Det kommer som ett brev på posten när man blivit förälder med all hets kring saker. Alla ska vara värst och bäst. Du ska föda vaginalförlossning utan smärtlindring, helst ska man väl föda på en stubbe i skogen helt själv i mörkret och bita av navelsträngen. Du ska helamma och helst öppet inför folk, inte gå undan minsann! -du ska väl inte förtryckas? Du ska gå ner alla gravidkilon så fort du bara kan, så fort du kommit hem från bb helst, eller varför inte gå förbi gymmet på vägen hem från bb? Du ska tillbringa all din tid jämte barnet, som ihopsydda, du ska helst inte släppa ögonen från bebisen under en sekund. Och alla föräldrar på forum ska veta bäst och gärna trycka ner andra som inte gör på deras sätt.
Självklart blir jag som många andra påverkad av detta. Man känner sig usel. Men hur länge ska man pusha sig själv och anklaga sig själv?
Jag födde inte mindre barn för att jag hade epidural. Jag vill inte amma mitt bland folk utan nån tunnare sjal över bebis och tutte, det är vår privata stund som ingen annan behöver lägga sig i. nu vill jag inte amma bland folk alls eftersom amningen inte riktigt är helt stabil ännu. Och de som ger sina barn ersättning älskar inte sina barn mindre heller för den sakens skull. Jag vill gärna komma igång och röra mig lite mer och gå ner i vikt, ja, jag är förstörd av samhällets ideal. Ibland ber jag Johan ta Inez ett tag så jag får vara för mig själv.
Så jag är väl ingen hardcore mamma, men trots det -jävlar vad jag älskar mitt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar