Idag tog jag, Johan och Elsa bussen tre hållplatser. Skrattretande, men min foglossning vill inte lyssna på mig och den blir bara värre om jag rör mig för mycket, särskilt om jag haft ont sedan jag vaknat på morgonen. Hur som helst. Nu har vi en nöjd hund, hon fick busa av sig i hundhagen i någon timme.
Men jag kom och tänka på en grej: människor. Jag kommer haltandes in på bussen med en krycka. Bussen var knökfull och inte en enda flyttade på sig. Jag klarar mig dock att stå upp, men det vet ju inte dom om. Så mina tankar fördes till de människor som verkligen inte kan stå upp en längre tid, de som har fruktansvärt ont eller lider av andra funktionshinder. Fy fasen vad dom måste möta en massor av puckon som bara "kör på". För mig är detta ett helt oacceptabelt beteende, jag själv skulle inte tränga mig före någon som pga funktionshinder har lite svårare att ta sig upp på bussen eller sitta kvar på ett bussäte om jag ser att någon har större behov än mig att sitta. Eftersom vi hade hund med på bussen idag var vi tvungna att ta oss långt bak i bussen. Busschauffören började självklart köra direkt vi stigit på, människor som stod i bussgången helt orubbliga så det var i princip omöjligt att ta sig förbi med min stora mage, krycka och hund. Eftersom det var Johan som höll i Elsa tycker jag det var konstigt att inte en enda passagerare erbjöd mig sin sittplats. Men vad vet jag... Det kanske är sådär man ska bete sig? Ta hand om dig själv och skit i andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar