Fick tummen ur röven och satte igång och pluggade ordentligt idag. Jag har än så länge skrivit om upplyftande ämnen som palliativ vård, hjärtsvikt, Parkinsons sjukdom och diarré. Måste verkligen ligga i om jag ska klara av utbildningen denna termin och det vill jag verkligen. Visserligen kan jag lägga över en kurs till våren och bara läsa in den på en månad, men jag vill verkligen bli klar och få min underskötersketitel. Så om jag isolerar mig framför datorn och skriver som bara den, går till skolan nästa vecka och gör tre prov så är jag klar sen. Då kan jag bara fokusera på att vara gravid och jobba nån timme här och där i tvålbutiken, glida runt och förhoppningsvis inte få värre foglossning än vad jag haft.
De senaste dagarna har jag haft en sån stark längtan efter att få träffa min lilla bebis. Jag går och stryker skötbädden, klappar på vagnen, viker om barnkläderna och planerar inköp av spjälsängen. Det är en varm och kärleksfull känsla, men också fylld av otålighet. Jag vill ha henne i mina armar nu, att hon ska vara klar för att komma ut nu. Men det är bara och ta ett djupt andetag, njuta av tiden när jag känner hur hon bökar runt i magen. Nu är det ändå bara 13 veckor kvar till planerad födsel! Shit. Idag går vi in i vecka 27, tiden går rätt fort ändå!
Vad duktig du är, det låter verkligen tufft allt det där.
SvaraRaderaHärligt med bara 13 veckor kvar, dom kommer gå fort och sen kommer du sitta där med din lilla i famnen och undra vart tiden tog vägen. :)