Hon kniper ihop med tårna som sin mor.
Igår var det ju dags för vaccinet. Tack och lov var Johan med till BVC. Aj vad det gjorde ont i föräldrahjärtat när sköterskan stack in sprutan i låret på lillskruttan. Och självklart räcker det ju inte med en spruta, så ytterligare en spruta i andra låret. Vår lilla tappra tjej pep till och grät lite, men stillade sig ganska snabbt.
Under kvällen blev hon stekhet och fick lite feber, 38,5 grader. Febern gick ner ganska fort men Inez vaknade och panikskrek flera gånger under natten. Så vyssja, stoppa in nappen, ge tutten, ge flaskan, pilla på ryggen, lägga på sidan, gå runt med i famnen, ja, olika grejer varje gång. Hon somnade ganska fort när hon väl fick det hon ville, men till sist på morgonkvisten runt 05.00-tiden la jag henne i sängen bredvid mig och vi båda sov gott tills klockan ringde och jag var tvungen att gå upp. Då tog Johan över sovandet med barnet vid sidan (inte honom emot).
Klockan ringde vid 08 och jag steg upp för att göra mig i ordning för att gå till tvålbutiken. Jag fick hoppa in och jobba idag. Fem timmar kändes otroligt långa ifrån min tjej, särskilt när hon inte mått så bra under kvällen. Även om jag visste att hon var med Johan och att hon är i väldans trygga händer hos sin pappa så värkte det i mammahjärtat efter att bara få krama henne.
Nu känns det som hon mår som vanligt och är sig själv igen och jag ser inte fram emot 5-månaders sprutan. Vassa nålar och barn ska inte infinna sig i samma rum. Trots att jag själv är undersköterska och inte ovan vid nålar känns det hemskt jobbigt att någon sticker en nål i det mest dyrbara i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar