Igår gnällde jag över att jag har det så tråkigt om dagarna, att det är så frustrerande att ha foglossning och inte klara av eller orka att göra någonting, inför Johan. Han svarade "kommer du ihåg, i december, när du pluggade, då längtade du efter att bara kunna gå hemma och vara gravid." Till svar fick han "men jag visste väl inte att foglossningen skulle göra såhär ont då!" Jag känner mig ofta som en gnällig barnrumpa nu för tiden.
Så vad gör jag om dagarna? Johan tar alltid ut Elsa innan han går till universitetet eftersom det är sjukt jobbigt i början av dagen att röra sig för mig. Jag går upp, tar på mig mysbyxor och fixar frukost. Jag sätter mig i soffan och kollar serier på netflix (just nu misfits) och äter frukosten. Tar fram en virkning eller nåt annat att pyssla med när jag kollar på serien. Tar ut Elsa runt 13-14 tiden, idag tog vi en promenad på hela 30 min, Klara vs. Foglossningen 1-0. Sen fixar jag antingen lunch eller nåt lite lättare att äta om jag inte är så hungrig (som idag, avokado, mörk choklad och te). Kollar nåt till avsnitt på serien, virkar lite och myser med Elsa. Kanske plockar med disken, läsa en bok eller tar en tupplur. Sen kommer Johan hem, när han kommer hem känns det som om min dag startar typ. Just nu är jag så beroende av honom. Jag är så oerhört tacksam att han hela tiden ställer upp.
Om jag inte hade Elsa hemma om dagarna som jag kan gosa med, prata med, klappa på och tvingas ta ut (även om det vissa dagar är skitjobbigt för jag har så ont så är det ändå så skönt att komma ut i luften) skulle jag ruttna bort här hemma när Johan är på universitetet.
Visst blir dagarna långtråkiga och flyter ihop till någon slags sörja. Men att koka sig en kopp te, äta lite choklad, klappa på hundmagen, klappa på min egna mage, titta på bra serier, läsa bra böcker, lyssna på musik och lufsa runt här hemma har ändå sin charm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar