt barn eller under graviditeten att man ska sitta som en säck potatis i soffan hela tiden och äta en massa onyttigt. Men det kanske kan få vara okej att sitta som en säck potatis i soffan ibland när man har lite tid över. För jävlar vilket jobb man utför varje dag som förälder. Kan man inte få en klapp på axeln för det?

2013-11-04

Igår kväll och idag har jag ägnat mycket tid åt att nojja över bebisen. Skräcken över att den inte skulle må bra, över att nåt skulle gå fel, osv... Lillgrodan var alldeles för lugn för min oro. Jaja, logiskt sett vet jag att man inte kanske känner bebis varje dag förrän omkring v 26. Har i alla fall gått och spänt mig vilket har resulterat i spänningshuvudvärk. Har känt efter alldeles för mycket efter en liten rörelse från magen. "Var det bebisen eller var det en fis?" Men under senare eftermiddagen idag har lillgrodan satt igång ordentligt! Har nu kunnat andas ut och huvudvärken har släppt lite. Har kunnat känna lillgrodan ganska rejält utifrån också. Så nu är jag lugnare och tänkte avsluta kvällen med en kopp te, några skorpor och någon (läs: många) pepparkakor.

Vagn

Igår satt jag på blocket. Så såg jag den! Vagnen. En Teutonia cosmo -10. Vi fick hämta den redan idag. Med både ligg- och sittdel, regnskydd och åkpåse fick vi endast ge 1000kr. Sitt- och liggdel är vändbara, framhjulen är rörliga men låsbara vid te x snö o grus, bra broms och vagnen är hög så inte ungen ligger på backen och man behöver inte böja sig hur mycket som helst. Endast en liten unge hade använt vagnen och det var i bra skick. Det enda var väl att handtaget hade en liten spricka i "skumgummit" och att det fanns några stenar i hjulen. Den verkade väldigt smidig att köra och hon som tidigare haft den tyckte att den varit bra, men de bodde på vischan och ville nu ha en lite bredare vagn, ungen fick dock fortfarande plats i sittdelen utan problem. Vi får väl se vad den får för betyg när vi väl använder den, det känns dock sjukt bra att redan ha en vagn fixad. Har läst lite recensioner om vagnen, de allra flesta var bra och positiva.

Jisses vad jag längtar tills det ligger en liten skrutt i vagnen. Johans och min lilla skrutt.

Vecka 21

Bjuder på dessa smickrande bilderna. 

Man ser skillnad på v 21 och 18 att magen växt uppåt. Idag skulle även Elsa vara med på bild och på bild ser ni även mina härliga bristningar som börjar framträda. Snart kommer jag vara full av flames! Kommer slutligen ha fler flames än en raggarbil...

Nu har jag väl tagit min paus från pluggandet och ska väl återgå till att vara produktiv.