Det går så fort. Samtidigt så oerhört sakta. Vi var på ultraljud i vecka 9, då var grodan bara 2,5cm och såg ut som en liten klump. Sen var det ultraljud i vecka 14 (en vecka sedan) och då kan man se ryggrad, hjärta, hjärna, armar, ben, händer och fötter. Grodan hade växt 4cm och sög även på tummen. Sist hade den inte ens armar att nå till munnen med. Jisses. Min lilla knytt.
Om jag fick skulle jag väl gå och kolla ultraljud varje dag för att bara få se det där lilla hjärtat picka på. Bara att få se hjärtslagen ger ett lugn. Nu får jag dock vänta till slutet av oktober innan jag får se grodan igen, men snart kanske man kan få känna en liten rörelse om man har tur.
Lilla knytet <3
SvaraRadera