Jag ska snart ta på mig ytterkläderna och försöka mig ut på en promenad med Elsa, den kommer nog inte bli särskilt lång dock. Åh, jag vill bara kunna röra mig obehindrat fram... Det är något jag verkligen längtar efter.
Ibland känns det som om jag bara klagar över graviditeten -det är jobbigt att göra det, jag kan inte göra så, jag har ont här och så vidare. Och ja, det är inte alltid jätteparty att vara så begränsad som man är, det är inte kul att knappt ta sig upp ur soffan, be Johan att hålla i mig när jag ska gå från ett rum till ett annat när foglossningen är som värst, att mina fingrar ser ut som prinskorvar, att inte kunna gå ut ordentligt, att inte kunna röra på sig ordentligt och allt annat som sätter begränsningar under dagarna. Men! Jag får bära mitt barn, känna hennes rörelser, klappa på magen och vänta på att hon buffar tillbaka, känna en sån kärlek för någon jag aldrig träffat. Allt det som är jobbigt under graviditeten är under en begränsad tid, sen kommer jag få hålla min dotter i mina armar och det kommer vara värt allting om igen om det vore så. Jag försöker komma ihåg det här, påminna mig om det, när dagarna känns lite för tuffa. Älskade unge, vad jag längtar efter dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar