Igår gjorde jag och Johan ett pepparkakshus, mitt livs första pepparkakshus. Johan lärde mig en viktig grej "massor av non stop på, det blir godare sen när man slår sönder huset och äter upp det". Så vårat lilla hus är fullproppat av non stop.
Johan stod och försökte få i sig lite frukost imorse när jag kom nyharklad från toaletten.
Jag: "Mitt slem är liksom lite segare och gult nu! Då är jag på bättringsvägen! Mitt slem blir alltid såhär då."
Johan: "Klara... jag försöker äta frukost."
Efter att ha jobbat inom vården, kollat nära på bilder av infekterade sår, operationer osv när jag pluggat har gett resultat. Jag kan nu mera sitta och äta samtidigt som jag ser jätteäckliga bilder eller filmer eller samtidigt som man diskuterar äckliga saker. Man blir liksom härdad. På jobbet skämtade vi någon gång om att man blir så härdad att man skulle kunna stå och äta en macka med ena handen och torka bajs med andra. Okej, riktigt så långt skulle jag inte gå.. men ni förstår vad jag menar. Saker och ting blir inte särskilt laddade när man gjort proceduren gång på gång.
Har varit förkyld i en vecka nu, men det har liksom inte brutit ut ordentligt någon gång. Jag har bara haft ont i halsen och i öronen samt känt av lite i bihålorna. Nu har jag knappt någon röst men är på bättringsvägen och nu sitter förkylningen mest i näsan bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar