Kråkan och rastlösheten

Imorgon har Inez funnits hos oss i ett år. Det känns så overkligt. Hon har ju alltid funnits med oss, samtidigt känns det som om hon bara funnits här en månad. Hon ligger nu och sover i mitt knä, min lilla unge. Hon somnade här och fick ligga kvar. Jag kan göra mig i ordning senare, just nu vill jag bara mysa med henne. 

Efter lunch ska vi iväg på babysång så denna lilla kråka kan busa av sig. Hon blir ganska rastlös om hon varit hemma flera dagar i sträck. Så idag är det hög tid att "rasta" henne.