Det här med att få barn.. oj. Wow.
Minsta lilla grej får mig att bli alldeles gråtig.
Hjärtat blir alldeles ömt och jag tappar andan.
Kärleken till denna lilla tjej finns i varje cell i hela kroppen.
När vi ska sova letar jag med handen in mellan spjälorna till spjälsängen för att få känna henne. Sen sover vi så. Hennes hand runt mitt pekfinger. Jag trodde helt bestämt att jag skulle känna mig lugnast med att ha Inez i sängen i en ligginsats mellan mig och Johan, men icke. Det är mycket man tror sig veta innan de väl är ute. Vi drog istället spjälsängen intill sängen, på så sätt kan vi sova bredvid varandra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar