Nej. Mammalivet är inte alltid glamouröst. I en snor- och kräkfläckig klänning satt jag och fulgrät i förmiddags av utmattning. Inez har varit så påfrestande en tid nu. Hon är nöjd i 20 sekunder för att sedan få ett raseriutbrott som efter 10 sekunder utvecklas till storgråt för att sedan utvecklas till att vara världens goaste unge. Sen går det på repeat och orken sinar. Och idag kände hon visst för att hoppa över sin förmiddagslur. Ringde och hulkade fram att "jag orkar inte det här" till Johan som kunde smita hem en stund från universitetet (prisa gudarna för det).
Nu ligger jag rödplufsig i ansiktet av all gråt i badet och hör hur Johan spelar ukulele för Inez som fortsätter med sina humörsvängningar. Känner att orken ändå börjar infinna sig igen. Och nu när jag skriver kikar dom in i badrummet och ger mig en kanelbulle.
Hats off för alla ensamstående. Hur orkar ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar