Idag är jag mest trött. Har blivit sjukt ljudkänslig under graviditeten och känner mig som en tyrann när jag kör ut Johan i ett annat rum med stängd dörr när han ska spela ukulele. Jag morrar på katten när han bestämmer sig för att sitta och slicka sig ren i evigheter med ett outhärdligt smaskljud. Det minsta lilla ljud som på nåt sätt tränger sig in och stör är outhärdligt. Det gör så skinnet känns för litet, det kryper i kroppen och jag blir vansinnig. Det gör nästan fysiskt ont! Jag skulle nästan kunna klappa till någon känns det som. Känner mig så hemskt elak, självklart ska katten få slicka sig och Johan låta, osv -det gör vi ju alla.
Jag har väl alltid varit ljudkänslig, men det här är något av det övernaturliga laget. Så om någon skulle få för sig att äta knäckebröd i samma rum som mig får denne göra det på egen risk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar