Nu har jag skrivit klart alla inlämningsuppgifter i specialpedagogik. Bara ett litet prov på det (BARA ETT LITET PROV!!). Jag avskyr prov. Prov gör mig nervös. Inlämningsarbeten, redovisningar -visst, hit me. Men prov. Nej. Där går gränsen.
Till slutet av detta år kommer jag förhoppningsvis vara klar med mina studier till undersköterska. Ett och ett halvt år studier gick rätt fort. Det är skönt att faktiskt hinna klart med utbildningen tills vi får tillskott -något som borde ge mig motivation att avsluta studierna och sätta eld i röven på mig (som just nu bara är ett ganska långsamt tuggande framåt). Sen behöver jag inte lägga mer energi eller tankar på någon utbildning för stunden. Och den ständiga frågan "varför pluggar du inte till sjuksköterska istället?" Framförallt för att arbetsuppgifterna som undersköterska är hundra gånger roligare, man får faktiskt jobba med människor och inte med pappersarbeten. Man ska väl jobba med det man brinner för? I mitt fall det levande. Sen kommer jag säkerligen hoppa på någon mer utbildning. Men jag kommer i alla fall ha en utbildning som ger mig jobb och jobb som jag faktiskt trivs med.
Nästa vecka blir det barnmorskan. Jag hoppas innerligt att hon kommer lyssna efter hjärtljud under besöket. Det har varit ett par dagar nu som jag varit hispig över att nåt inte skulle stå rätt till. Oron kommer och går hela tiden. Vissa perioder är jag kolugn, andra dagar är jag hur hispig som helst. Jag försöker ta saker med ro och prata med Johan och mamma om jag känner mig orolig. Men oron sipprar ut genom porerna i huden och väller upp över öronen titt som tätt. Lilla grodan, du kommer få en riktig hönsmamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar